42195

Flyttkort

2007-11-02T11:48:00.000+01:00

Jag kunde inte motstå det... Jag var tvungen att flytta till en ny bloggleverantör hit.

Tanken var att jag skulle bygga klart sidan och sedan överraska alla. Men det fetsprack när jag imorse råkade kommentera ett inlägg på Niklas blogg när jag var inloggad... Vips blev jag outad...

På den nya bloggen har jag lyckats att importera hela min gamla blogg (alltså denna) Så inget är förlorat... Bra va?

Ni finner mig alltså från och med nu på den nya 42195-bloggen.

Welcome to my new house!

Dödssynd

2007-11-01T08:22:00.000+01:00

Japp, då hamnar man i helvetet då! Det är väl där man hamnar om man känner en av de sju dödssynderna. Jag har nämligen syndat mot den fjärde dödssynden Avund.

Niklas har snickrat ihop en rasande snygg blogg/hemsida för sin löpning...

Det vill jag också ha!!! (hmmm, Girighet är också en dödssynd)

Där kan man riktigt frossa i (hoppsan en tredje dödssynd) underfundiga inlägg och redogörelser. Jag blir arg (hoppsan den fjärde) när jag inser begränsningen i mitt usla bloggprogram. Jag som är värd så mycket bättre (ojdå, en femte).

Men jag antar att jag är för lat (jaha, den sjätte) för att underhålla en sådan blogg. Jag får väl luta mig tillbaka och känna vällust (japp, den sista) av att läsa Niklas blogg.

Nu har jag på kort tid försäkrat mig om en evighet i helvetets brinnande djup. Om jag hade varit katolik, vill säga... Men jag säger bara;
Danke schön, Martin Luther!

Falsk marknadsföring

2007-10-31T11:48:00.000+01:00

Ålands marathon har rykte om sig att vara en platt bana. Något som ingen jag pratade med efter loppet höll med om. På deras hemsida har de följande banprofil. Det ser väl ganska platt ut? Den högsta punkten är efter 10 respektive 32km. Det ska vara ca 32 meter över havet. Inte alls farligt.

Nu har ju jag en Garmin Forerunner 305 i vilken GPS-data lagras och sedan kan tankas ner på datorn. Väl i datorn finns det ett program som heter Motionbased där man kan plocka ut höjdkurvor. Den kurvan har jag placerat nedan. Nu är just höjdpresentationen med GPS ett sorgebarn varvid en metod som använder sig av befintliga höjdkurvor för att beräkna elevation. I min (och även andras) analyser kan man se att höjden på det högsta stället är närmare 50 meter. Det ÄR en väsentlig skillnad för en marathonlöpare.
För att på ett bättre sätt illustrera skillnaderna mellan min höjdkurva och Ålands "officiella" har jag lagt kurvorna på varandra. För att kompensera för skalskillnader har jag anpassat Ålands höjdkurva och gjort den smalare och högre. Men jag tycker att man klart kan se att Ålands marathon i verkligheten är betydligt mycket backigare än vad de utger sig för att vara. Om detta är ett medvetet grepp låter jag vara osagt men jag anser att Ålands Marathon bör, redan till nästa år korrigera sin information på internet. Och när de ändå är i farten kan de göra om kartan också som har norr pekandes till höger och inte rakt upp.

Fast å andra sidan så är det ett litet lokalt arrangemang med små resurser. Men jag anser att med en mer proffsigt arrangemang kan loppet växa sig stort och generera stora intäkter till Ålands idrottsförbund eller vem det nu är som står bakom tävlingen. Jag kan åta mig att för en resa för två personer med hotell och anmälningsavgift till tävlingen 2008 skriva ihop ett åtgärdsprogram för att skapa ett bättre arrangemang och öka intäkterna. Give me a call!

Lårbra

2007-10-31T11:11:00.000+01:00

Livet är underbart. Äntligen kan jag gå ner för trappor. Träningsvärken finns kvar men är betydligt mycket mindre. Det är också underbart att inte känna någon annan värk en den träningsvärken. Inget i underbenen och inget annat heller. Som det känns nu så är jag igång med träningen till helgen igen. Vilket leder mig osökt in på planeringen för november månad.

Tanken är att november ska vara en vilomånad. Jag kommer inte att helt vila, men jag kommer att dra ner på längden och farten i träningarna. Jag kommer mest att ge mig ut för att få luft. De långa passen kommer att vara TSM-passet på söndagarna. Fast det första blir inte denna vecka utan i nästa. Jag kommer nog däremot gå dit för att titta redan på söndag. (brasklapp: OM jag har tid)

I slutet av november, början av december, börjar ju träningsschemat inför Stockholm marathon. Och då blir det inte läge för viloperioder. Det kommer bli attans så kul. Can't wait!

Epilog: Låront

2007-10-30T13:03:00.000+01:00

Det är nu två dygn sedan målgången av Åland marathon. Glädjeruset har lagt sig. Plaketten har hittat sin plats i bokhyllan. Tobleronen är halväten.

Det enda kroppsliga som kvarstår är att jag har svårt att resa mig från en stol och gå nerför en trapp och i nedförsbackar. Det är lårmusklerna som är rejält ansträngda. Även vaderna är ömma.

Vad kan jag lära mig av detta? Kan jag lära mig något om detta?

I så fall skulle det vara att det vore bra om låren och vaderna var starkare. Jag tror att jag kommer börja träna löpskolningen. Med Molotovsteg och tåhävningar. Om jag gör dessa övningar varje dag borde musklerna vara så pass starka att jag kan genomföra ett marathonlopp i samma fart under alla 42 kilometrarna och ändå inte ha speciellt ont i musklerna dagarna efter loppet. Är det uppnåbart eller en utopi? Om jag inte provar så får jag aldrig veta svaret. So I'll give it a try.

