Come back

Det blev inget morgonpass idag. Vaknade av alarmet kl0600 och hörde hur regnet skvalade i stupröret utanför sovrumsfönstret. Utan att tveka ställde jag om alarmet och somnade om.

Med till jobbet tog jag en väska med löpkläderna. Det kunde bli bättre väder. Under dagen har jag kikat ut genom fönstret många gånger och undrat om det skulle gå att springa hem.

Det gjorde det.

Jag bytte om och gav mig av hemåt. Benen kändes pigga och jag var tvungen att hålla igen annars skulle det gå på tok för fort. Det gjorde det ändå.

De 9,7km hem gick på nästan precis 50 minuter. Det ger en fart på 5:07min/km. Det är väl ca 30-40 sekunder per kilometer för fort mot vad jag hade tänkt mig från början.

Hur kändes det då i kroppen under och nu en stund efter passet? Det är ju trots allt 18 dagar sedan marathonloppet och jag har haft lite ont i ryggen och en fot.

• Jo, foten började jag känna av när det var 500 meter kvar. Jag ska testa att lägga in lite extra stöd i hålfoten. Det känns som om skon är för platt för min fot och att foten inte orkar hålla uppe hålfoten. Vi får se hur det känns. Nu efter passet känner jag ingenting av foten. Det är ju positivt. Jag tror dessutom att foten kommer stärkas av min underbensträning som jag påbörjat. (mer om den senare)
• Ryggen märkte jag inte av under passet men väl i duschen när jag stretchade kände jag av den lite. Inte så att det gör ont. Jag ska fortsätta att stretcha ryggen och höften för att se om det försvinner.

I övrigt känns det att det var ett tag sedan jag var ute på en runda. Många muskler har förtvinat känns det som. Det var jobbigt i magmusklerna ett tag och axlarna blev lite trötta de med. Det är väl naturligt antar jag. De musklerna är snart uppe i gammal god form igen.

Den underbensträning som nämndes ovan går ut på att jag försöker att gå med mycket tåhävningar när jag går i trappor. Det låter lite töntigt, men det är grymt effektivt. Vaderna bultar efter fyra våningar. Jag tror som sagt att det inte bara är vaderna som gynnas av denna träning utan alla muskler i fötterna och underben.

Dagens tanke under rundan var; Nice to be back!

Springförberedelser

Jag är smart...

Jag planerar i förväg...

Jag tog med mig kläder till jobbet idag.

Jag ska springa till jobbet imorgon bitti. Det ska bli rejält skönt med en löptur på morgonen. Det ska iochförsig regna och vara 13 grader enligt SMHI. Det lockar väl inte sååå jättemycket... Ett alternativ är att jag tar med mig träningskläderna in till jobbet och springer hem. Då ska det iallafall vara upphåll. Vi får se hur det blir.

Hursomhelst ska det bli riktigt skönt med en löptur. I have waited long enough.

Snart snart snart...

Jag är helt sjukt frisk. (Kan man vara det?) Benen är pigga som bara den. Inte ont i foten alls. I ryggen har jag inte haft något ont idag överhuvutaget... Det är som om jag aldrig haft ont där. Det är som bortblåst. Jag skulle till naprapat-Micke egentligen imorgon kväll. Nu har jag avbokat den tiden eftersom vi ska ha sommarfest/avskedsfest för Elin & Per /boule i parken med vin fest. Eftersom jag är helt bra i ryggen har jag inte bokat en ny tid. Man kan ha roligare för 400pix än att få reda på något som man redan vet.

Min plan nu är att springa en sväng redan på onsdag. Kanske blir det på vägen in till jobbet, eller kanske på vägen hem. Tempot kommer bli riktigt långt hursomhelst. Det blir nog strax under 6min/km tror jag. Jag kommer dessutom att vara extremt lyhörd för känslan i foten eller ryggen. Så fort det känns av så avbryter jag och hoppar på tunnelbanan istället.

Hursomhelst har jag inga krämpor nu what so ever.

