21 sekunder snabbare

Det slog mig just att jag var 21 sekunder snabbare igår än Allan idag. Den stora skillnaden var att han sprang 42,2km och jag 30km... wow... He's way out of my league...

Grattis Allan och Haile!

Allas vår vän Allan var nere i Berlin idag för att försöka sig på ett snabbt lopp under 3:10. Gör han det så är han kvalificerad för Boston marathon.

Berlin ÄR en snabb bana och det visade sig att Allan sprang på 2:56:50. SÅÅÅ jäkla strongt... Det var rejält under de 3:10 som var målet... Hoppas Boston blir kul också!

Den andre som gjorde ett fint lopp i Berlin var Haile Gebreselassie som gick imål på 2:04:26. Det är världsrekord med 29 sekunder. Det är också ganska strongt. Den grabben har satt 25 världsrekord på distanser från 3000m till marathon. Now that's impressive

2:56:29

Idag gjorde jag min LL-debut. Träffade Niklas på Slussens perrong för gemensam färd ut till Lidingö. Det regnade och vi drev mest omkring för att få tiden att gå. En halvtimme innan start ungefär lämnade vi in väskorna och gick bort till startområdet. Niklas behövde besöka en baja-maja men jag avstod... visade sig att det kanske var dumt. Niklas startade 10 minuter för mig och jag fick fördriva tiden till start med att snika till mig lite regnskydd under ett stort paraply. När man sedan tog av sig överdragskläderna kändes det kallt och det spöregnade. När starten väl gick blev man snabbt varm igen. Jag gick ut ganska hårt med drygt 52minuter på första milen. Det gick enkelt men det var i och för sig ganska lerigt på marken.


Andra milen gick också ganska lätt och jag avverkade den på nästan 55 minuter. Det var den fart som jag tänkte hålla hela vägen enligt min taktik. Efter två mil låg jag tre minuter före det schemat. Jag började jag känna av att jag inte besökte baja-majan.

Stannade och besökte en precis där man springer förbi Grönsta gärde efter ca 21km. Det tog sin lilla stund, men det var det värt. Tyvärr stelnade benen i och med detta. Det var jobbigt i uppförsbackarna och där på tredje milen började blåsorna på fötterna komma. Det var plaskblött i skorna av gyttja och det bidrog säkert en del. Men nu kan man väl betrakta skorna som väl insprungna.

Sista milen var som sagt jobbig men jag tog det ändå lugnt. Gick i de längre backarna och sprang nerför. Aborrbacken är klart överreklamerad. Visst den är lång och i början brant. Men inte omänsklig. Det som fäller avgörandet är att man har sprungit 26km eller så... Den sista milen gick på 1:04. Det är inte snabbt... Men det var nu inte min mening att maxa på Lidingöloppet utan mitt fokus ligger på Åland Marathon. Jag vill inte dra på mig en lång återställningsperiod.


I mål var det trängsel runt matbordet men det kvittade när man hade medaljen runt halsen. Vid utlämningen av kläderna var det kaos. 10-åriga tjejer som gjorde sitt bästa att identifiera klädpåsar vars nummerlappar hade regnat bort. Jag ruttnade på att vänta och hoppade över avspärrningen och hämtade mina egna kläder. Jag visste ju vad jag skulle leta efter. Efter påklädning träffade jag Niklas igen. Vi snackade på vägen till bussen och hela vägen till Slussen. Han var nöjd med sina 2:43. Det var starkt jobbat! Vi har verkligen kul när vi träffas!

Väl hemma var det dags att spola av sig och skorna och hoppa ner i ett varmt bad. Notera att strumporna var vita.

Efter badet återstod att fylla på med kalorier. Jag övertalade familjen att äta Pizza... Och smågodis. FY vad jag fick ligga i för att de skulle gå med på det. Men det var det värt...

Kommer jag göra om Lidingöloppet? Nja, jag skulle inte bli såå lessen om det krockade med något annat. Det skulle vara för den fina Carl Milles-medaljen i så fall. För blåsorna på fötterna kan jag vara utan. Men det är en erfarenhet att lägga till handlingarna. And I will certainly remember this rainy day.

Inför Lidingöloppet

Jag kommer att starta imorgon. Det står helt klart till 100% säkert nu.

Idag efter jobbet var jag ut på Lidingö för att hämta min nummerlapp å sånt... Det var en mässa där som mest var trams, men hade sina guldkorn. Som tjejen som stod och sålde in Vértex fjällmarathon i Vålådalen. Hon fick mitt intresse... att åka dit alltså... och springa alltså...

I den påsen som ingår fanns en kork till en flaska. Flaskan fick man ta själv... Det var riktigt smart... Det förhindrar att man tar mer än en flarra... Någon har tänkt till...

I övrigt gav jag mig ut på en kortare PowerWalk/joggtur för att väcka musklerna idag. Det kändes riktigt, riktigt bra... Pigga ben och en jag har orken. Alltså inte så slut som man kan bli av att röra sig när man har en infektion i kroppen. Pigg och alert med andra ord alltså.

Imorgon är planen att möta upp Niklas på Slussen kl 1030 för gemensam för ut på ön. Det är skönt att ha någon att snacka med innan loppet... Under loppet kommer jag att gå ut löst och känna mig för. Sikta på att öppna på en fart på 5:30min/km. Det skulle ge 2:45 som sluttid. Det skulle sitta bra. Om jag skulle ösa på skulle jag nog komma ner mot 2:30, men det är Åland också... blablabla... har jag tjatat om det förut eller?... Det är mitt sätt att mentalt försvara att inte göra sitt bästa... Och eftersom det är mitt sätt och min blogg så skriver jag vad fan jag vill... Begrips!!!

Nåja... Hursomhelst ska jag ha kul imorgon och njuta av en skön höstdag... Nu ska jag packa ner det sista i väskan och sedan gå till sängs... Jag kommer drömma om löpning inatt... Sweet dreams...