Del2: Hammarland ToR

2007-10-29T22:40:00.001+01:00

Under natten ändrades klockan till vintertid. Men vi hade varit så listiga att vi inte ställt om klockan dagen före så därför behövde vi inte göra det på natten. Kl0600 ringde klockan och det var dags att gå upp. I frukostmatsalen var det full fart och efter en tallrik vattnig havregrynsgröt gick vi tillbaka för att göra oss redo för loppet. Men vi passade på att vila en stund till.

Väl på stadion var det dags att värma upp. Mark var särskilt dansant, medan Niklas var mer stram i sin koreografi. På startlinjen ställde sig de snabbaste seedade löparna och Niklas, Mark och jag. Vi hade varit inne på att fälla krokben på Janne Holmén för att ha en bättre chans. Men Janne förekom alla genom att stämpla Mark. Så högt upp i ett marathonlopp kommer jag aldrig mer att vara. Vi blev naturligtvis frånsprungna så det stod härliga till.

Loppet gick bra en mil ungefär då jag var tvungen att gradvis släppa Niklas. Jag hade redan tidigt känt att det inte skulle bli en snabb tid. Jag kände att det skulle bli runt fyra timmar. Första milen gjorde jag med 5:00min/km-tempo. Andra milen på 5:11-tempo och rundningsmärket efter halva sträckan rundades på 1:48:43. Det var ändå en bra tid så långt.

I rundningen yttrade jag omedvetet orden oj, oj, oj. Vilket fick gubbarna vid märket att börja skratta. Det var inte nådigt att svänga 180 grader när man sprungit rakt fram i drygt 2 mil.

Dessutom kändes vinden av direkt. Jag hade tydligen haft medvind ut till rundningsmärket i Hammarland.

Men returresan var ganska klart in i motvinden. Den tredje milen hade jag en fart på 5:55min/km. En klar temposänkning. Det var blåsigt och motluten kändes i låren. Det var inga branta backar men ganska långa... Nu började magen göra sig påmind. Två nödlandningar, fick farten att sjunka under respektive km. Jag räknar med att jag har 3-4 minuter längre tid på grund av de stoppen. Trist!

Den fjärde milens tempo var på 6:12. Det var dock mot slutet av den milen som var räddningen. Jag hade kalkylerat att jag skulle in under 4 timmar och det gjorde att jag pressande mig lite mer. Det var även sträckor som vinden kom in mer från sidan och det hjälpte nog till. vägen in mot målet var väldigt skön. Mest för att det skulle ta slut. I mål mötte jag en oerhört glad Niklas som avklarat sitt första marathon på 3:43:26. På sekunden en kvart snabbare än jag. Två nöjda (och snygga) killar stod en stund på innerplan innan det var dags att gå tillbaka till hotellet där duschen väntade.

Direkt efter duschen gick vi till båten, där vi hade bokat en privat bastu, där jag Niklas och Mark återhämtade oss. Det var rejält värt pengarna att ta en bastu och bubbelpool. Efter detta var det dags för mer mat. Vi åt en lite bättre buffé denna gång, men inte mycket. Resten av resan avklarades med Taxfreeshopping och småsnack.

Det var oerhört trevlig resa och det borde, som Niklas var inne på, betyda att resesällskapet var bra. Det var även kul att lära känna Mark. Hoppas vi ses igen! Nästa resa är inte inplanerad än men jag längtar redan till den. Mark rekommanderade Amsterdam. Det kanske kan vara något... Om budgeten klarar det... And let's hope it does!

Del1: Resan österut

2007-10-29T13:18:00.000+01:00

Okristligt tidigt! Kl 7 träffade jag Niklas på Slussens tunnelbanestation. Båda två med väskor packade för löpning. Vi gick ner till busstorget och hoppade på en buss som tog oss lite närmare Vikingterminalen. Incheckning och ombordstigning på M/S Salmonella gick relativt smärtfritt. Vi tog och längst bak i aktern för att intaga en Carboloader med Stockholms skärgård som panorerade förbi. När baren sakta fylldes med öldrickare gick vi därifrån. En lite fika och en stund i Sky-baren innan vi gick till restaurangen för en lunchbuffé. Det var en sisådär buffé som det brukar vara på båtarna.

Efter lunchen tog vi oss upp i Sky-baren igen tills båten angjorde Åland. I väntan på att debarkera (kliva av en båt) slog vi oss i slang med en annan löpare som hette Mark. Vi tre följdes åt till hotellen som låg nära varandra.

Vårt hotell hette Cikada och det var väl inte det dyraste hotellet på Åland. Men jag tror att de hade en spaavdelning för vi såg algbadet på baksidan.Efter incheckning på hotellet möttes vi upp och gav oss ut till Självstädighetsgården, vilket kan sägas vara Ålands riksdag. Där hämtade vi upp nummerlapparna. Jag fick nummer 91... Kan det vara upplagt att kallas för 91:an Karlsson? Det hade blivit perfekt om Niklas fått 47... Men tyvärr fick han bara 46. Jag tror ändå att han får heta "Löken" ;-)

Efter nummerlappsuthämtningen gick jag, Niklas och Mark till Savoy hotell för att kolla om man kunde boka om Pastamiddagen senare på kvällen så vi kunde gå tillsammans. Det gick inte... Men hade kunnat gått. Efter det gick vi en sväng och kollade in Arenan där starten skulle gå. Den var liiiite mindre än vad vi trott.

Efter den promenaden gick vi hem till hotellet och tog en två timmars tupplur innan det var dags att bege sig till Savoy för pastamiddagen. Återigen är det väl bara sådär bra mat. Ingen kulinarisk höjdare men det är ju av underordnad betydelse.

Efter middagen gick vi till hotellet och fixade inför morgonen. Niklas och jag testade vår outfitar.Därefter var det lite TV-underhållning med Svensson, Svensson och Babben och en hel del tjattrande innan vi kom till ro och kunde somna in. Det var knölig kudde but, I slept like a child!

3:58:26

2007-10-28T21:52:00.000+01:00

Åland marathon är nu avklarat. Detta är en snabb redogörelse, en längre kommer senare.
Det var tidig morgon när vi gav oss iväg. Alla startade på samma gång och vi startade i princip på startlinjen och jag har därmed legat bland de tio första i ett marathonlopp. Sen att det väldigt snabbt rasade i resultatlistan är en annan sak.