MissommarsdagsPowerWalk

Midsommarafton avnjöts på Skansen med Görels väninna Nermina. Görel-älsklingen jobbade till kl3 och hon anslöt efter det. Det var väldigt mycket folk och en himla trevlig stämning. Överallt satt familjer och kompisgäng och hade picknick. Vi hade ingen picknick med oss, så vi gick till restaurangen Tre Byttor och åt en underbar middag. Efter middagen åkte vi hem och åt jordgubbar med glass och vispgrädde.

På midsommarsdagens morgon åkte jag och Nermina in till Skanstull och gav oss ut på en PowerWalk runt Söder. Det var helt öde längs promenadvägarna. Alla låg väl hemma och mådde illa efter midommarfyllorna kan jag tro... Det blev drygt 9km på ca 90 miuter. Inte mycket till takt men det positiva var att jag inte kände någonting i foten eller i ryggen. Det finns ett hopp ändå...

Efter hemfärden åt vi frukost med Görel-älsklingen som var hemma på lunch. Efter frukosten stekte vi pannkakor och packade en ryggsäck och åkte och hämtade Teodor-13 och Adrian-8 för en dag på Grönan.

Det blev en hel del bergodalbaneåkning i duggregnet men det gjorde inte ett dugg. (f'låt, var tvungen). Den nya attraktionen Kvasten var väl sådär kul tyckte jag men Nermina blev helt hooked på den... Framåt kvällen anslöt Görel-älsklingen och vi åkte bla uppskjutet. En superkul dag på Grönan, trots vädret.

Väl hemma grillade vi några köttbitar och åt en god middag innan det var dags för en film. New York waiting. En svensk film på engelska... Den var ganska långsam och jag kunde inte hålla mig vaken. Men tjejerna såg hela filmen och gillade den skarpt. Det var helt klart vad man kallar en chick-flick.

Bäckenlåsning

Naprapat-Micke såg direkt att jag var sned i ryggen. Han sa att mitt vänsterben var 1cm längre. Efter en knäck i bäckenet utsattes jag för elbehandling.

Hoppade och studsade jag ut från naprapaten? Näää... Inte ett dugg... Vet inte om det ens blivit något bättre. Det känns fortfarande i ryggen. Det skulle möjligtvis kunna vara större rörlighet i bäckenet. That's life!

Missommarsledigt

Idag torsdag vid lunch börjar ledigheten. Ledigheten börjar med ett oerhört efterlängtat besök hos naprapat-Micke. Han ska få gå igenom min rygg och förhoppningsvis räta ut den. Jag har vid tidigare ryggproblem med nöd och näppe tagit mig till naprapaten bara för att studsa och hoppa ut därifrån. Man kan lugnt säga att min tilltro till naprapater är på topp.

Foten är för övrigt bra nu. Det gör liiite ont om man trycker på stället där jag hade ont så det innebär väl att det finns en liten inflammation kvar där.

Igår kväll passade jag på att springa några hundra meter och i foten kändes ingenting och i ryggen gjorde det ont men det var inget som egentligen hindrade mig i min löpning.

Om det blir bra i ryggen i eftermiddag så är min plan att nästa vecka starta träningsschemat inför StEriksloppet, Lidingöloppet och eventuellt Åland. What a bliss that would be!

Löpartröja

Jag har länge funderat på att leta upp en klubb för att kunna få en tillhörighet i min träning/tävling. I mina lopp anger jag Högdalens AIS som klubb. Det är ju den klubben som vårt pojkfotbollslag tillhör. Nu är ju HAIS en fotbolls- och innebandyklubb och har inte ett dugg med friidrott att göra... Har sneglat lite mot HAIS-namnen , Huddinge AIS som har friidrott på agendan. Jag har också funderat på Vi som springer-klubben. De personerna verkar ha en skön inställning. Det snackades på Puls.se om att grunda en puls-klubb. Det tyckte jag var en bra idé och tycker fortfarande, men det verkar inte hända något. Oväntat!

En annan fundering som jag hade under Stockholm Marathon var att det förmodligen var många andra pulsare runt om kring en. Det har stötts och blötts tidigare att skaffa en Puls-T-shirt. Det hade nog inte heller varit en dum idé.

