30km kompismarapass

Tidigt på morgonen strålade jag och Niklas samman för att ta 30km på marathonrunda, Vi startade på Valhallavägen i höjd med Karlaplan. Det var varmt redan då. Vi gav oss ut på vår runda. Det gick i ganska maklig fart men ändå på den nedre gräns som schemat vill att man ska hålla.

Första varvet var mest ett pratpass. De första 21km gick på 1:53. Alltså ganska mjäkigt. Då var det dags för fartökningen. Den lilla parantes som jag brukar så lämpligt glömma bort i mina pass. Det var 20minuter fart som ligger under marafarten. (4:58min/km enligt plan). Vi siktade på 4:55 för vår fartökning.

För Niklas var det inga större problem att öka farten. Jag fick kämpa betydligt mer. Det måste vara enormt skönt för honom att känn att man har mer att ge. För mig var det en pest och pina, men det som inte dödar, det härdar... Och jag är ändå ganska glad att vi fick in fartökningen, och ändå klarade av att hålla den farten vi bestämde. Nåja... det var väl lite si och så med det på genvägen över Gärdet. Det gick lite långsammare där.

Efter fartökningen och en fika utanför Skansen lunkade vi in mot stan. I Kungsträdgården blommade träden för fullt och det var dags för passets kompisbild!

Vi ser väl ändå ganska fräscha ut med tanke på att vi sprungit 28km?

Min GF305 tenderar att stadigt mäta lite för långt på varje km. Och under två tillfällen tappade jag mottagningen mellan husen och vips hade jag sprungit 250m till. Totalt sett fick Niklas springa 400meter längre än jag... Mysko...

Passet slutade vid slussen och en milkshake och Cheeseburgare fick slinka ner... Det satt inte helt fel.

Sammanfattningsvis var det ett mentalt uppbyggande pass och socialt mycket trevligt... Eller som Niklas eller Bogart sa "This could be the start of a beautiful friendship"