Laddning

Nu har procenttalet stigit ytterligare känns det som... Frågan är om det inte är 95% nu.

Jag har psykiskt och fysiskt börja ladda för att springa på lördag. Jag har läst gamla Runners World och kolhydratladdat med Pasta Carbonara. Imorgon kommer laddningen att eskalera ytterligare i och med att jag åker ut på Lidingö för att hämta upp nummerlappen. Det, tillsammans med pastamåltider och lite annan inhandling ska få mig i rätt stämning.

Jag har pratat med Görel-älsklingen ikväll och lugnat henne. Hon är orolig att jag ska ge mig på något som kan skada min hälsa. Jag försäkrade henne om att om jag startar kommer jag att efter en mil ungefär känna efter om det är värt att fullfölja loppet. Det finns ingen anledning att slita ut sig under 3 mil om det inte känns bra. Och dessutom har jag också förklarat att jag på långa vägar kommer att gå för fullt. Jag siktar mer på en tid under 3timmar än en på 2:30. Det ÄR en stor skillnad i tempo trots att det inte låter så i hennes öron.

I benen börjar det pirra och studsa okontrollerat. Det är som om de känner på sig att det är dags att ge sig ut och springa. Det känns som om det kan bli riktigt kul. Om jag nu bara får tillfriskna till 100% och inte återfalla i sjukdom... Touch wood!

Procenthöjning

Om det igår var 75% sannolikhet att ställa upp på lördag har den ökat till 85%. Så talar en sann statistiker, eller? It's getting better...

Fara på taket

Det är med tungt sinne jag skriver dessa ord. Jag kanske inte kan delta i Lidingöloppet på lördag. Jag kanske får startförbud av Görel-älsklingen.

Jag har ju tidigare haft lite snuva som nu är som bortblåst. Men nu har jag en aningen beslöjad röst.

Blir det inte bra idag eller under morgondagen så kommer jag att allvarligt överväga att inte ställa mig på startlinjen på lördag. Det är ju trots allt Åland som är hösten prioritering och skulle jag starta lite småkrasslig på lördag riskerar jag inte bara allvarlig hälsoprobelm utan även starten på Åland... And we don't want that...

Skouppdatering

Dax för en lägesrapport på skofronten. Jag var förbi Runner's Store och förklarade att jag hade fått en blåsa på insidan av foten. Den eminente säljaren förklarade att de kunde bli så första gångerna. Han gav mig rådet att tejpa på det aktuella stället och "gå in" skorna. Innersulorna gås ner efter ett tag och slutar skava.

Okej... Så får jag göra. Jag kommer lyda deras råd och ha skorna imorgon hela dagen. Jag kommer dessutom att tejpa på aktuellt ställe i preventivt syfte. På Lidingöloppet kommer jag nog till och med ha på Compeed. Det kan man ju inte ha på en vanlig träningsrunda. Det är de alldeles för dyra för.

När vi ändå är inne på snålhet så har jag räknat ut jämförelsepris på skorna. Mina förra trotjänare kostade 70 öre/km. De nya hela 1kr/km. Now, that's a cheap hobby!

Dold humortalang

Det finns personer som slagit igenom på komediscenen med en underbar humor. Exempelvis så finner jag Malin Wollin, aka fotbollsfrun, fantastiskt rolig och underhållande. Hennes blogg finns här. Hennes humor är pubertal och elak. Fantastiskt roligt.

På marathon.se har jag idag hittat nästa stjärnskott på humorhimlen, fast jag är rädd att det blir bara ett framträdande. Anders Gärderud avslutar sin intervju (läs här) med att säga;

– Det bästa är att stå som åskådare strax innan Abborrbacken och säga till löparna att ”nu är det bara utför”. Det är kul att se hur de ser ut då.

Det är humor på allra högsta nivå... Det är jävulskt utstuderat elakt... I think a star is born...

Skoinvigning

Jag hann inte ens komma hem innan jag gav mig ut på premiärturen för skorna. Det var planerat ett milpass idag och direkt i början kändes det att skorna gav ett helt annat stöd för foten än vad jag är van vid. Den värk som jag känt på insidan av underbenen kändes ingenting. Helt perfekt.

Efter ca 7km började jag känna att det "brände" lite på insidan av höger fot precis i gränsen för innersulan. Väl hemma nu inser jag att jag fått ett två-tre centimeter lång blåsa. Man känner tydligt av det området där blåsan uppstod när man känner med handen. Det är som en förstärkning i sulan just där. Och det är inte alls samma sak på vänsterskon.

Det här är ju inte speciellt bra så jag kommer nog gå tillbaka med skorna till affären för att få det åtgärdat. Kanske en ny innersula eller ett par nya skor. Det får de avgöra.

Och passet då? Jo, en mil i 5:20-fart förutom en km mitt i passet med 4:13-fart. FAAAN vad kul det är att springa fort!!!

Summa summarum är jag riktigt nöjd med mitt skoköp ändå... Really satisfied.

Impulsköp

Jag hade ju varit på Runner's Store i förra veckan och pratat om att det var en överproneringssko jag skulle ha. Idag tog jag med mig mina skor och gav mig av på lunchen till ovan nämnda serviceinrättning. Fick springa på löpbandet med mina gamla skor och mycket riktigt pronerade jag kraftigt på högerfoten. Mina Asics 2120 gav inget stöd för foten.

Den eminenta säljaren kom då fram med tre (3) olika par skor som skulle kunna fungera bra. Och döm av min förvåning när ingen av dessa var en Asics-sko... Adidas-paret och Saucony-skon klämde över tån medan Nike-paret kändes mycket bra!

Jag tog på mig dem och sprang på bandet och såg att foten hade en helt annan vinkel i denna skon. Lite pjutt gnällde jag över att jag var i själ och hjärta en Asics-kille. Då plockade han fram flaggskeppet Kayano-skon. Den var lika skön att ha på sig men den gav inte lika bra stöd i videoanalysen, var 500:- dyrare och var vita.