Varför funderar jag på det här? Känns det viktigt för mig? Jag har faktiskt ingen aning. Kan det vara så att man innerst inne är en lagspelare och att ensam ligga och nöta asfalt är mot min natur. Att man helst av allt vill tillhöra en stam och dela lägereld med de sina. Men att ta steget fullt ut och gå med i en klubb är ju att engagera sig ett steg ytterligare, och jag behöver inte med åtaganden i dagsläget. I have my hands full as it is...

Naprapatbokning

I den långa jakten mot målet på stockholm stadion är det viktigt att kroppen har en stadig grund att stå på inför avstampet. I dagsläget har jag en smärta i högersidan som jag första gången kände efter en mil på marathonloppet. Det är inget som känns akut men likväl är det bra att få det fixat av naprapat-Micke. Jag har ju under en längre tid pratat om det i denna blogg men inte fått tummen ur... för att boka en tid. Det krävdes att min Görel-älskling tog tag i saken och bokade in en tid. Görel-älsklingen har för övrigt namnsdag idag. Grattis gumman!

Nu på torsdag kommer jag att genomlida korrigeringsbehandlingen. Det ska bli skönt!

Vi får se om kanske naprapat-Micke har något vettigt att säga om min fotsmärta också. Är det så att naprapater kan annnat än ryggar? Det låter väl iofs ganska troligt... Vad gäller fotsmärtan så har jag upptäckt att smärtan blir mindre om jag går i skor som har lite uppbyggd hålfot. De skor jag i normala fall har till jobbet är platta vilket gör att smärtan ökar.

Jag har en teori om smärtan.... Det är en sena som håller upp fotvalvet som är lite uttänjd av de 4,2mils löpandet. Om jag behandlar 3 gånger om dagen med Voltarensalva och fotriktiga skor i en dryg vecka så borde foten bli bra snart... Insha'Allah

Söndagssovmorgon

Lååååång dag igår.

0930 samlades fotbollskillarna på fotbollsplanen i Dalbotten för att ha säsongsavslutning. Efter att ha lekt diverse stafetter och lite övningar bjöds det på lunch i HAIS-stugan. Det var Omers pappa som bjöd på cevapcici i pitabröd. Efter lunchen kom föräldrarna till stugan och i spelade en omgång brännboll barn mot vuxna. Naturligtvis vann barnen med någon poäng. Efter det hade Görel-älsklingen bakat två stora jordgubbtårtor som barn och föräldrar glupskt satte i sig. Efter fikat blev jag och Görel-älsklingen intervjuade av Abdi på Somalistar-TV. Intervjun visas på måndag kl1600 på Öppna kanalen. Klart sevärt! :-)

Därmed var klockan strax efter 1300 och vi var tvungna att rusa hem för att klä om inför ett bröllop som vi skulle gå på. Bröllopet hölls i Håtuna Kyrka, som ligger mellan Bålsta och Sigtuna någonstans. Det var en fin ceremoni som blev lite försenad pga att brudbuketten glömdes i all nervositet på Krägga Herrgård. Dit åkte vi efter vigseln för att avnjuta mingel och champagne i lusthuset nere vid sjön. Vädret var fantastiskt och stämningen på topp. Gästerna kom från Europas alla hörn. Det var svenskar, danskar, holländare, tyskar, fransmän och en portugis. Jag har säkert missat någon nationalitet.

Efter middagen och tårta var det dags för Brudparet att dansa. Strax därefter fylldes dansgolvet av alla gäster. Vid tvåtiden förpassades vi till ett annex där vickning serverades. Några av gästerna, brudgummen, bestman, toastmaster och Görel-älsklingen tog tillfället i akt och gick ner till bryggan för ett dopp i gryningen. Vattnet ska enligt utsago varit ganska varmt.

Efter doppet tackade vi brudparet och gav oss iväg hemåt. Vi fick två medpassagerare till Solna som ändå låg på vägen. Vi var hemma strax efter kl0400. Eftersom jag inte drack några alkoholhaltiga drycker känner jag mig relativt fräsch idag... och jag funderar på att ge mig ut på en powerwalk under eftermiddagen för att få lite puls och blodgenomströmning. Tyvärr har dansen gett mig lite ont i ryggen. Den skadan ska jag definitivt be naprapat-Micke titta på.

