Söndagslångpass med fartökningar
Världens längsta bokbord anordnas varje år på Drottninggatan. Görel-älsklingen är engagerad i Svensk-kinesiska föreningen och det innebär att varje år får vi stå vid ett av bordet och sälja in böcker om Kina och föreningen. Det är faktiskt ganska kul. Idag var min uppgift att vara lekfarbror åt Beatrice och Desiré. Två småflickor som är adopterade från Kina. Helt och totalt bedårande små tjejer.
När de små busfröna åkt hem drog jag mig också hemåt med ett långpass hägrande. Jag bytte om och gav mig ut på en sån där härlig runda som jag inte alls visste var den skulle ta mig. Jag misstänkte redan från början att det skulle bli relativt långt men inte alls vart benen skulle ta mig och eller hur fort det skulle gå.
Jag började med att springa bort till Gubbängen och fortsatte på cykelbanorna längs med Nynäsvägen ända upp till Gullmarsplan. Där tog jag genvägen genom stationshuset ner till Årstaviken. Längs med vattnet för att sedan vika av upp mot Årstafältet. Därifrån bar det av hemåt.
Jag började med en fart som låg på makliga 5:45min/km i 7km. Sedan ökade jag gradvis farten under de två följande kilometrarna. Den fartökningen slutade i princip lagom till Årstaviken. De två km som strandpromenaden utgör tog jag på 5:50min/km. Bara för att därefter öka farten igen till 5:10 genom Årsta och över Årstafältet. Därefter sänkte jag farten igen till 5:40min/km. Den sista 800m hem spurtade jag och avslutade med 5:10min/km.
Passet blev 16,8km långt och avklarades på 1:34, vilket ger en snittfart på 5:35 och under tiden hade jag en snittpuls på 156bpm. Det är skönt att kunna ge sig ut utan några planer för passet. Allt, inklusive fartökningarna, var oplanerat och var vad de kallar "a spur of the moment"
När de små busfröna åkt hem drog jag mig också hemåt med ett långpass hägrande. Jag bytte om och gav mig ut på en sån där härlig runda som jag inte alls visste var den skulle ta mig. Jag misstänkte redan från början att det skulle bli relativt långt men inte alls vart benen skulle ta mig och eller hur fort det skulle gå.
Jag började med att springa bort till Gubbängen och fortsatte på cykelbanorna längs med Nynäsvägen ända upp till Gullmarsplan. Där tog jag genvägen genom stationshuset ner till Årstaviken. Längs med vattnet för att sedan vika av upp mot Årstafältet. Därifrån bar det av hemåt.
Jag började med en fart som låg på makliga 5:45min/km i 7km. Sedan ökade jag gradvis farten under de två följande kilometrarna. Den fartökningen slutade i princip lagom till Årstaviken. De två km som strandpromenaden utgör tog jag på 5:50min/km. Bara för att därefter öka farten igen till 5:10 genom Årsta och över Årstafältet. Därefter sänkte jag farten igen till 5:40min/km. Den sista 800m hem spurtade jag och avslutade med 5:10min/km.
Passet blev 16,8km långt och avklarades på 1:34, vilket ger en snittfart på 5:35 och under tiden hade jag en snittpuls på 156bpm. Det är skönt att kunna ge sig ut utan några planer för passet. Allt, inklusive fartökningarna, var oplanerat och var vad de kallar "a spur of the moment"
2 Comments:
Starkt jobbat. Otäckt att det funkar att vila sig i form ;)
Vad trevligt det låter att verkligen kunna kolla sin fart. Nej, kampen är över, jag köper en 305.a nu. ahhhh. mitt liv kommer få en ny dimension. Mer än en timma extra på löpning per dag lär det ju bli. Shit vad jag itne behöver det.
Skicka en kommentar
<< Home