Sagt och gjort... Det fick bli en Nike Air Structure Triax 10+. Kanske inte säger så mycket men så här ser den ut.

På den direkta frågan om jag skulle ha den på lördag fick jag rådet att definitivt ha det och att jag skulle avverka minst ett milpass innan dess. Vilken tur då att jag planerat ett sånt pass idag.

Det enda tråkiga är att jag är lite rinnig i näsan, men det hinner gå över till på lördag med rätt behandling. Huvudsaken är att det inte är halsont längre... Cause that's not good...

Rehabpromenad

Dagens sammansatta ord är; Rehabpromenad. (13 förekomster på Google.)

Kunde inte sitta still och bara låta det fina vädret skina till ingen nytta. En dag som var som gjord för att vara ute och motionera på. När det uppdagades att Görel-älsklingen parkerat bilen i Kärrtorp anmälde jag mig frivillig att hämta den. Det hade varit Handels-middag igår kväll och hon tog bilen till förfesten.

En powerwalk på nästan 6km med en fart på strax under 8min/km. Det känns att det är helt andra muskler som används på en PW än när man springer. Tex används höftböjarmuskeln på ett helt annat sätt än i löpning. Jag har en teori att man faktiskt kan bli snabbare löpare av att gå PW lite då och då. Kan det vara så?

Efter bilen hade hämtats upp tog jag bilen ner till Länna. Jag hade på känn att de hade rea på någon av sportbutikerna där. Min intuition svek mig dock. De hade sällsynt dåligt med löparsaker. Jag såg förövrigt att Stadium öppnat en webbutik. Tänkte att det kanske var billigare där än i Live-butikerna... Pyttsan... Kan kanske vara en bra idé om man bor 10 mil från närmsta sportaffär, men för oss andra som har 10 affärer inom en mil ser jag ingen anledning att nyttja webbutiken. Hittills har inget gått upp mot servicen på Runner's Store (som förövrigt har en ypperlig webbutik).

Som en gyllene avslutning på eftermiddagen fikade jag och Görel-älsklingen kaffe och nybakade bullar på balkongen. Hennes bak luktar gott, hennes bullar luktar inte heller så pjåkigt. Hahahahaha... I kill myself...

Nötkärnefrisk

Jag gillar att formulera nya ord med det mest geniala i det svenska språket. Ihopskrivning. Jag gör det kanske lite för ofta, men hellre det än djävulens påhitt sär skrivning ;-).

Nötkärnefrisk är väl inte det vanligaste ordet i svenskan och frågan är om det förekommit tidigare någon gång. Efter en snabb googling har jag hittat två tidigare förekomster. Nåja...

Kontentan är att jag är frisk som just en nötkärna. Jag har ingen aning om varför det just är nötkärnor som är friska.

Idag har jag tränat fotboll med mina 98:or. Det var en sådan underbar träning där de äntligen fattat fotbollens essens. Passningsspelet. Ljuvligt fint spel idag. Underbart.

Efter fotbollen var det dags att äntligen måla dragkroken på bilen. Det skulle gjorts någon gång under semestern. Imorgon ska jag tvätta bilen och laga den lilla rost som finns runt hjulhusen för att det inte ska bli värre under vintern.

Jag gör alltså allt annat än springer. Det är jobbigt att stanna hemma en sådan här fin dag. Den är som gjord för ett LSD-pass i Hellas. Den enda motivation jag får är ett nytt nummer av Runners World och surfning. Snart ska jag förövrigt lista länkar som är särdeles bra läsning.

Idag är det en vecka kvar till Lidingöloppet. Ska bli så rackarns kul... Jag har total frid i kroppen inför det loppet. Det viktiga är att ta sig runt på en relativt bra tid utan att ta ut sig alltför mycket. Ju kortare återhämtningsperiod efter LL desto bättre går det på Åland. And that's my main focus...

Bättringsväg

Idag har jag varit hemma från jobbet. Jag har sovit i princip hela dagen. Mitt halsonda har nästan helt försvunnit. Räknar med att det är helt borta imorgon. Men jag har varit rejält trött så någonting har pågått i min kropp. Nu på kvällen är jag mycket piggare.

Jag tror att denna sjukdag varit i princip till godo för min form. Jag har tillåtit mig att vila, och det ordentligt. Det hade jag nog inte gjort om jag hade varit frisk. Då hade jag gett mig ut på en löptur både idag och imorgon och kanske på söndag. Istället kommer jag att vila, vilket sparar kroppen och inte minst benen.

Planen är nu att, givet jag är symptomfri imorgon, på måndag ta en 8km-runda i 5:20-fart. På onsdag ta ett lättare 800m-intervallpass och på fredag en 5-km runda i 5-tempo för att väcka benen.

På lördag morgon kommer jag att ta en snabb-promenad innan jag gör mig redo att åka ut på Lidingö. Vad säger du Niklas, ska vi ta oss ut dit tillsammans? We have had a nice time before.

Fans skit piss och jävla möög!

Det är en rubrik som illustrerar Görel-älsklingens favorit-svordomsharang. (Allt ska sägas på skånska och jag misstänker att möög är något lokalt. Har ingen aning om vad det betyder.9

Nu har det som inte fick hända hänt!

Jag vaknade med nackspärr... Inte direkt katastrofalt. Vad värre är så ackomanjerades det med ont inne i halsen också...

Nu hoppas jag att det är bara vanlig snark-halsont. Jag har en tendens att ibland kunna snarka så mycket att halsen ömmar när jag vaknar... Vi får hoppas på att det är så...

Det som är tråkigt är också att jag narrade Niklas för att hans kropp skrev ut en brasklapp åt honom, inför Lidingöloppet, när han fick ryggsmärtor. Och jag önskade tillochmed att min kropp kunde göra det för mig... FÖRLÅT!!!! Jag ska aldrig utmana ödet igen... Men som man säger!

Be careful what you wish for. It might come true!