På Åland går banan ut på landsbygden för att sedan vända tillbaka. Det var medvind ut och efter vändningen blev det motvind... 10-12m/s. Det slet hårt på kraften. Jag vände efter 1:48:43. Det är endast 3:42 långsammare än tiden på Stockholm halvmarathon.

I mål hade jag 3:58:26. Jag är otroligt nöjd med att ha gått sub4h. Det är exakt på sekunden en kvart sämre tid än Niklas för övrigt. Jag sa innan loppet att jag skulle ha UNGEFÄR en kvart sämre tid...

Min jag hade 139 personer före mig i mål och i klassen H35 kom jag på 21a plats... Det är inte helt illa pinkat.

To be continued!

Redo

2007-10-26T20:22:00.000+02:00

Färdigpackad. En rygga och en liten carry-on-bag fyllda med löparprylar står redo i hallen. Allt är klart inför resan. Jag har precis tryckt i mig en Carboloader och det pirrar så skönt i hela kroppen av alla sköna kolhydrater som forsar ut i musklerna. Jag börjar banne mig tycka att den geggan är riktigt god.

Snart är det dags att krypa ner i sängen och sova lite. För kl 0715 ska jag träffa Niklas på Vikings färjeterminal. Eller ska vi säga kl 0700 på Slussen samma ställe som inför LL?

Av min smärta i benet känner jag ingenting. Och då menar jag INGENTING... Nu gäller det bara att inte hetsäta så att kroppen blir tung. Om jag klarar av att inte gå på för mycket på bufféerna så kommer det bli ett riktigt roligt marathonlopp. Jag siktar som jag tidigare sagt på att slå mitt PB med 42minuter. Det skulle medföra en minut mindre per km. Det borde ju inte vara omöjligt. Speciellt som min snabbaste 5km-sträcka då hade en snittfart på 5:35min/km. Hela loppet totalt på 6:08min/km. Jag kan knappt springa så långsamt som 5:35min/km när benen är pigga.

This could be a lot of fun!

Handsken är snart kastad

2007-10-26T13:55:00.000+02:00

Under Lidingöloppet noterade jag att många sprang med handskar. Jag tyckte att det verkade märkligt... Men har sedan dess lagt märke till att jag frusit om händerna och jag har knutit dem för att hålla dem varma.

Nu, idag, på lunchen gick jag och kollegan-Ali förbi Curt Ohlson och där inhandlade jag två par tunna svarta handskar á 9kr paret. Tillräckligt billigt för att slippa vara rädd att tappa dem om det blir för varmt. Alternativt att dumpa dem i diket.

Jag köpte faktiskt ett par åt mig och ett par åt Niklas. Sånt gör en kompis, har jag hört!

Dessutom såg jag att Team Stockholm Marathon har stängt medlemsantagningen. Läs mer här! Det är tydligen så att 334 medlemmar antagits. Varav jag är en. Det ska tydligen så att det är 38 ledare som anlitats. Det är rejält bra! Jag var rädd att de skulle köra en utmjölkningsstrategi och ha två ledare på 334 deltagare.

Första sammankomsten är nu på söndag. För alla andra utom mig och Niklas vill säga, som är på Åland. Synd!

Det är för övrigt inte alls långt kvar nu innan vi åker... Om ett dygn är vi i ett helt annat land ;-)
We are such globetrotters!

Genrep

2007-10-25T23:11:00.000+02:00

När jag fyllde år fick jag ett presentkort av min ömma moder på Intersport. Hon har även uttryckt en oro över att jag är ute i nattmörkret och springer. Därför tog jag idag tillfället i akt och köpte en jacka som syns bra och som man dessutom kan göra om till väst. (Ärmarna är borttagna på bilden).

Görel-älsklingen har mycket roligt åt att jag köpt en jacka som matchar mina tajts. Jag har retat henne lite för att hon tycker att det är viktigt att ha en matchande outfit när man tränar.

Efter en storhandling på Willys i Länna klädde jag på mig den nya outfiten och gav mig ut på en liten prova-på-runda. Det blev 4 km ungefär. Jag tog inte ens på mig pulsbandet eller klockan. Syftet var att känna efter hur det känns i benet vid löpning. Det är ju en benhinna på högerbenet som spökar.

Det känns tydligt vid varje löpsteg men det är inget som hindrar min löpning och jag tror inte att det heller blir värre av att springa. Förutom att jag kände mig helt däst efter en jätteladdning ugnspannkaka så fungerade det relativt bra.

Nu efter rundan sitter jag med en kylklamp mot det onda benet. Det lindrar skönt. Snart hoppar jag in i duschen och sedan är det en insmörjning med Voltaren innan det är dags för att krypa till kojs. Snart är det bara två dagar kvar. Time flies when you're having fun!

Fullmåne

2007-10-25T10:27:00.000+02:00

Systerdottern Hanna vaknade i natt flera gånger av att hon ville byta byxor för att hon fått färg på dem. När hon vaknade tyckte hon att det var konstigt att det inte var någon färg på byxorna.

Det är tydligen inte bara jag som drömmer konstiga drömmar när det är fullmåne. Jag känner mycket väl av när det är dags för fullmåne för min sömn är orolig och jag drömmer ofta mycket konstiga drömmar.

Jag har ju tidigare berört fenomenet att jag har svårt att tänka på något annat än löpning nu i dessa dagar. Det smittar tydligen även av sig i drömmarna.

Jag drömde att jag stod och tittade på löpningsdelen av en triathlontävling. Det var frustrerande att inte få vara med och springa. Alla sprang dessutom väldigt snabbt och många gamla barndomskompisar sprang förbi. Dessutom var jag var stressad för jag skulle med ett flyg som skulle gå snart.

En snabbanalys av drömmen ger att jag är redo att springa nu. Jag är frustrerad att jag inte springer så fort och jag har resefeber. Vad Fredrik Paulsson och Jerker Lindström gjorde i min dröm vet jag inte. Jag har inte träffat de killarna på tio år MINST... Och att det var en triathlontävling är intressant... hmmm, kan jag vara sugen på att testa det? Måste tänka på det?