Som sagt; It was a looong day

Abstinens

Det börjar pirra i skorna igen. Det börjar kännas som om benen vill springa. Det börjar verka kärlek banne mig...

Det vore helt underbart att få ge sig ut igen och få lite puls. Men klarar verkligen foten av att springa nu? Den har inte gett sig till känna på hela dagen. Vi får se hur det känns när jag går ut på lunch snart och handlar bröllopspresent till min gamle vapendragare Halle som ska gifta sig med sin Sophia. Det ska blir riktigt trevligt förövrigt.

Jag får väl ta en lättare promenad på söndag i värsta fall. För jag tror att jag bör vila foten idag också. På tisdag börjar upptakten inför höstens lopp med en PowerWalk. Jag tror det får bli en sväng längs tunnelbanelinjen utifall foten inte vill vara med så länge som jag tänkt så kan jag ta tricken tillbaka till Kungliga Högdalen. Eller som det heter internationellt. Royal High Valley

Träningsprogram

Låren är återhämtade idag. Foten är lite öm men gör inte ont. Ryggen är lite stel men även dem bättre än igår.

Någon nämnde termen Marathon-DAMP. Ett tillstånd när det bara är marathon som gäller och koncentrationsförmågan för andra uppgifter är tämligen begränsad. Jag har helt klart Marathon-DAMP. Det är inte lätt att tänka på annat i dessa dagar.

Nix presenterade på sin blogg häromdagen ett egenhändigt komponerat träningsprogram med fokus på Lidingöloppet. Det såg spännande ut och det inspirerade mig att skapa ett eget schema. Själva schemat bygger på de sista 14veckorna av Szalkais 3:30-program som jag följde innan Stockholm Marathon. I planeringen ingår Stockholms Halvmarathon, Lidingöloppet och Ålands Marathon. Tanken är att majoriteten av passen ska gå i motionsspår för att träna upp muskulaturen för Lidingöloppet. Efter LL går träningen över på asfalt igen inför Åland.

Jag hade hoppats på att kunna ladda upp mitt program så att man kan ladda ner det men det verkar inte fungera hos den här bloggleverantören. Måste tydligen vara en bild. Vill ni se mer noggrannt på schemat så kan ni väl hojta till så skickar jag den.

Efter Ålands Marathon blir det helvila under november föratt ha de bästa förutsättningar för träningsschemat inför Stockholm marathon 2008. Because that is still the main focus for me.

Skaderapport

Benen är mycket mycket piggare. Idag gick jag till och med ner från fjärde våningen på jobbet utan några större problem. Imorgon räknar jag med att vara helt återställd i låren.

Ryggen smärtar ibland i vissa ställningar. Blir det inte bättre kanske jag får uppsöka naprapat. Det kanske jag borde göra iallafall. Kan kanske ha med mina nacksmärtor jag hade för två veckor sedan att göra.

Utsidan av höger fot däremot är inte bra, och har inte blivit bättre än. Det är den långa muskeln som sitter på utsidan av foten som smärtar i infästningen mot hälen. Jag har ju som teori att det är en "enzündigung" (som f.ö. lär betyda inflammation) som spökar. Jag har ju fått skidsemestrar förstörda av det tidigare. Om det inte blir bättre av min Voltarenbehandling har mitt hypokondriska alter-ego sagt att det kan vara en spricka i ett litet ben. Nåja, han har haft fel förut, men om jag inte känner någon förbättring inom de närmaste dagarna ska jag nog uppsöka läkarstationen... Just to be on the safe side...

Anmäld (354 dagar kvar)

Vem som helst kan göra ett misstag. Idioten gör två.

Jag har anmält mig till Stockholm Marathon 2008.

Den fysiska statusen idag är ganska bra. Jag har lite ont i höger fots utsida. Förövrigt den muskel som jag fick en "enzündigung" i i StAnton 1991. Vet fortfarande inte vad enzündigung betyder.

Låren är lite bättre. Idag behövde jag inte hänga i ledstängerna på vägen ner för trappan. I ryggen är det fortfarande ömt på höger sida.

Om man extrapolerar tillfriskningen så känns det som om jag är smärtfri nog att ta en kortare runda i helgen...