Backfartlek

Dagen började tidigt, tidigt. Nåja, för mina mått mätt i alla fall. Det var en kundfrukost på jobbet som jag deltog i. Mycket kul för övrigt! Tur då att det är repris imorgon.

I och med att dagen startade så pass tidigt så ringde mat&sov-klockan extra tidigt och tjugo över elva gick vi på lunch. Efter måltiden gick vi en sväng till Runners Store. De är ju verkligen superproffsiga där. Vi diskuterade lite om vilka skor som egentligen vore bäst för mig. Det är nog trots allt inte Asics 2120 utan istället Asics Foundation eller möjligtvis Kayano.

Det hela bottnar i att jag på senaste tiden känt att högerfoten viks inåt vid gång och en smärta på höger underben... (mest höger men även lite vänster, vänster ben är oftast starkast) Det tyder på en kraftigare pronering än vad 2120-modellen är byggd för. Vi kom överens om att jag skulle ta med mina gamla skor till affären så de får studera slitaget och dra vidare slutsatser från det. Vad skönt det är med personal som kan sin sak. Nog med reklam för Runners Store... Nej, bara en till... De ÄR verkligen bäst!!! För alla som bor ute i landet rekommenderar jag att ni tar tåget till Stockholm/Fjollträsk och går över gatan till RS-affären nästa gång ni ska köpa skor...

Hursomhelst, När jag kom hem så gav jag mig ut på en löptur. Nu är det mest kvalitetspass kvar innan Lidingöloppet. Idag hade jag tänkt att springa lite i backe. Kan passa bra inför LL. Efter en uppvärmning i Hålliform-torpets spår sprang jag uppför vägen upp på Högdalstoppen. Det är en asfalterad väg som slingrar sig runt toppen. Väl uppe på toppen är pulsen ganska hög. Det fick bli en ståvila där innan jag tog branten ner. Väl nere var det dags igen. Fyra gånger tog jag mig upp och ner. Efter fjärde varvet passade jag på att göra lite löpskolning med tågång och Molotov-steg. Därefter tog jag en svängs nedtrappning. Tyvärr var jag ganska ostrukturerad i min tidtagningsteknik så det blir inga bra tider på iterationerna. Jag lovar att bättra mig till nästa gång.

Något annat kul var att jag för säkert ett år sedan köpte ett par tajts av märket SOC som gav mig skav mellan benen och därför inte nyttjats sedan dess idag provades och kändes alldeles utmärkta. De är lite längre och tjockare än mina NewLine. It came in handy today!

Ja, jag är en härmapa!

Ja, jag erkänner!!!

Jag är en härmapa!

Niklas skrev i sin blogg för någon dag sedan att han hade gjort ett snyggt PB på milen, trots att han egentligen är nertränad inför Lidingöloppet.

Jag vill ju inte vara sämre... Eller rättare sagt mina ben vill inte vara sämre... Idag var det dags för ett pass som skulle bli en mil. Tanken var att det skulle gå halvsnabbt (runt 5:10 tempo). Men vi vet ju sedan tidigare att mina ben inte går med på sånt... Niklas skriver på sin blogg att hans nya PB är 46:10. Jag dyker upp på gården samtidigt som klockan piper för en mil efter 46:00 enligt min SportTracks men 46:20 enligt MotionBased. Tror mer på MotinBased men har sedan jag skaffade min GF 305 bestämt mig för att det är ST som är min valuta. Och inte mig emot.

Nu måste jag erkänna att jag stannade klockan under 4 tillfällen under passet. Två gånger för röd gubbe, en gång för en kisspaus och en gång för att knyta skorna. Då går ju pulsen ner och det påverkar naturligtvis farten en stund efter pausen...

Men hursomhelst är jag jäkligt nöjd med det formbeskedet. I've got speed in my legs.

Själv-healing

Bror-Björn hade en kompis som hade en gammal Saab V4 som hade en massa problem och det var mycket som inte fungerade. När han väl skulle sälja bilen så hade den lagat sig själv över natten och många problem hade försvunnit.

Är detta ett fall för Agenterna Moulder och Scully i Arkiv-X eller för Special Agent Cooper i Twin peaks? Jag vet inte. Men nu har det hänt igen.

Min underben/vad som spökat till och från sedan Stockholms halvmarathon och så sent som i lördags hindrade mig från att träna... Nu är "smärtan" som bortblåst. Jag har healat mig själv som Cheerleader-Claire i Heroes...

Efter gårdagens långpass förväntade jag mig att det skulle kännas så mycket i underbenet att jag inte skulle kunna träna idag. Men inte ens en liten känning... Hur kommer det sig? Är det något övernaturligt som skett. Vem vet, men "The truth is out there!"

Tidplan

Såg i det PM som skickats ut inför Åland Marathon att starten går 08:30. FINSK tid. Det innebär 07:30 svensktid. Det är riktigt tidigt... Jag som i vanliga fall inte blir människa förrän sent på förmiddagen. Sen varnades det för vintertiden... Jag kommer aldrig ihåg åt vilket håll man ska ställa klockan. Har i bakhuvudet ett knep med utemöbler som ställs in på vintern... Vaddå, ska jag ställa in klockan? Men innebär vintertiden att det blir ännu tidigare, alltså 06:30 svensk nu-tid. Eller 08:30 Svensk nu-tid? Stor skillnad...

Hursomhelst är det tidig morgon. Jag som är van att springa på eftermiddag/kväll. För att vänja mig så har jag tänkt att börja gå upp tidigt och springa på morgonen innan jobbet.. Eller kanske till jobbet... Vi får se.

En annan egenskap på Ålands marathon är att de serverar dricka var femte km. Inte var tredje som i Stockholm. Jag kommer nog att börja dricka var femte km på mina träningspass för att vänja mig vid det. Å andra sidan kommer jag att ha vätskebälte på mig och är inte beroende av langning. There's so many things to think about...