Jag kommer eventuellt att ta en kort kort runda ikväll i lugnt tempo. Benet är i princip helt och skorna står vid dörren och krafsar och vill ut på en tur. Jag kommer vid minsta lilla känning i benet avbryta rundan. Men jag är helt säker på att benet inte kommer hindra mig i min löpning på söndag. Så jag är inte alls orolig... Or am I?

Scenskräck

2007-10-24T10:35:00.000+02:00

Det är en spänning i kroppen som behöver kanaliseras. Jag måste snart få utlopp för den annars tror jag att jag spricker. Kolhydratladdningen går bra, benet blir allt bättre, hjärnan är grumlig och fingrarna har ingen styrförmåga. Jag drömmer om att springa och har svårt att tänka på något annat än det kommande marathonloppet.

Det är en spänning som vida överstiger den som jag kände inför Lidingöloppet. Det är bara Stockholm Marathon som kan matcha denna.

Nu börjar även väder utsikterna för Åland för söndagen att verka lovande.

The Weather Channel säger: att det blir 10°C, möjligen någon skur och 3m/s.

Wunderground säger: Växlande molnighet. Högst: 10° C. Vind Sydlig 13m/s.

SMHI: 9°C och 10m/s.

Finska SMHI: 10° C och 15m/s

Jag väljer att tro på The Weather Channel. Jag föredrar ett regn framför vind. Men alla säger sydlig vind vilket ger motvind hem efter vändningen. Kolla in bankartan. Nej jag har inte klistrat in den fel. Notera pilen som pekar åt norr... Gängse standard för att visa en karta är att ha norr uppåt vilket alla utom AlandiaMap har klurat ut.

Det kommer bli ruggigt kul att ge sig ut på en löptur mot Hammarland. Och notera att de har en liten Viking Line-båt i nederkant. Undrar vad Silja Line tycker om den produktplaceringen? Really smart advertising.

Ynklig själ

2007-10-23T20:56:00.000+02:00

Vilken jäklig ynklig själ man har. Jag har läst om Allans eventuella hälsporre (hoppas det inte är så) och Niklas och Henkes halsont och sitter nu och känner ett halsont och ont under hälen.

Vilken patetisk kropp/själ man har som försöker sig på att lura mig... Men för att vara på den säkra sidan överdoserar jag vitlök och Echinagard...

Pathetic!

Glykogenpunschig

2007-10-23T20:16:00.000+02:00

När man laddar inför ett marathon-lopp med kolhydratrik kost så verkar det som om hjärnan och finmotoriken packar ihop. Det finns inte mycket vett och sans i tankarna. Det känns som efter en flaska vin ungefär. Jag tror att det är en konstant sockerrush som man lever under.

Detta fenomen och det faktum att benen studsar av energi gör att man känner sig redo att ge sig ut på den åländska landsbygden och springa. Det är konstigt men benen känns konstant som om jag har nyss vart ute på ett långlopp samtidigt som de spritter av energi. Det är en obeskrivbar känsla. Jag tror att benen känner av den pärs som kommer.

Benen kändes precis på samma sätt inför Lidingöloppet. Det var ju med nöd och näppe jag kunde springa loppet. Jag vet att jag kommer att stå på startlinjen och inte känna något i benen. Men denna gång är underlaget asfalt och plant. Och jag har dessutom ett äss upp i rockärmen (eller i tajtsen). Jag har ett med energibesparande löpsteg denna gång... Inte den studsiga löpning som jag lagt mig till med och som sliter på benmusklerna, utan en stil med ett vägvinnande glidande löpsteg.

Dessutom kommer min kropp vara mer förberedd än innan Lidingöloppet med extra glykogenförråd och konstant påfyllning i form av sportdryck och gel... Det kommer att ta mig imål snabbare än senast i Stockholm och gärna med en förbättring på minst 42 minuter.

Det enda lilla molnet på himlen är att det verkar blåsa upp lagom till start på söndag. Det här är den senaste prognosen
Söndag: Regn. Molnigt. Högst: 50° F. / 10° C. Vind SV 31 miles/tim. / 50 km/h. Chance of precipitation 60%.

Alltså: 60% risk för regn och en vind på 14m/s. Det är kulingstyrka på den vinden. Det ger en ruggig medvind ut på banan och samma fast emot efter vändningen...

That could be tough!

Väderprognos

2007-10-22T21:55:00.000+02:00

Väderprognos Mariehamn, Finland.

Söndag: Växlande molnighet. Högst: 48° F. / 9° C. Vind NV 11 miles/tim. / 18 km/h.

Källa: Wunderground.com

18km/h är 5m/s

Sweet!

Kommuniké från fronten

2007-10-22T20:07:00.000+02:00

Hjärntrupperna har brutit igenom Benens försvarlinjer och har i stort sett helt besegrat huvudstyrkan. Några få rebellfästen håller fortfarande hjärntrupperna stången och gör terrorist-räder djupt in i den demilitariserade zonen.

Fredsförhandlingar förs i Mjälten och Hjärnan kräver fullständig kapitulation av Benen och kräver fullt samarbete. Det florerar obekräftade rykten att hela skärmytslingen är iscensatt av illasinnade krafter. Ett fullkomligt eldupphör är utlyst till natten mellan lördag och söndag. I annat fall kommer generalförsamlingen att göra en intervention och...

Äsch, ni hajjar... Jag blir bättre. Det känns bara lite i benet ibland. Och jag räknar med att vara helt återställd tills på söndag. För på söndag "we celebrate M-day"

Intressekonflikt

2007-10-22T10:55:00.000+02:00

Det pågår flera krig i världen just nu. Ett av de minsta och färskaste är kriget mellan mitt psyke och min kropp. Min hjärna vill jättehjärna;-) springa marathon på söndag men mina ben vill absolut inte göra det. De har strejkat och orsakat en smärta i smalbenet bara för att slippa.