Jag försöker fundera på vad mina smärtor kan säga mig angående träningen. Foten och ryggen tror jag inte man kan komma ifrån. Benen däremot är nog orsakad av att jag inte skött min löpskolning med utfall tillräckligt bra. Det skulle stärka låren. Räkna med att jag inte kommer slarva med den... Eller hur var det med idioten? Mer om min analys av loppet senare och slutsatser inför kommande träningspersioder kommer i senare inlägg i denna blogg. (Som tydligen överlever)

Undertiteln är sedan tidigare "Min väg mot Stockholm Stadion". Nu med tillägget "and beyond"

Bildkavalkad

Missa inte min rapport under denna bildkavalkad.

Redo att åka in till Stadion.

Första stegen på vägen mot målet
Efter 9km var det vätskelangning
Efter 26km var det ytterligare vätskelangning
Kände mig fräsch trots värmen.
En liten pratstund med familjen.

På upploppet. Jag är till vänster om ricoh-skylten.

Återhämtning med öl och chips. Runners High

Såå jäkla stolt med dagens insats.

Där satt den

4:19:16

Jag besegrade värmen i Stockholm Marathon. Det var riktigt varmt och jag kände att det var ett klokt val att ta med vätskebälte. Första halvan av loppet var riktigt jäklig. Jag tog det lugnt med flit och första milen passerades på 1:00:18. Då ska man ha i åtanke att de första 5km kunde man inte springa i sin egen takt. Det var kö vi vätskeborden och en nödvändig kisspaus. En bra tid tycker jag. I slussen i slutet av den första milen stod familjen och langade sportdryck. Perfekt...

Andra milen gick på ca 58:20 och tiden på halvmaran blev 2:05:13. En bra tid med tanke på omständigheterna.

Tredje milen gick på en timme nästan exakt. Det var under den milen som jag fick min andra langning av familjen som stod på Djurgården och hade haft picnic i det gröna. Det var efter den langningen som det började gå tungt. Kanske var det vetskapen att jag inte hade någon langning att se fram emot som gjorde det eller så var det värmen och de 3 milen i benen som gjorde det.

Den fjärde milen var riktigt seg. Den tog 1:07. Benen kunde inte springa fortare. Jag var pigg och hade mycket energi kvar, men benen bar mig inte fortare. På Odengatan i höjd med Sveavägen gick det upp för mig att jag skulle ta mig i mål och genomföra loppet. Då brast alla hämningar och jag skrattade och storgrät av lycka.

De sista 2195metrarna var helt underbara. När en speaker sa att det var 960meter kvar kom tårarna igen.

Inne på stadion var jag riktigt lycklig och sprang och vinkade till publiken. Och då fick jag se familjen på läktaren. Då brast det igen... Efter målgången fick man en medalj i handen som var den vackraste medlajen jag någonsin sett...

Vägen bort till Östermalms IP var som ett dis. Jag kan inte påminna mig att jag upplevt en sån andäktig känsla. Det var nästan som ett väckelsemötestämning... Väl på IP blev jag av med chipet, fick en t-shirt och en påse med mat. Jag gick och hämtade ut min påse och bytte skor och tröja. Efter det gick jag bort till Stadion och träffade familjen. Bror-Björn bjöd på öl och Chips... Gott...

Nästa utmaning blir Lidingöloppet. Träningen inför det börjar imorgon... Nja.. en veckas ledigt kan jag väl unna mig. Efter Lidingöloppet har jag på känna att det blir Åland marathon tillsammans med Nix, som var tvungen att bryta redan efter 13km. Smart gjort Niklas...

Jag vill tacka Niklas för alla bra idéer och stöd, Jag hoppas jag kunnat stötta dig. Ett tack till min familj för det underbara stödet och framförallt ett jättetack till min Görel-Älskling för allt stöd och förståelse jag fått. I couldn't have done without you, honey! Love you!

Själsro (mindre än 4 timmar kvar)

Nu i den sista skälvande stunden har jag funnit själsro. Inte ett dugg nervös. utom i magen som bestämt sig för att visa sig från sin lösa sida denna morgon. Misstänker starkt en viss couscoussallad i Humlegården. Det hinner lägga sig inför starten så det spelar ingen roll.