Dubbla varv på Hellasmilen

Imorse vaknade jag relativt tidigt och åt min müsli-frukost och sedan var det dags att sätta på sig löparkläderna. Jag hade en svag plan att ta mig ut på Lidingö för att springa de två sista milen, men imorse var hela idén att ta sig ut dit inte allt för lockande. Istället satte jag mig i bilen för att åka ut till Hellasgården. Jag gav mig ut på första varvet i ganska lugn takt med vetskapen att jag skulle göra två varv.

Första varvet gick på 53minuter. Efter varvet satte jag mig i gräset och vilade lite, drack lite vatten och tog lite gelé.

Det andra varvet tog 54 minuter. Jag tog det lite lugnare med flit.

Hela passet gick på 5:28-tempo. Det är den fart som jag tänker hålla på Lidingöloppet. Jag känner att jag lätt skulle klara av ytterligare en mil i denna fart idag. Och idag hade jag inte ens kolhydratladdat, något som jag kommer göra inför Lidingöloppet.

Det är intressant med kolhydratladdning. Jag har bara deltagit i två lopp sedan mitt löpintresse startade. Det var Stockholm Marathon och Halvmarathon. Till marathonloppet körde jag hårt med kolhydratladdning med pasta 3 gånger per dag och carboloader. Under loppet kände jag mig tung och däst och helt klart överladdad... Till halvmaran laddade jag knappt någonting. Bara en pastamiddag dagen innan. Under loppet kändes benen pigga och alerta.

Nu är det ju stor skillnad i temperatur. 30grader under maran och 15grader på halvmaran. Det kan ha påverkat. Temperaturen på Lidingöloppet och Åland Marathon kommer vara ganska låg vilket oftast ger pigga ben.

Min plan inför Lidingöloppet är att göra en halv kolhydratladdning för att se hur det fungerar. Om det känns bra så kommer jag nog att kopiera det upplägget inför Åland... I think it's a cunning plan.

Löpledigt

Igår var det vila på schemat... Nja, det finns inget fysiskt schema som jag tränar efter för tillfället. Min träning lägger jag upp efter hur jag känner mig. Som sagt, var det vila igår.

En av anledningarna till att jag vilade var för att jag hade lite ont i mitt underben. Området mellan hälsenan och vadmuskeln närmare bestämt. Det gjorde gott med vila men det är inte riktigt bra än. Så därför hoppade jag över träningen idag igen.

Planen var och är fortfarande att ge mig ut på ett terräng-långpass. Ca 20km eller så. Nu har jag skjutit upp det till i morgon istället. Det kommer bli mitt sista långpass innan Lidingöloppet.

Tanken har varit att ge mig ut till Lidingö för att springa de två sista milen på banan. Men vi får se. Eventuellt blir det två varv på Hellas istället. Det torde väl duga relativt bra som substitut.

Jag gillar Hellas mer och mer... Men blir lite sur på att de tar ut parkeringsavgift... Om man visste att det går till driften av gården och spåren så är det väl okej... Men jag misstänker att pengarna går någon helt annanstans. But the parking fee isn't that expensive, so what the heck, fine with me.

Fjortondagar

Idag är det 14 dagar kvar till Lidingöloppet. Det ska bli riktigt kul att vara med. Men som jag sagt tidigare så har jag inga ambitioner inför loppet och kommer inte att gå för fullt. Det är trots allt Åland marathon som är höstens viktiga lopp.

Min plan (idag) är att gå ut i ett 5:30-tempo och se hur långt det håller. 5:30-tempo motsvarar en sluttid på 2:45. Jag skulle inte bli förvånad om min sluttid hamnar på någonstans mellan 2:50 och 2:55. Jag räknar med att minst 5 minuter kommer att gå för att det är trångt på banan.

Det enda som jag egentligen kommer att kämpa för är att gå under 3 timmar. And that shouldn't be any problems

Rutinuppdrag

Det finns dagar när man gör saker man måste utan att lägga för mycket engagemang bakom det. Idag var det rasande vackert väder och jag kände att det vore mycket skönt att få ge sig ut på en löptur. Nu kunde jag inte göra det för det var föräldramöte med Adrian-9s klass. Görel-älsklingen gick dit och mitt uppdrag var att stanna hemma och utfodra barn.

När hon sedan kom hem var det hade det blivit mörkt och kallt. Lusten att springa var som bortblåst. Men det är vid dessa tillfällen som träningsdisciplinen träder in. På med kläderna och ut på den vanliga ÖBH-rundan. Farten skulle bli låg efter ett relativt tufft intervallpass igår. Jag bestämde mig för att hålla 5:30-fart. En fart som jag kan hålla i sömnen känns det som. Pulsen låg runt 150-155 bpm vilket är lågt för mig.

Tankarna som tänks i mer engagerande pass brukar ofta ligga på löpningen, men idag fanns tankarna på den rapport jag skriver i jobbet. Många bra idéer och infallsvinklar poppade upp i huvudet...

Den värk jag kände i skenbenen igår efter intervallpasset är nu lokaliserat till en liten muskel på framsidan av underbenet. Det var en enkel träningsvärk... Något som jag förövrigt känt i magen. Det är väl resultatet av att köra två högtempopass efter varann.

Imorgon är det vila och i helgen har jag en svag fundering om att ta mig ut på Lidingö för ett långpass på de 20 sista kilometrarna på Lidingöloppet. Det skulle vara kul att springa den rundan innan loppet. And who knows, maybe somebody will join me...

800-intervall

Intervallträning har för mig tidigare betytt löparbana och 15*300meter. En gång har jag gjort 5*800meter på löparbana. Det skulle gjorts fler gånger som ett testpass för att se utvecklingen men var det inte decimeterdjupt med snö på löparbanorna så var det fotbollsmatch som förhindrade intervallerna. Den 28 december gjorde jag de fem iterationerna på 3:25, 3:41, 3:45, 3:47 och 3:49.

Idag gjorde jag 5*825meter intervall i Hålliform-torpets motionsspår här i Högdalen. 3:31, 3:44, 3:53, 3:48 och 3:59. Jag skulle säga att tiderna är likvärdiga. Nu som då. Skillnaden som också blir förbättringen är att det är 25m längre idag och att rundan görs på relativt backig terrängbana med mjuk barkmullsunderlag och inte platt löparbana.