Själva slagfältet är i magtrakten som lever runt riktigt mycket...

I min planering finns ett intervallpass idag. Men det får stå över. Eventuellt en lättare löptur istället. Det är ingen bra idé att anstränga sig för mycket.

Det är en försiktig diplomati som utförs. Det daltas med benet men medlaren är partisk med hjärnan...

Just give peace a chance!

Omplanering

2007-10-21T19:07:00.000+02:00

Det var planerat att jag skulle ut och springa intervall idag. Men man får inte alltid som man vill. Jag känner att jag är ganska seg i benen efter gårdagens halvlångapass. Det är en spänd vad som spökar. Jag smörjer med Voltaren och småmasserar mest hela tiden.

Passet får alltså vänta tills imorgon. Den nya planeringen går ut på att:

Måndag: 8*400m med en minut ståvila.
Onsdag: 8km i marafart.
Fredag: PowerWalk på 5km.
Lördag: 4km lugnt pass med Niklas på Åland?
Söndag: Marathon

Det tycker jag låter som en ganska bra sista vecka innan ett marathon. Möjligt att 8km marafart är lite väl mycket på onsdagen. Jag har en teori om att benen minns en fart. Om man sprungit fort på det senaste passet vill benen gå ut fort på det efterföljande och tvärtom. Jag tänkte att jag skulle försöka det denna gång men det lär väl inte bli 4km i marafart med Niklas på lördagen. Kanske sista kilometern?

Förövrigt har jag funderat på om man skulle ta och ställa om dygnet lite så det inte blir en sån chock för kroppen att börja kl0830. Och som grädde på moset är jag inte helt 100% på det klara när starten går. Det är kl0830 finsk vintertid. Är det samma som kl0830 svensk sommartid? Jag är helt värdekass på såna här saker... Snälla Niklas kan inte du skriva ihop ett schema med vad vi ska göra och när. Jag blir inte klok på det... Vad jag vet är att båten går från Mariehamn enligt den finska tiden. Men när man väl kommer ombord. Vad är klockan då? Följer båten svensk eller finsk tid? Man vill ju inte missa bastun och buffén med en timme. This makes me feel really stupid...

Lördagsnjutning

2007-10-20T20:19:00.000+02:00

Lördagsförmiddagen spenderades på fotbollsplanen. Adrian-9, till höger, och lagkompis-Pontus, till vänster grävde snabbt ner sig i en lövhög på fotbollsplanen. När jag stod på planen och mådde gott fick jag ett sms från Niklas som säger att det inte gör något om det här vädret parkerar över Åland i en dryg vecka. Det är definitivt så att det är ett perfekt väder för löpning.

Så efter träningen gav jag mig ut på en alldeles underbar löptur runt halva söderort. Det var ett 15,5km pass med en fart strax under 5:30-fart. Snittpulsen blev låga 154bpm. Det var en fantastisk dag att vara ute på en löptur. Termometern låg på 5-6 grader i skuggan men solen värmde rejält. Det var fantastiska färger på träden och luften var kristallklar.

Efter löpturen gick jag och Adrian-9 till Högdalen simhall för lite bad. Det var länge sedan jag badade nu. Har inte gjort det sedan i somras. På vägen hem gick vi förbi videoaffären och hyrde På andra sidan häcken. Den har sina poänger. Till middag fick det bli Pizza. Jag var alldeles för trött att ställa mig och laga mat. Det är ingen större kapitulation eftersom pizza var inplanerat för morgondagen.

Imorgon ska vi åka och titta på när Teodor-13 spelar basket. Det var också länge sedan. Det ska bli grymt kul...

Nu är det dags för nattning... Good night!!!

Gräsänkling

2007-10-19T19:46:00.000+02:00

Görel-älsklingen har åkt till torpet idag och kommer hem lagom till sin tenta på onsdag. Hon tycker att det är jobbigt att läsa till tentan när alla är hemma. Hon får ingen ro. Därför åker hon till torpet för några dagars total fokusering. Det innebär att jag och killarna är ensamma hemma.

Det börjar bli dags att börja tänka på uppladdningen inför Åland marathon. Ikväll har vi ätit makaroner och köttbullar. Imorgon blir det tomat- och pastasoppa till lunch och pasta med en baconsås till middag. Till söndagsmiddag blir det pizza tänkte jag. På måndag Masses wok, det är nudlar med kyckling och på tisdag korv Stroganoff... Längre än så sträcker sig inte menyn. En kolhydrattömning i början av veckan som många förordar tror jag inte riktigt på. Och jag tänker inte klämma i mig så mycket extra kolhydrater. Bara en kolhydratrik mat bör räcka...

Jag har funderat lite på det där med glykogen i kroppen. Det är bra att ha det från en kolhydratladdning men det gäller också framförallt, tror jag, att se till att den inte tar slut under loppet. Att konstant fylla på reserverna. Och jag tror att man ska börja tidigt. De få loppen jag deltagit i har det bara serverats matvaror under sista delen av loppet. Det tycker jag känns mest som att det är försent. Jag tror att det är viktigt att få i sig redan från början. Den gel man får i sig under första milen kanske inte gör verkan förrän den tredje. Och om man inte tar den förrän krafterna börjar sina kan det vara försent...

Idag har jag dessutom påbörjat ytterligare en liten ritual jag har. Jag börjar att smörja mina underben med Voltarensalva. Jag har en teori att salvan sätter sig i musklerna och verkar inflammationshämmande fram till loppet. Det är mest i förebyggande syfte. Och förmodligen också mest psykiskt, men det struntar jag i.

Jag har dessutom blivit extremt nojjig för bakterier. Det är en pina att åka tunnelbana. Alla äckliga, sjuka människor som sitter och hostar och nyser rakt ut... Jag tvättar dessutom händerna 20 gånger om dan. Och ansiktet 4-5 gånger...

Jag börjar mentalt ladda... This will be fun!

Formbesked

2007-10-18T21:40:00.000+02:00

Dagens uppgift var att springa min 7,7km långa slinga i högsta tempo. Ett riktigt tempopass med andra ord.

