Påskledigt
Oerhört skönt med påskledighet. Vi tog vår nya fina bil (vi kan kalla henne Åsa) till torpet på långfredagen. Vi var trötta och slitna så ett stopp i Nyköping hos Mamma-Kajsa och Pappa-Bosse var välkommet. Barnen fick leka en stund med plastkusin-Julia och plastkusin-Amanda och vi vuxna fick umgås lite.
Hela lördagen var lugn och ro på torpet med lite kravlöst pyssel i trädgården i strålande solken.
Söndagen var lite kallare och när jag gav mig ut mitt på dagen på mitt långpass låg fortfarande isen på pölarna. Det var planerat 27km enligt schemat som skulle ta 148-170 minuter. Jag tänkte ut en runda som skulle ungefär ge 27km, men till skillnad från att springa i stan så är det svårt att ta en genväg och korta av sträckan om man märker att det blir för långt. Totalt sett sprang jag 29,1km på 2:48. Det var med flit väldigt långsamt tempo för det skulle vara långt och jag hade inte kolhydratuppladdat för 5öre. Mest sill och ägg under två dagar.
Det kändes att det var långt efter ca 24km. Då kom de mörka tankarna som ofta kommer med tröttheten. Mycket intressant att veta vad som händer i hjärnan vid den tidpunkten. Jag vet nu också att jag har mental kraft att stå emot de mörka tankarna och kämpa på, och att kroppen fungerade trots att jag var så trött. Det var jobbigt att springa långa delar på grusväg som går upp och ner som värsta bergodalbana när jag är van att träna på platt stockholmsasfalt.
Jag känner idag att det inte kommer vara några problem att genomföra marathon. Men att göra det på 3:30 är uteslutet. Jag är glad om jag orkar under 4timmar. Men det är som det känns idag. Jag tror nog att det är de förgiftade mörka tankarna som ligger kvar och spökar...
Jo, när man kommer tillbaka efter en långtur, så är det ju extra skönt med ett varmt bad eller i alla fall en lång varm dusch... Inte lika frestande att klä av sig naken i 4gradig temperatur och duscha i fem liter uppvärmt vatten ur en hink. Det är vådan att leva spartanskt torpliv utan vatten och el.
Måndagen var vit... Vilken hiskelig tur att jag inte sköt upp passet till måndagen som jag hade lust att göra... Jag hade inte gillat att springa 29km i snöslask... I would NOT have enjoyed that...
Hela lördagen var lugn och ro på torpet med lite kravlöst pyssel i trädgården i strålande solken.
Söndagen var lite kallare och när jag gav mig ut mitt på dagen på mitt långpass låg fortfarande isen på pölarna. Det var planerat 27km enligt schemat som skulle ta 148-170 minuter. Jag tänkte ut en runda som skulle ungefär ge 27km, men till skillnad från att springa i stan så är det svårt att ta en genväg och korta av sträckan om man märker att det blir för långt. Totalt sett sprang jag 29,1km på 2:48. Det var med flit väldigt långsamt tempo för det skulle vara långt och jag hade inte kolhydratuppladdat för 5öre. Mest sill och ägg under två dagar.
Det kändes att det var långt efter ca 24km. Då kom de mörka tankarna som ofta kommer med tröttheten. Mycket intressant att veta vad som händer i hjärnan vid den tidpunkten. Jag vet nu också att jag har mental kraft att stå emot de mörka tankarna och kämpa på, och att kroppen fungerade trots att jag var så trött. Det var jobbigt att springa långa delar på grusväg som går upp och ner som värsta bergodalbana när jag är van att träna på platt stockholmsasfalt.
Jag känner idag att det inte kommer vara några problem att genomföra marathon. Men att göra det på 3:30 är uteslutet. Jag är glad om jag orkar under 4timmar. Men det är som det känns idag. Jag tror nog att det är de förgiftade mörka tankarna som ligger kvar och spökar...
Jo, när man kommer tillbaka efter en långtur, så är det ju extra skönt med ett varmt bad eller i alla fall en lång varm dusch... Inte lika frestande att klä av sig naken i 4gradig temperatur och duscha i fem liter uppvärmt vatten ur en hink. Det är vådan att leva spartanskt torpliv utan vatten och el.
Måndagen var vit... Vilken hiskelig tur att jag inte sköt upp passet till måndagen som jag hade lust att göra... Jag hade inte gillat att springa 29km i snöslask... I would NOT have enjoyed that...
posted by Masse at 4/10/2007
4 Comments:
Jag har lite samma känsla.
Men du glömmer ett antal rätt relevanta punkter:
1. Värme. Så länge det inte blir FÖR varmt så talar det för snabbare tider.
2. Mer träning. Det återstår 8 veckors tung träning. Och du är mitt i en av de tyngsta delarna i programmet. Det ska vara tunga ben just nu - och vi har knappt börjat fartträningen. Kolla framåt i programmet och du hittar både kortbackar och sprintintervaller som kommer att ge fart i benen.
3. Asfalt. Lättare att springa på än skogsvägar i mörka Småland.
4. Publik. Det betyder löjligt mycket att folk hejar på en under tiden.
Så jag tror att det finns goda chanser att damma av 3:30 fortfarande. Det finns folk som BÖRJAR träna så här dags inför maran.
Vi har 17 veckor i benen redan. Och två tunga träningsperioder bör ge två steg till på stegen. Och då närmar vi oss.
Det är vilan som bygger formen - inte träningen!
Tack... vi har verkligen ett utbyte av varandra. När du var låg för några veckor sedan peppade jag dig. Nu är det din tur att peppa mig...
Du har naturligtvis helt rätt. Det är långt kvar och vi har hittills bara byggt grunden och det är nu som finsnickeriet börjar... Och DÅ ska jag vara helt kolhydraterad. Förövrigt kan jag säga att Vitagros Carboloader är riktigt vidrigt, men det fungerar nog. Jag tog den som återhämtning. Det fungerade bra tror jag...
Ja - det är grymt. Vi har en liten löpklubb ihop ;)
Jag håller tummarna för helgpassen. Det är kanske den inspirationskck vi nehöver just nu?!
Coolt... klubbkompisar... :-)
Skicka en kommentar
<< Home