3:31 var för snabbt. Precis som Niklas påpekar i gårdagens blogginlägg så är det lätt att springa på alltför fort på den första rundan som sedan inte man orkar hålla upp resterande rundor. Så var det för mig idag.

Innan intervallpasset värmde jag upp med 2,9km löpning och nedvarvningen blev lika lång. Allt som allt var det ett skönt och lyckat pass som jag är mycket nöjd med. Det enda smolket i glädjebägaren är en svag antydan till värk i skenbenen. Det har kurerats med iskalla duschar och Voltaren. God bless the man who invented Voltaren.

Tandläkarångest

Igår eftermiddag åkte jag hem tidigt från jobbet för att jag var så himla trött och tung i huvudet. Väl hemma somnade jag direkt och vaknade inte förrän halv6. Då gick jag upp och hade en fotbollsträning för killarna. Efter det bar det av hem för att äta lite mat och TV innan sängen väntade igen. Det var oerhört skönt att sova ut. Hela familjen har varit trötta och haft ont i huvudet de senaste dagarna så det kanske är något som gått. Nu har jag inte haft någon huvudvärk direkt och det känns skönt.

Om det nu var någon bacill eller ångest inför det faktum att jag imorse skulle gå till tandläkaren, vet jag inte. Men efter tandis kände jag mig mycket piggare till sinnes. Det hade av olyckliga omständigheter dröjt fyra år sedan sist. Jag befarade att det var åtminstånde ett hål som hade uppstått. Men nu var det inga hål. Bara lite tandsten och blottade tandhalsar som penslades med flourfärg.

Ikväll hade jag tänkt att ge mig ut på ett kvalitets-pass. Om det blir intervaller eller back-pass vet jag inte. Kanske köra intervaller i Hålliform-spåret i Högdalen. Det är 800m långt och passar bra till intervaller med en minuts ståvila. Det får nog bli fem eller sex iterationer tror jag. Med två km uppvärmning och nedvarvning. That's a rather good plan, isn't it?

Ågestatempo

Tänkte inte egentligen springa idag. Men jag kunde inte hålla mig. Tog bilen ut till Ågesta och hade faktiskt för avsikt att ta det riktigt lugnt och köra två varv på 6km-slingan. Nu är det ju vida känt att mina ben inte alltid lyder mina tankar.

Benen kändes relativt pigga och jag lufsade iväg och snart kunde jag inte springa sakta. Det gick fortare och fortare och backarna togs i fyrsprång. De sex kilometrarna avklarades på 29 minuter. Det är en fart på 4:52 enligt SportTracks. Om man skulle överföra det till landsväg skulle det kanske motsvara 4:35-tempo. Eller vad tror ni?

Det blev bara en runda idag but it sure felt good!

Profylax-fundering

Något jag har funderat på den senaste tiden när jag varit ute och sprungit är det här med andningen. Det är numera ganska sällsynt att man börjar flås-andas när jag är ute och springer. Möjligtvis under en temporunda att andhämtningen blir lite högre.

Med detta kommer alltså att andningen blir ganska lätt och jämn. Det jag funderat på och provat på är att vid en given löpnivå har man en jämn puls på tex 165 slag per minut. Om man vid det tillfället börjar att djupandas, nästan hyperventilera, sjunker pulsen relativt snabbt 5-10 slag per minut.

Jag antar att det rent fysiologisk kommer av att djupandningen ökar syrenivån i lungorna och att blodet syresätts till en högre grad och hjärtat inte behöver pumpa ut blod i samma takt för att tillgodose musklerna med syre.

Nu till min fundering. Kan man lära sig att andas på ett "korrekt" sätt och på så sätt sänka pulsen och öka uthålligheten? Och isåfall, vilken är den bästa andningstekniken? Är det kanske så att det är den andningsteknik som lärs ut i den profylaktiska kurserna på MVC? Eller är de anpassade efter just barnafödande?

Om det skulle vara så, så skulle man kunna lägga upp en andningstaktik i ett lopp... Tänk dig att du 500meter innan Abborrbacken eller Västerbron börjar frusta som om du hade värkar. Kommer du att klara backen lättare än om du inte gör detta? Tåls att tänka på. Det kan ligga mycket kraftbesparing i profylaxen. Undra om man kan ta kontakt med MVC och be att få sitta med, eller måste man ha ett barn på väg? Undra vad Görel-älsklingen tycker? Är hon redo att ställa upp för min löpteknik. Eller är det att gå för långt? Och varför heter det profylax på svenska, but Lamaze in english?

Söndags LSD

Nu tänker ni. "Åh nej, han har trillat i knarkträsket. Nu dillar han om LSD..."

Men LSD betyder inte alltid lysergsyradietylamid. I detta fallet betyder det Long Slow Distance. Idag gav jag mig ut igen utan att veta hur långt eller vart jag skulle. Jag började med att springa genom Västberga till Liljeholmen och ner mot Årstaviken. Upp till Gullmarsplan och vidare hem längs den gröna linjen.

I höjd med Svedmyra lessnade jag på att springa och hoppade på tunnelbanan. Jag ville helt enkelt inte längre. Jag var inte direkt trött och hade inte ont men motivationen tröt. Vid det laget hade jag redan sprungit 14km i 5:30-fart. Det kändes som om det fick räcka. I just had enough.

Fotbollslördag

Idag på förmiddagen var det träning för fotbollslaget i spöregnet. Det var rejält blött och killarna knotade lite grand men efter ett tag så släpte de loss och plöjde rakt genom pölarna. Efter träningen var det dags för höstens föräldramöte. Det var egentligen bara en punkt på dagordningen. Det var att vi inte kan fortsätta att leda laget ensamma. Vi måste ha hjälp med träningar och matcher. Det handlar inte om ett tillfälle utan konstant i fortsättningen. Vi klarar inte av att lägga den tid på fotbollslaget utan att studier och torpet blir lidande.