Mitt tidigare personbästa är lite svårt att få fram just nu. Motionbased strular och min stationära dator är upptagen. (ja, jag vet I-landsproblem, men ändå). Men hur som helst är det personbästa brutalt krossat av dagens pass... Jag sprang rundan på 34:31. Tror det motsvarar en 4:29-fart. Nu var det ett knyta om skorna-stopp och en kissepaus då jag stoppade klockan. Men om jag inte missminner mig var det så även på det passet jag satte nytt mil-PB.

Det gick oerhört lätt idag och jag kände verkligen hur min fotisättning är på fotbladet och inte på hälen. Det känns fantastiskt skönt att få lite rätsida på ett "problem". Jag får verkligen tänka på hur jag springer. Det kan spara en väldans massa energi.

Jag har läst "Den stora löparboken" och hittat massvis med exempel i hela boken på att jag är inne på rätt spår. Det är som om var jag än vänder mig ser jag tecken på att denna löpningsförändring är korrekt. Det är nästan kusligt... Som i Jim Carrey-filmen "23" där han blir besatt av numret 23 och ser tecken hela tiden. Så känner jag mig nu... ;-)

Som på sidan 71 i den ovan nämnda bok kan man läsa "Löpsteget jämförs ofta med ett hjul och härmed avses just denna effekt, att uppbromsningen skall vara så liten som möjligt vid varje fotisättning" eller på sidan 72. "Det väsentliga är att kroppstyngden fångas upp med en fjädring i vrist, knä och höftled med en så liten eftergift som möjligt." Det är en känsla som jag eftersöker att fötterna är monterade som på ett hjul istället för en låda. Ibland finner man den känslan och det är underbart. Som idag. Pure joy!

Läkarundersökning

2007-10-18T15:56:00.000+02:00

Idag var det dags för det andra uppföljande möte på företagshälsovården. Första bestod av provtagningar och sånt. Det andra som jag hade idag var med en läkare. Alla mina värden var helt normala och alla såna kolesteroler var på bra nivåer.

Det enda som hon tyckte var lite för högt var min vikt. Jag är alltså 179cm med en vikt på 83,1kg (imorse). Hon tyckte att jag skulle börja springa lite...

HAHAHAHAHAHAAAAAA!!!!!

Jodå! Så var det! Jag berättade att jag sprang runt 40-50km i veckan i snitt... och att jag om en vecka skulle springa mitt andra marathonlopp.

Hon tyckte att jag som sprang så mycket borde väga mindre... Jo, det kanske man kan tycka... Men inte jag... Visst, ingen vore gladare än jag om jag gick ner ett par kilo. Men BMI mellan 20-25 ska vara normalt och jag ligger på 25,9. Normal skulle innebära 64-80kg. Pyttsan att 64kg är mer normalt än 83. Det är riktigt magert med 64kg. Jag skulle uppskatta att med min kroppsbyggnad är en normalnivå 75-78kg. Då är det inte mycket underhudsfett kvar... och till det spannet är det bara 5kg. Något jag tappar på en månad om jag lägger om träningen och kosten.

And I will do that soon!

Ålandsfrågor

2007-10-17T09:26:00.000+02:00

Allan ställde några frågor angående Åland som jag tänkte ta upp här.

Ålands marathon startar mitt inne i Mariehamn och går ut på landsbygden för att vända tillbaka. Det är en relativt platt bana som framgår av banprofilen nedan. Den högsta toppen efter drygt 10km är lika hög som Västerbron men utspridd över ca 4km istället för 1km på Västerbron.
Eftersom loppet är i slutet av oktober kan vädret vara lite instabilt. Ålands hav på hösten är inte det roligaste (roligaste i både norsk och svensk betydelse). Det kan blåsa rejält och till och med snöa.

Antal deltagare är lite svårt eftersom de inte släppt några startlistor. Men 2006 var det 257 fullföljande i marathonloppet och 200 i halvmaran. Det ska tydligen vara rekordstort deltagande.

Slutligen frågade Allan om min målsättning. Det är lite svårt att sia om. Det beror på. Jag har en plan att starta i 4:58-fart men jag vet att den farten kommer att avta rejält i slutet av loppet. Jag är nöjd om jag går sub4h, glad om jag går sub3:50 och överlycklig om jag går sub3:40. Allt beror på vädret och hur pass bra min ben håller. Jag springer på trästockar sista milen. Jag har försökt lägga om fotisättningen så att låret inte tar så mycket stötdämpning. Jag kommer återkomma om detta i ett senare inlägg.

Any further questions?

Backmörker

2007-10-16T21:35:00.000+02:00

Tisdagar är det som bekant fotbollsträning. Det var en trevlig och givande träning för en gångs skull.

Efter träningen gled jag i kläderna för det inplanerade backpasset. Det fick börja med drygt 3km uppvärmning där jag låg mellan 4:55 och 5:05-fart. Det var för att smaka på den tänkta marafarten. Och gudarna ska veta att det smakade sött!

Mina backpass avklarar jag som vanligt på Högdalstoppen. Det var en mörk tillställning eftersom någon roat sig med att smasha gatlamporna. Som tur var hittar jag ganska bra och det var aldrig någon fara... Hoppas ingen blev rädd för mig när jag ruschade fram och tillbaka. Som tur var hade jag en vit tischa som lyste upp. (Tischa, ett uttryck jag här nu använder för första gången. Vardagligt slang för t-shirt red. anm.)

Det blev inalles 11 iterationer upp och ner för backen. Det är ca 135 meter långt mellan vändpunkterna. De 11 uppförssträckorna tog 37, 36, 35, 36, 36, 37, 39, 38, 36, 37 och 38 sekunder. Det kändes riktigt bra med löpningen och jag tänkte noga på hur jag sprang. Det var höga knälyft med rak rygg och med isättning av framfoten först. Nedför backen joggar jag långsamt. Oftast tar nedförsvändan dubbelt så lång tid som uppför. Det brukar vara 1:13-1:15 nerför. Pulsen brukar på denna tid sjunka från ca 180 som är den pulsen jag har på toppen till runt 150 nere i botten.

