söndag, september 09, 2007

Söndags LSD

Nu tänker ni. "Åh nej, han har trillat i knarkträsket. Nu dillar han om LSD..."

Men LSD betyder inte alltid lysergsyradietylamid. I detta fallet betyder det Long Slow Distance. Idag gav jag mig ut igen utan att veta hur långt eller vart jag skulle. Jag började med att springa genom Västberga till Liljeholmen och ner mot Årstaviken. Upp till Gullmarsplan och vidare hem längs den gröna linjen.

I höjd med Svedmyra lessnade jag på att springa och hoppade på tunnelbanan. Jag ville helt enkelt inte längre. Jag var inte direkt trött och hade inte ont men motivationen tröt. Vid det laget hade jag redan sprungit 14km i 5:30-fart. Det kändes som om det fick räcka. I just had enough.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Bra!
Jag tror stenhårt på att bryta om man är riktigt, riktigt less på det. 14 km är bättre än inga kilometer. Formen finns där, och oviljan kan vara ett tecken på något.
Det är dock en helt annan sak att känna olust i TV-soffan. Då får man nog massa sig ut en sju-åtta kilometer. Är den kvar då så är det okej att bryta.
Så tycker i alla fall jag.

Jag gillar LSD. Det skapar dock ett visst beroende...

9/9/07 20:48  
Anonymous Anonym said...

jo, och mp3-spelare hade lagt av en kilometer tidigare. och sträckan som återstod hade jag sprungit ett antal gågner tidigare och den är riktigt tråkig... Men nu vill jag ut igen...

9/9/07 21:50  

Skicka en kommentar

<< Home