Gick upp kl 0900 och har nu ätit min gröt och banan. Nu ska jag göra en flaska sportdryck och ge mig ut på en kortare promenad för att få upp lite fart i benen. Sedan är det vila fram till kl 1200. Kanske hinner jag med ytterligare ett inlägg i bloggen.

Hörde från min kusins man Lasse som gjort 7 marathon att det enda rådet han kan ge var att inte ryckas med i rusningarna i starten. Man är pigg och laddad och benen vill springa fort men det är långt kvar.

Nu börjar allvaret.. eller som de säger på boxningsgalorna. Let's get ready to rumble!

Scenskräck (18 timmar kvar)

Jag har nu gjort allt utom att packa väskan och klippt håret (osäker på om jag ska göra det).

• Imorgon går jag upp vid 0900 på ett ungefär. Äter grötfrukost med banan.
• Går en promenad för att väcka benen ca kl 1000. Dricker lite sportdryck.
• Går hem och äter lite fil och müsli ca kl 1100.
• Vilar till kl 1200 då jag hoppar på tunnelbanan för transport till Östermalms IP.
• Kl 1230 ska jag träffa Niklas där för att gemensamt invänta startskottet.

Föräldrarna, Bror-Björn med familj, syster-Agneta med familj och Görel-älsklingen är min hejarklack. De kommer troligen stå vid Slussen på första varvet och någonstans på Djurgården under andra varvet. Och jag hoppas de sitter på läktaren när jag går imål.

Då har jag uppnått mitt mål. Vad händer sen? Ska jag låta denna blogg dö? Kan jag det? Vi får se... Maybe there is an afterlife...

Nummerlappsutdelning (mindre än 24 timmar kvar)

Jag åkte in och var på Östermalms IP kl 1400. Det var mycket mycket mycket varmt på grusplanen. Termometern visade 34 grader och det var vindstilla. Några stackare höll på att resa pastapartytält och det såg riktigt varmt ut.

Inne i Danica-hallen var det ännu varmare... Säkert 45grader. Förutom en vitt kuvert med nummerlapp och chip och diverse trycksaker var där en mässa med mycket marathonlopp representerade. Man blir ju lite sugen på Åland och kanske Helsingfors nästa år. Oslo ligger samtidigt som Lidingöloppet men som Oslokillen sa: Oslo är ju lite mer exotiskt än Lidingö... Nja, det vete fan... Dyrare, ja definitivt.

Efter mässoflanerandet gick jag in till stan med ett stopp i Humegården för lite couscoussallad inhandlad på 7-11. Det var skönt i skuggan... Galet mycket studentkorteger ute som kör runt på riktigt fulla studenter. Inte konstigt att det slutar illa för en del.

Imorgon 1230 ska jag sammanstråla med Nix utanför ingången till Östermalms IP. That will be fun.

Torsdagsladdning (2 dagar kvar)

Pastabrunch och tre timmars tupplur. Hemmasnickrad kolhydratladdningsdryck. Mjölk och O´boy med extra mycket O´boy. Gamla Runner's world och Stora Löparboken... Underbar uppladdningsdag.

Senaste väderprognosen är 25 grader och sol. Det kommer bli varmt men det gör inte så mycket när man helt lagt ner 3:30-målet. Det gäller att dricka mycket innan under och efter loppet.

Ikväll blir det pizza... För Adrian-8 vill säga. Jag ska äta Pasta med tonfisk. Efter maten en kortare promenad med Vitargos slemmiga Carbo loader. What a party!

Onsdagsbackar (3 dagar kvar)

Nu börjar det kännas att det bara är tre dagar kvar... Det är svårt att tänka på mycket annat än de 42195 metrarna.

Jag har sovit, druckit sportdryck, ätit gröt, pasta och mer pasta. När det var som varmast begav jag mig ut på en kort uppvärmning. Efter det var det dags för kort backe i 2km. Benen kändes tunga men ändå fanns det ett tryck i benen och det gick snabbt... Jag antar att det är den gryende formen som man kan känna spår av.

Men mer och mer har jag släppt att göra en bra tid på lördag. Jag har bestämt mig för att ta det lugnt och njuta av folkfesten och bara se till att ta sig runt. Det blir en mysrunda.