Efter jojo-löpningen tog jag en nedtrappningssväng på 2,5km. Farten blev strax under 6min/km. Skönt tempo...

Idag var det ca 10grader varmt ute och jag hade klätt mig i långtajts på benen. Det var lite väl varmt. Det hade definitivt funkat med korttajts. På överkroppen hade jag den åtsmitande Zlatan-tröjan och som sagt en vit tischa utanpå. Det kändes faktiskt relativt lagom. Det kan nog även fungera utan tischan.

Något jag lade märke till som jag inte får glömma på Åland är att skosnörena på mina nya Nike-skor går upp. Jag får inte glömma att knyta dubbelknut. Det var väldigt sällan Asics skorna gick upp. Man kanske kan byta ut skosnörena mot de gamla? That's an idea. I have to think about that.

365 dagar

2007-10-16T09:37:00.000+02:00

Den 17 oktober 2006 startades denna blogg. Som ett verktyg för mig att skriva av mig mina funderingar och som en träningsdagbok. Det första inlägget handlade om att jag hade anmält mig till Stockholm marathon 2007 och tanken var att bloggen inte skulle överleva efter marathon, även om jag gjorde det.

Men bloggandet blev ett gift och sedan starten har jag skrivit 312 inlägg och haft 19690 besök enligt den mycket ointelligenta besöksräknaren som inte installerades direkt, utan någon månad senare. Många, många av dessa 19690 besök är av mig som gått in för att se om någon lämnat en kommentar på min blogg.

Under året har bloggen skapat ett antal nya bekantskaper och en djupare vänskap. Det är framförallt Niklas som bidragit till min överlevnad på bloggen och inom löpandet. Vi har under året startat Stockholm marathon, Stockholms halvmarathon och Lidingöloppet tillsammans och tränat tillsammans ett par gånger. Nu åker vi ut på Ålands hav för att anta utmaningen att springa Ålands marathon i nästnästa helg. Det kommer bli kul, men absolut ingen semester. Men en öl på hemvägen kan man nog klämma.

Adressen till bloggen är stockholmmarathon2007.blogspot.com. Det har retat mig att jag var så korkad och satte årtalet i adressen. Det är i och för sig väldigt lätt att ändra men det innebär en del obesvär för alla som har satt min sida som favorit, så det får vara. Vi får se om jag kanske byter distributör av bloggen för denna är riktigt usel på att hantera bilder och det är tråkigt.

Titeln är nu och kommer alltid att vara 42195. Det magiska talet. Subtiteln var från början "Min väg mot Stockholm stadion" men efter att jag nått målsnöret lades "and beyond..." till. Det är lite typiskt för denna blogg för jag avslutar alla mina inlägg med ett engelskt uttryck. Det var något som skedde av en slump och har bara fortsatt. Andra språk som tyska, franska och finska har gjort gästspel.

Mitt nick på Puls.se och ofta här på 42195 är MGK. Det är väl ingen hemlighet att det står för Mats Göran Karlsson.

That's who I am, but who are you? Let me know!

Studiedag och schemaläggning

2007-10-15T09:43:00.000+02:00

Wow. Studiedag. Det har jag inte haft på länge. Men ikväll kommer jag att helt gå upp i Görel-älsklingens studier. Det är en stor hemuppgift i finansiering som ska vara inne på onsdag och det är minst sagt kämpigt. Jag kommer att sitta hela kvällen och försöka hjälpa henne med studierna och försöka få rätsida på problemen. Det är i synnerhet ett kapitel som spökar och vi måste få bukt med den innan vi kan gå vidare. Sen efter det är det väl fyra kapitel till som ska avklaras.

Det innebär att jag inte heller idag kommer att springa. Det spelar ingen större roll. Jag känner att jag är så pass med på banan att det inte är någon fara. Det enda jag behöver nu är att få upp speeden i benen. Det kommer jag göra i morgon då det blir det ett kvalitetspass med kortbacklöpning efter fotbollsträningen.

Sä här är planen inför Åland:

Tisdag: Backen
Torsdag: Snabbdistans på 8km
Lördag: 15km långsam löpning
Söndag: Intervallpass på söndag.
Tisdag: 8km marafart
Torsdag: 12km marafart
Fredag: PowerWalk på 5km.
Lördag: kortare promenad med Niklas på Åland?
Söndag: Marathon

Questions, anybody?

Fotbollsturnering

2007-10-14T19:49:00.000+02:00

Vi har idag spelat en fotbollsturnering i Rågsved på deras konstgräsplan Det var killarnas första matcher på 7-manna plan och på konstgräs. Det är större än vår gamla 5-manna grusplan och det märktes att killarna kände sig vilsna i början. Vi förlorade stort första matchen men spelade den andra ganska jämnt även om vi förlorade. Och en ganska klar förlust i tredje matchen. Alla dessa matcher var i princip betydelselösa eftersom alla gick till kvartsfinal.

I kvarten spelade vi mot Lidingö och det var ganska jämnt men tillslut avgjorde Lidingö med 3-1. Vi hade hoppats på att kunna vinna denna match för att få vidare till semifinal och final eller bronsmatch och vi toppade faktiskt laget för att kunna vinna.

Och som ett brev på posten kommer klagomålen från en förälder som tycker att deras barn får spela för lite. Jag hävdar att de killar som har ett fokus på fotbollen både på och utanför planen och på träningen ska premieras i matcher som denna. De killar som sitter och leker och inte lyssnar på mig när jag försöker prata med dem är de första som får stå tillbaka. Till saken hör att jag och Görel-älsklingen helt tog bort Adrian-9 från matchen på grund av dåligt uppträdande mot en lagkompis. Jo, lagkompisen fick också stå över.

Idag är det löpvila. Det känns faktiskt riktigt bra i benen efter långpasset igår men jag vill inte utmana återhämtningen med en runda i dag också. But it feels goood!