Efter mötet och lite fixande var det dags för middag. Adrian-9 hade beställt hamburgare. Det är smaskigt när man gör det själv. Och potatisklyftor är riktigt gott till. Efter middagen tänkte jag ge mig ut på en löprunda. Nu löste det sig så att jag råkade somna och vaknade inte förrän 2030 och då var det dags för Sverige-Danmark. Första halvleken har slutat och det står fortfarande 0-0.

Nu är det dags för andra halvleken. Let's play ball!!!

Fredagsmil

Vad skönt det är att ge sig ut på en löptur och inte veta var man ska eller i vilken fart man ska springa... Det händer inte allt för ofta tyvärr. Tar det bort glädjen från löpningen att ha allt inrutat? Nej, jag tror inte det. Snarare förhöjer den glädjen när man kan improvisera.

Idag sprang jag åt andra hållet när jag kom ut. Sprang utmed Magelungsvägen till Farsta och runt Hökarängen och längs med Örbyleden hem. Den rundan har jag sprungit några gånger och den är nästan exakt en mil. Idag började jag med föresatsen att ta det lugnt. Runt 5:30 fart ungefär. Detta för att jag känt småvärk i underbenen sedan Stockholm Halvmarathon. Efter 5km tröttnade jag på den lusiga tempot och ökade takten en bra bit. Farten blev nu 4:50min/km. Det är den fart som jag höll stora delar av loppet i lördags och mina underben kändes ingenting.

Efter passet stretchade jag underbenen speciellt mycket. Jag är normalt ingen duktig stretchare. Tar lite enkla övningar i duschen men inte mer... Har läst artiklar som är för och artiklar som är emot stretching. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Lite måttlighet är bra antar jag. Jag brukar mest stretcha när jag känner behov för det. Antingen i vårdande eller förebyggande syfte. Och att jag inte stretchar märks, för jag är riktigt stel i kroppen. Att sitta skräddare är inte att tänka på knappt heller att sitta på knä. Fast jag har aldrig varit vig. I guess it's in my genes.

Skobryderi

Fredag andas en positiv känsla inför helgen. Så även idag. Det enda smolket i glädjebägaren är en lättare molande känsla i ena underbenet som jag haft senaste veckan och som vägrar att ge sig. Jag behandlar med Voltaren-salva och positivt tänkande.

Motivationsnivå är på topp. Jag är lätt manisk i mitt intresse och har svårt att tänka på något annat än löpning, löpträning och löputrustning. Nu är det nya skor som står på manilistan. Jag springer i Asics 2000-modellen. De skor jag använder idag är förra årets modell och jag har tänkt att köpa årets modell. Jag provade ett par skor som snabbast igår och tycker att de är trängre över framfoten. Kan de vara så pass mycket smalare? Något som irriterar mig är den kartellbildning som gäller i sportaffärsbranschen. Hur kan det komma sig att ALLA sportkedjor säljer sina Asics 2000-modell mellan 1290 och 1300kr. Det är tråkigt och det hämmar konkurrensen.

Nu är det så att jag fått 200kr rabatt på Stadium på ett par skor när jag förlängde min Runners World prenumeration så kanske kommer jag att köpa där. Nu har min affär Runners Store 10% rabatt för pulsmedlemmar och eftersom jag vill stödja dem hellre än Stadium så köper jag nog där. Ett alternativ är att jag beställer ett par skor från någon nätbutik eftersom jag vet min storlek och vilken sko jag vill ha. Det blir mycket billigare men det dröjer då längre innan jag får skorna... Men det är ett alternativ jag måste undersöka innan jag kommer till köpbeslut.

Ytterligare ett alternativ är att jag lägger in en beställning till Bror-Björn som jämt och ständigt åker till USA. Där är skorna mycket billigare än här...Enligt Asics hemsida är rekommenderat retail-pris $95 vilket är 665kr. Det är ju föribövelen halva priset... That's an idea...

Kvällspasset

Kvällspasset startade med att jag fick ta mig till Hökarängen och byta ett däck på bilen. När Görel-älsklingen skulle på föräldramöte upptäckte hon att det var väldans lite luft i däcket. Antingen hade någon luftat däcket eller så är det pyspunka. Efter ett däcksbyte som var så snabbt att McLarens stallchef kom förbi och erbjöd mig en plats i depån. Men jag tackade vänligt men bestämt nej till det... Jag har redan ett jobb...

Efter det så begav jag mig till ena Högdalstoppen för ett extrembackpass. (Kort repetition: de är tre till antalet och heter egentligen Hökarängs-, Fagersjö- och Högdalstoppen men alla tre går numera under namnet Högdalstopparna.)

På andra sidan fotbollsplanen går stigen uppför den första backen. Jag tar mig inte riktigt ända upp till toppen utan stannar på en platå två tredjedelar upp. Där nästa kort tas med riktning mot den andra toppen med vattentornet till vänster. Man kan skymta stigen uppför berget.
Uppe på den andra toppen är det långt ner till dalen mot den tredje toppen. Här syns hela stigen hela vägen. Det är så pass brant att det inte går att springa nerför... Det är i princip klättring.
Väl uppe på nästa topp är detta stigen ner. Den är brant nu och en tokgrym pulkabacke på vintern. Härifrån går det även en bilväg ner. Den vägen är faktiskt den backe som jag i normala fall använder som backträning.
Det var premiär för mig att ta dubbla pass på en dag. Imorse sprang jag min 8km-runda och nu ett extremt backpass. Det var inga problem rent mentalt. Vaderna är lite trötta sedan Stockholm halvmarathon och det kändes i backarna kan jag säga.

Den här typen av backpass främjar inte direkt snabbheten som ett klassiskt backpass utan är mer muskeluppbyggande som en löpskolning. Särskilt viktigt tror jag att det är att även tänka på att nedförsbacken ger träning. Det är helt andra muskler som tränas då. Det kan ge viktig kraftbesparing till Lidingöloppet tror jag. Jag tror att nedförsträning is highly under rated.

