Där satt den

4:19:16

Jag besegrade värmen i Stockholm Marathon. Det var riktigt varmt och jag kände att det var ett klokt val att ta med vätskebälte. Första halvan av loppet var riktigt jäklig. Jag tog det lugnt med flit och första milen passerades på 1:00:18. Då ska man ha i åtanke att de första 5km kunde man inte springa i sin egen takt. Det var kö vi vätskeborden och en nödvändig kisspaus. En bra tid tycker jag. I slussen i slutet av den första milen stod familjen och langade sportdryck. Perfekt...

Andra milen gick på ca 58:20 och tiden på halvmaran blev 2:05:13. En bra tid med tanke på omständigheterna.

Tredje milen gick på en timme nästan exakt. Det var under den milen som jag fick min andra langning av familjen som stod på Djurgården och hade haft picnic i det gröna. Det var efter den langningen som det började gå tungt. Kanske var det vetskapen att jag inte hade någon langning att se fram emot som gjorde det eller så var det värmen och de 3 milen i benen som gjorde det.

Den fjärde milen var riktigt seg. Den tog 1:07. Benen kunde inte springa fortare. Jag var pigg och hade mycket energi kvar, men benen bar mig inte fortare. På Odengatan i höjd med Sveavägen gick det upp för mig att jag skulle ta mig i mål och genomföra loppet. Då brast alla hämningar och jag skrattade och storgrät av lycka.

De sista 2195metrarna var helt underbara. När en speaker sa att det var 960meter kvar kom tårarna igen.

Inne på stadion var jag riktigt lycklig och sprang och vinkade till publiken. Och då fick jag se familjen på läktaren. Då brast det igen... Efter målgången fick man en medalj i handen som var den vackraste medlajen jag någonsin sett...

Vägen bort till Östermalms IP var som ett dis. Jag kan inte påminna mig att jag upplevt en sån andäktig känsla. Det var nästan som ett väckelsemötestämning... Väl på IP blev jag av med chipet, fick en t-shirt och en påse med mat. Jag gick och hämtade ut min påse och bytte skor och tröja. Efter det gick jag bort till Stadion och träffade familjen. Bror-Björn bjöd på öl och Chips... Gott...

Nästa utmaning blir Lidingöloppet. Träningen inför det börjar imorgon... Nja.. en veckas ledigt kan jag väl unna mig. Efter Lidingöloppet har jag på känna att det blir Åland marathon tillsammans med Nix, som var tvungen att bryta redan efter 13km. Smart gjort Niklas...

Jag vill tacka Niklas för alla bra idéer och stöd, Jag hoppas jag kunnat stötta dig. Ett tack till min familj för det underbara stödet och framförallt ett jättetack till min Görel-Älskling för allt stöd och förståelse jag fått. I couldn't have done without you, honey! Love you!