2:56:29

Idag gjorde jag min LL-debut. Träffade Niklas på Slussens perrong för gemensam färd ut till Lidingö. Det regnade och vi drev mest omkring för att få tiden att gå. En halvtimme innan start ungefär lämnade vi in väskorna och gick bort till startområdet. Niklas behövde besöka en baja-maja men jag avstod... visade sig att det kanske var dumt. Niklas startade 10 minuter för mig och jag fick fördriva tiden till start med att snika till mig lite regnskydd under ett stort paraply. När man sedan tog av sig överdragskläderna kändes det kallt och det spöregnade. När starten väl gick blev man snabbt varm igen. Jag gick ut ganska hårt med drygt 52minuter på första milen. Det gick enkelt men det var i och för sig ganska lerigt på marken.


Andra milen gick också ganska lätt och jag avverkade den på nästan 55 minuter. Det var den fart som jag tänkte hålla hela vägen enligt min taktik. Efter två mil låg jag tre minuter före det schemat. Jag började jag känna av att jag inte besökte baja-majan.

Stannade och besökte en precis där man springer förbi Grönsta gärde efter ca 21km. Det tog sin lilla stund, men det var det värt. Tyvärr stelnade benen i och med detta. Det var jobbigt i uppförsbackarna och där på tredje milen började blåsorna på fötterna komma. Det var plaskblött i skorna av gyttja och det bidrog säkert en del. Men nu kan man väl betrakta skorna som väl insprungna.

Sista milen var som sagt jobbig men jag tog det ändå lugnt. Gick i de längre backarna och sprang nerför. Aborrbacken är klart överreklamerad. Visst den är lång och i början brant. Men inte omänsklig. Det som fäller avgörandet är att man har sprungit 26km eller så... Den sista milen gick på 1:04. Det är inte snabbt... Men det var nu inte min mening att maxa på Lidingöloppet utan mitt fokus ligger på Åland Marathon. Jag vill inte dra på mig en lång återställningsperiod.


I mål var det trängsel runt matbordet men det kvittade när man hade medaljen runt halsen. Vid utlämningen av kläderna var det kaos. 10-åriga tjejer som gjorde sitt bästa att identifiera klädpåsar vars nummerlappar hade regnat bort. Jag ruttnade på att vänta och hoppade över avspärrningen och hämtade mina egna kläder. Jag visste ju vad jag skulle leta efter. Efter påklädning träffade jag Niklas igen. Vi snackade på vägen till bussen och hela vägen till Slussen. Han var nöjd med sina 2:43. Det var starkt jobbat! Vi har verkligen kul när vi träffas!

Väl hemma var det dags att spola av sig och skorna och hoppa ner i ett varmt bad. Notera att strumporna var vita.

Efter badet återstod att fylla på med kalorier. Jag övertalade familjen att äta Pizza... Och smågodis. FY vad jag fick ligga i för att de skulle gå med på det. Men det var det värt...

Kommer jag göra om Lidingöloppet? Nja, jag skulle inte bli såå lessen om det krockade med något annat. Det skulle vara för den fina Carl Milles-medaljen i så fall. För blåsorna på fötterna kan jag vara utan. Men det är en erfarenhet att lägga till handlingarna. And I will certainly remember this rainy day.