Morgonpasset

Idag på morgonen skulle jag börja dagen med ett möte i Liljeholmen kl 09:00. Det gav en timme extra på morgonen så jag passade på att gå upp 06:30 för att ge mig ut på en löprunda. Yrvaket stapplade jag upp och ut i vardagsrummet där jag lagt fram löparkläderna för att inte störa för mycket när jag klädde på mig. Efter påklädningen gick jag ut i köket och fyllde på vatten och så samtidigt att det var 3,3grader varmt ute... Det gjorde att jag ändå fick ge mig in i sovrummet och rota fram långbenstajts och långtröja. Dessutom åkte min springmössa på.

Passet var inget direkt att orda över... Var fortfarande lite stel i musklerna efter Stockholms halvmarathon så de första kilometrarna var lite stela. Tempot var riktigt lugnt på runt 5:30min/km. Rundan gick som vanligt runt Örby/Bandhagen/Högdalen (i folkmun kallad ÖBH-rundan). Den är 7,7km lång och dessa avklarades på runt 41 minuter.

Efter rundan var det bråttom in på toaletten. Där passade jag på att duscha. Efter morgonfräschningen var det dags för lite frulle med Müsli och Bollnäsfil. Det satt som en smäck. Men under mötet en timme senare blev jag ruskigt hungrig igen... Det tar verkligen mycket på matsmältningen att springa på morgonen. Den enda nackdelen med att springa på morgonen är att det är så himla tidigt.

Nu är det ju snart hög tid att trappa upp löpträningen inför Ålands Marathon och lidingöloppet. Och hur kan man göra det på ett bättre sätt än att ge sig ut på en andra runda för dagen. Denna gång ett kvalitativt pass med backträning. Det kan bli användbart på Lidingöloppets beryktade Abborrbacken. Passet görs på Högdalstoppen... Den backen går inte heller av för hackor. Eller som man säger... Won't break for hacks

Ålandskunskap

Visste du att:

• Det vanligaste efternamnet på Åland är Karlsson, sen kommer Eriksson följt av Mattsson
• Mariehamns stad har 10 780 invånare
• Åland har över 2000 soltimmar per år
• Åland fick egen flagga år 1954
• 6% av elen på Åland kommer från vindkraft
• Åland har en befolkning på 26766 invånare
• Ålands högsta berg heter Orrdalsklint och är 128,8m över havet
• Ålands och med det Finlands minsta kommun är Sottunga med sina 134 innevånare
• Åland är med i Europeiska unionen sedan 1995, men står utanför EUs skatteunion
• Arbetslöshetsgraden på Åland i augusti 2006 var 2,1%
• Åland har 6757 öar och 379 sjöar
• Den förväntade medellivslängden på Åland är 81,8 år
• I september 2006 reste ca 172 800 personer till Åland
• Åland har egna frimärken sedan 1984
• Åland är ett självstyrt örike
• På Åland handlar du med euro men även svenska kronor går bra

I didn't know that...

Bilder

Det finns ett företag som har som affärsidé att fotografera deltagare i löplopp och sedan kan man se sig själv på nätet. Företaget hittar du här! Där kan man knappa in startnummer och lopp för att se sig själv eller andra i action.

Jag hade startnummer 2338 på St:Eriksloppet. Och 5766 på Stockholm Marathon. Niklas hade 2656 på St:Eriksloppet.

Enjoy!

1:45:02

Jag är grymt nöjd och samtidigt missnöjd med mitt lopp... Tiden är väl säkert 5 minuter snabbare än vad jag hade trott att jag skulle klara av med min träningsnivå i dagsläget... Känns superskönt att få en så pass bra tid.

Missnöjd är jag eftersom jag missade att gå under 1:45... med två sekunder. På min klocka klarade jag det med några sekunder tillgodo men det är ju de som mäter tiden och inte jag. Hade jag tänkt på att det skulle kunna bli så så hade jag säkert kunnat krama några meters längre spurt.

Det gick trögt första två kilometrarna då man fick trängas lite grann och jag sprang på trottoaren bitvis. Jag och Niklas låg axel vid axel i nästan en mil. Då sackade jag efter meter för meter och tillslut såg jag inte honom längre. Jag tuffade på i min takt och kände mig pigg i benen mest hela tiden.

Den sista biten in mot mål var tunga eftersom jag hade 1:45 i siktet. Väl i mål gick jag och hämtade ut kläderna och gick bort till gräsmattan där jag och Niklas stämt möte. Där satt vi en bra stund och mumsade på den maten som man fick i målet. Det var en trevlig liten picknick...
Efter det var vi lite frusna och vi gick till något sånt Coffeehouse som är uppkallade efter någon man, Wayne eller Robert eller nåt, och njöt av en latte.

Efter fikastunden började vi gå och det slutade med att vi gick hem till Stora Essingen från stan. Det var rysligt trevligt i alla fall...

Nu är det analys av loppet och lite surfande som väntar innan det är dags för sängen... Då kommer jag nog troligen drömma om löpning... Good night, sleep tight.

Förberedelser

Snart är det dags att fara in till stan för att träffa Niklas inför Stockholm halvmarathon. Jag har bara tre saker att göra innan jag åker... Och två gör jag precis nu... Sitter på toa och skriver ett sista inlägg... Görel-älsklingen får en kyss innan jag går (det var den tredje saken om ni inte hajjade det).

Skorna är preparerade med det lilla chippet för att de ska kunna ta min tid. Kläder är utvalda. Jag springer i en tajt svart mundering. Sportdrycken finns i flaskan. Nummerlappen på bröstet. Pulsavkännaren runt bröstet. Klockan där den ska vara. Ett svart svettband runt höger handled. Den vita påsen är packad med extratröja och tejp.

Jag är kort sagt klar att åka och färdig med nummer två. Too much information there I'm afraid.