Det enda lilla tidsmålet som finns i mitt huvud är att ta mig under 4timmar... Sub4.

Det borde gå ganska bra. Men jag går och känner varje känsla i benen som en skada. Just nu har jag ont i vänster hälsena... Thank god for Voltaren.

Genrep (fortfarande 4 dagar kvar)

Okej jag vet. Man ska inte använda något nytt på marathon. Bara gamla inkörda kläder och skor. Jag har precis köpt ett linne och en keps som jag tänkt att använda... Båda två känns som en riktig hit. Linnet var riktigt skönt och svalt. Keps har jag ju sprungit i förut... Den kommer jag bara använda om det blir stekande sol. Annars blir den kvar i packningen.

Loppet idag var ett 8km pass. Själva basen i hela träningsschemat. Jag vet inte hur många gånger jag sprungit den rundan. Och inte orkar jag räkna efter men det är många.

Idag var farten 4:47 utan att jag egentligen fick kämpa för det. Ändå kändes det ganska motigt men det kommer att bli mycket bättre...

Imorgon är det nationaldag/svenska flaggans dag, och det betyder ledigt... Jag har tagit min uppladdning på allvar och tagit ledigt torsdag och fredag också. Just to be on the safe side.

Tisdagsshopping (4 dagar kvar)

Igårkväll kunde jag inte hålla mig inne utan gav mig ut på en powerwalkrunda på 6km. Det började segt men efter några km fick jag fart på benen. Det kändes bra och var en otroligt skön promenad.

Rädd för en strålande gassande sol på lördag så gick jag iväg till Runners Store. Väl där inhandlade jag en vit keps. Jag köpte samma keps fast i svart för ett tag sedan. Den blev varm kan man säga. De hade extrapris på vita kepsar så jag tjänade 50 spänn. Dessutom passade jag på att inhandla mer sportdryck. På det hade de ett paketerbjudande där man fick flaska och dryck. Där tjänade jag 30 spänn. Tillsammans blev det 80kr. Vilket var vad lunchen kostade... Jag skulle äta en kolhydratfattig salladslunch, men det råkade bli PizzaHut istället... Jobbigt... Men ikväll är det omelett som gäller före fotbollen.

Det är match i Aspudden ikväll. Det är sista matchen för våren för killarna. Därefter blir det en löptur på 8km. Det ska bli skönt att få ge sig ut och testa benen efter lite vila. Det känns som om det finns lite studs i dojorna. Men jag hoppas det kan bli mer. Rapport kommer ikväll.

Jag håller på att sätta samman en checklista för veckans aktiviteter och vad som ska packas ner. Så här ser den ut så här långt.

• Gammal mp3
• Gel 3st
• Tejp
• Långben
• Långärm
• Tajts
• Linne
• Godis/bananer
• Vattenflaska
• Vätskebälte med sportdryckpulver
• Asics Skor
• Strumpor
• Kallingar
• Solglasögon
• Keps
• Nummerlapp och säkerhetsnålar
• Skräp t-shirt
• Vaselin
• Garmin
• Gammal mobil.
• PM
• Sopsäck

Have I forgot anything?

Måndagsmani (5 dagar kvar)

Snörvlande hostande kraxande människor överallt man ser. Tunnelbanan är full av sjuka människor. Man ser bacillodlingarna på stänger och säten. Jag överväger att skaffa ett munskydd för att inte utsätta mig för sjukdom. Jag har blivit riktigt manisk nu.

Jag har inte tränat hårt i ett drygt halvår för att bli sjuk nu. Det FÅR helt enkelt inte hända.

Jag kommer att hålla mig inne på onsdag, torsdag och fredag. Problemet är att barnen är hemma och det kraxas lite väl mycket för att jag ska känna mig bekväm.

Förutom alla baciller är jag nojjig över att skada mig. På torsdag ska Teodor-13s klass ut och paddla kanot. Frågan ställdes om jag ville följa med. Det hade väl varit kul att hjälpa till men jag har paddlat med 13-åringar förut och min erfarenhet är att 13-åringar inte paddlar mer än 100m sen "orkar" de inte mer. När turen ska vara 2mil drar jag öronen åt mig. Jag paddlar inte runt på ett gäng 13-åringar två dagar före mitt livs största fysiska utmaning.
Återigen; Jag har inte tränat hårt i ett drygt halvår för att bli skadad nu.

