Kvällspasset

Kvällspasset startade med att jag fick ta mig till Hökarängen och byta ett däck på bilen. När Görel-älsklingen skulle på föräldramöte upptäckte hon att det var väldans lite luft i däcket. Antingen hade någon luftat däcket eller så är det pyspunka. Efter ett däcksbyte som var så snabbt att McLarens stallchef kom förbi och erbjöd mig en plats i depån. Men jag tackade vänligt men bestämt nej till det... Jag har redan ett jobb...

Efter det så begav jag mig till ena Högdalstoppen för ett extrembackpass. (Kort repetition: de är tre till antalet och heter egentligen Hökarängs-, Fagersjö- och Högdalstoppen men alla tre går numera under namnet Högdalstopparna.)

På andra sidan fotbollsplanen går stigen uppför den första backen. Jag tar mig inte riktigt ända upp till toppen utan stannar på en platå två tredjedelar upp. Där nästa kort tas med riktning mot den andra toppen med vattentornet till vänster. Man kan skymta stigen uppför berget.
Uppe på den andra toppen är det långt ner till dalen mot den tredje toppen. Här syns hela stigen hela vägen. Det är så pass brant att det inte går att springa nerför... Det är i princip klättring.
Väl uppe på nästa topp är detta stigen ner. Den är brant nu och en tokgrym pulkabacke på vintern. Härifrån går det även en bilväg ner. Den vägen är faktiskt den backe som jag i normala fall använder som backträning.
Det var premiär för mig att ta dubbla pass på en dag. Imorse sprang jag min 8km-runda och nu ett extremt backpass. Det var inga problem rent mentalt. Vaderna är lite trötta sedan Stockholm halvmarathon och det kändes i backarna kan jag säga.

Den här typen av backpass främjar inte direkt snabbheten som ett klassiskt backpass utan är mer muskeluppbyggande som en löpskolning. Särskilt viktigt tror jag att det är att även tänka på att nedförsbacken ger träning. Det är helt andra muskler som tränas då. Det kan ge viktig kraftbesparing till Lidingöloppet tror jag. Jag tror att nedförsträning is highly under rated.