Oktobertankar

Det är höst idag. Höstdagjämningen har infallit och natten är längre än dagen. Träden återkallar sitt klorofyll från löven. Höstgarderoben vädras och sommargarderoben stängs. Än så länge är det fortfarande temperatur nog för att springa i kortbyxor och kortärmat, men snart blir det dags att börja använda långbenen på riktigt.

På Åland Marathon kan det tydligen vara allt från sensommarvärme till snöblåst. Det gäller att mentalt förbereda sig på busväder och att vänja benen vid den restriktion som ett par långben innebär. Mina långben har hängt med en säsong och håller för minst en till. Jag kommer däremot att utöka med ett andra par långtajts. Och troligen med vindspärr i grenen. Jag kommer ihåg hur det var i vintras när det blåste... Uttrycket "kulörta kulor i grenen" fick en annan innebörd.

Strumpor kommer också att inhandlas, och ytterligare en långärmad tröja. Sedan kommer ett par tunna handskar att köpas. Det är något jag noterade på Lidingöloppet att många sprang med kortbyxor och t-shirt och tunna handskar. Dessutom låg många handskar utefter vägen. Vad är syftet med det. Fryser de om händerna när de springer eller? Handskar är det sista jag tar på mig inför vintern.

I övrigt har jag rannsakat mitt Lidingölopp och Stockholm marathon och kommit fram till att något som de båda har gemensamt är att jag springer långsamt på sista fjärdedelen samtidigt som min snittpuls sjunker och är riktigt låg. När jag sprang nu i lördags hade jag kondition att springa men mina ben sa stopp. Det var som att de stelnade till. Jag tror att för att det inte ska hända så behöver jag träna med tåhäv och med Molotov-steg. Jag måste träna upp styrkan i framförallt låren men förmodligen även vaderna. Om jag kunnat hålla samma tempo sista milen hade jag sprungit på 2:39 i lördags.

Jag tror att det är mitt löpsteg som är krävande. Jag har nog ett löpsteg som egentligen passar kortare distanser. Det kan vara en vits att försöka ha ett tajtare löpsteg och spara på krutet. Då kan det också bidra till att benen håller längre.

Vad gäller träningen och upplägget så kommer jag att följa Anders Szalkais 3:30 schema igen inför Stockholm marathon. Jag kommer att träna långpassen varje söndag med Team Sthlm Marathon. Jag tror det kan ge en hel del extra motivation. Jag vet också att jag förra året hade en tendens att springa långpassen för snabbt och de korta passen för långsamt. Det ska jag också ändra på. Att våga springa långsamt. Det ger längre träningstid vilket i sig är bra i en uthållighetssport. Och dessutom sliter det mindre och återhämtningen blir kortare. Det blir ju tre flugor i en smäll. Tillsammans med en striktare disciplin med löpskolning och styrketräning ska det ge mirakel...

Och sedan är det bara upp till vädergudarna och SMHI att ordna bra förutsättningar. Ett är klart i alla fall. Lera kommer det inte bli på Stockholm marathon. And let's pray for nice weather.