I know, I'm just being paranoid, but hey, it's my health we're talking about.

Söndagsångest (6 dagar kvar)

Läsare över hela världen undrar nu vad denna rubrik ska betyda... Nja... Det är helt enkelt en släng av ångest av den enkla anledningen att det nu bara är 6 dagar kvar och varenda fiber i min löparkropp skriker efter att få ge sig ut och springa. Mentalt är jag också redo att ta mig an loppet. Men det dröjer 6 dagar och under den tiden för man bara springa lätt vid 3 pass.

Hela det scenariot ger mig ångest...

Tillbringade en del av förmiddagen att läsa gamla Runner World för att få utlopp för min ångest. Det gav mig en insikt inför loppet...

Ha is i magen i starten. Rusa inte iväg. Ta det lugnt och hushålla med krafterna, för det kan behövas senare i loppet. De minutrar man förlorar i starten kan man tjäna in flera gånger om senare i loppet. Dessutom stod det i artikeln att om det är första maran (vilket det är för mig) så ska man inte sikta på en tid utan bara njuta sig runt banan. Det är en tanke som jag tror kommer att bearbetas i mitt undermedvetna under den kommande veckan.

Jag får väl sikta på sub3:30 nästa år istället... Speciellt som det verkar som om det ska bli riktigt varmt på lördag... Nice and warm weather...

400intervall (en vecka kvar)

Inttervallen under detta pass var lite längre och färre än under tidigare pass. Istället för 15*300m var det 8*400m. Jag råkade räkna fel så det blev bara 7. Det är svårt att att räkna ibland.

Tanken var att jag skulle göra några varv på Enskede IP men det var upptaget så jag hittade en cykelbana som var 200meter lång som jag sprang bort och vände. Iterationerna var tänkt att vara 84-88min per vända. Mina iterationer idag var 94, 87, 91, 101, 96, 97, 100. Jag tog det lugnt med flit och sen var det en vändning inräknat. Dessutom var det lite mer än 400m varje runda ser jag i analyserna. Så kan det gå...

I övrigt var det rikigt skönt att vara ute och springa idag. Benen var pigga och lätta. Det bådar gott... jag önskar att jag kunde dela med mig av den goda känslan. Buteljera en liter löpglädje och buda över till StoraEssingen till Niklas som behöver lite uppmuntran.

Imorgon och på måndag är det vila... Det kommer nog bli olidligt... men skönt... imorgon kunde man få gå en lätt promenad... Det kanske blir räddningen för mig.

I utrustningsfrågan har jag idag kommit till en insikt att det är väldans skönt att springa med mitt vätskebälte. Det ger ett stöd åt magen så den inte skumpar... Som en BH ungefär. BukHållare... Jag kommer nog att ha den på mig tror jag...

Men 7 dagar kvar är galet... Det är ju bara en vecka... Seulment une semaine...

Sliten (8 dagar kvar)

Det är inte utan att man känner att det är lite slitet i kroppen. Det behövs lite sömn och vila för att kroppen ska bli pigg. Det passar bra då bra att det är fredag idag och jag har två dagars ledigt framför mig. Dessutom är det träningsfritt i dag och på söndag. Imorgon är det ett lättare intervallpass som ska genomföras. Det är 8*400m som står på schemat. Det ska bli kul... Jag tror att jag siktar på att springa de intervallerna på cykelvägarna istället för löparbanan.

Nästa vecka är den sista veckan på schemat och blir riktigt lugn med 8km på tisdagen och lite backträning på onsdagen och 4-5km på fredagen. På onsdagen efter träningen startar kolhydratuppladdningen.

På onsdagen är det ju röd dag för svenska flaggans dag (eller nationaldagen). Jag tänkte även ta ledigt på torsdag och fredag för att ladda extra mycket. Kan man bli överladdad? Hursomhelst blir det fyra lugna pass sista veckan. Det ska bli hur kul som helst nästa lördag. I really can't wait...