36

2007-10-13T13:15:00.000+02:00

Tack!

Men det är ju inte jämt... Eller kanske ett av det mest jämna åren man kan fylla. Man kan dela det jämnt med 1, 2, 3, 4, 6, 9, 12, 18 och 36. Missade jag någon?

Firad på sängen av Görel-älsklingen. Fick lite presenter och så... Gav mig ut på ett långpass på 20km på 5:28-fart, med en lättare kortare fartökning mellan 8-10km.

Nu ska jag ge mig in till Stan för att äta en brunch med familjen Pettersson. Nja, iallafall Syster-Agneta, Svåger-Sven och Hanna-lurpan. Det ska bli trevligt. Efter det åker vi och hämtar upp Adrian-9 hos sin pappa för han ska med oss på fotbollsturnering hela dagen imorgon...

Busy day!

Löpstegsteknik

2007-10-11T10:46:00.000+02:00

Det rasar en debatt på Allans sida angående löpsteg... Nja, rasar kanske inte är rätt ord.

Det har i alla fall fått mig att fundera på mitt löpsteg.

Generellt kan man säga att det finns två sorters löpsteg. En kortdistansvariant med långa studsande steg och en långdistansvariant med korta låga steg. Jag tror att jag har legat mer mot den längre steget, vilket har medfört två saker. Mina ben har tröttnat på den större belastningen i slutet av loppen. Dessutom har det kraftigare fotisättningen orsakat blödningar och inflammationer i muskler och senor vilket har lett till lång konvalescens.

Igår provade jag att tvinga mig att ta kortare och flackare steg med högre benfrekvens. Jag känner att den löpstilen är mer energisnål och att det inte sliter lika mycket på benen. Jag kommer att fram till Åland att försöka att hålla igen studsen i steget och konservera krafterna. Jag tror att denna taktik kommer att bidra till fräschare ben längre och att farten inte sjunker fullt lika mycket mot slutet av loppet och därmed bidra till en bättre tid.

Jag föreslår att denna sortens resonemang kan vara ett av föreläsningsämnena på Team Stockholm Marathon. Det vore väl bra att få lite insikt i löpteknik... Everybody can run but not everybody can run correct.

Testpass och klädfundering

2007-10-10T21:01:00.000+02:00

Idag var det dags för det stora testet. Det skulle bli en kortare sväng som kunde förlängas om det kändes rätt. Planen var att springa lätt i 5:30-fart med en eventuell snabbare fart om det kändes bra.

Jag gav mig iväg på min vanliga runda runt Örby/Bandhagen/Högdalen. Den är 8km lång men kan enkelt kortas ner om det skulle behövas. Det kändes lättlöpt. Travade iväg och av smärtan i foten kändes ingenting. Ökade farten i andra och tredje kilometern till 5:20 och fortfarande ingenting. Provade en mer rejäl ökning till 5:00km/min i 2 km men ingenting då heller. Då hade jag fått de svar jag ville ha... Sååå jä*la skönt... Jag sänkte farten till drygt 5:15 i ett par km. Sedan ökade jag farten lite igen till 5:05 och 4:55 och spurtade hem.
Det var fantastiskt sköna svar jag fick... Ikväll var det bara 5 grader varmt ute. Och det varnas för snökaos inatt ända ner mot Mälardalen. Det får mig att fundera på hur vädret kommer bli på Åland. Det kan vara snö och blåst och även rätt varmt... Det kommer bli svårt att klä sig rätt. Så jag kommer att göra en liten analys över tiden för att analysera hur olika klädkombinationer passar i olika väder. Det enda som jag bestämt att jag ska ha på mig är mina compressionstrumpor som ska hjälpa till att hålla ihop musklerna i loppet.

Ikväll hade jag ovan nämnda strumpor, vita knälånga. (råsnyggt, jag lovar) Till detta hade jag mina lite tjockare Soc-tajts. Det lämnade bara en glipa över knäna. Det kändes faktiskt bra. Den kombinationen skulle kunna fungera. Men jag vet också att mina långtajts fungerar bra... det kan nog bli hugget som stucket vilka jag använder. Om det blir chans för varmare under loppets gång blir det nog korta tajts.

På överkroppen hade jag min långärmade tajta Nike-tröja och min blåa jacka. Det var lite väl varmt. Det kan räcka med den Niketröjan och en T-shirt utanpå på loppet. På huvudet hade jag min svarta keps. Det blev varmt... redan efter 3km. Och då är jag ändå riktigt korthårig nu och det blir längre till loppet och det ska bli mycket kallare för att jag ska ta på en keps.

Något jag funderat på är tunna handskar. Det var många på Lidingöloppet som hade handskar på sig och en T-shirt. Det kan kanske vara ett bra sätt att hålla värmen... Under Lidingöloppet frös jag rejält under de minutrarna från jag hade tagit av överdragskläderna till starten gått. Många hade en plastsäck eller plastponcho på sig och det såg faktiskt ganska skönt ut. Det kanske borde överväga att testa...

Det blir lite väl mycket om klädkombinationer och vad man ska ha på sig. Och det kommer att bli mer fram till Åland. Allt för att dokumentera för mig själv vad som funkar vid olika väderslag. Var det ointressant att läsa om? I guess you have to live with it!

Come back

2007-10-10T08:24:00.000+02:00

Tisdagar=fotbollsträning
Så även igår. Efter träningen slet jag på mig träningskläder och sprang (!) till gymmet för att köra ett pass. Det blev trappmaskin i 45 minuter och diverse benövningar i olika maskiner... Allt för att träna upp benen så att de hänger med längre i marathonloppet...

45minuter i trappmaskin är rejält tråkigt om man inte har underhållning... Då är det betydligt mindre tråkigt att springa till exempel.

I den beryktade foten kändes inget, nada, nothing, rien, nichts... Det var till och med så att under de 500 metrarna som det är till gymmet gjorde det mer ont i den andra foten... SÅ lite gjorde det ont...

Idag onsdag kändes foten lite halvstel precis när jag vaknade, men det gick snabbt över.

Jag är såååå jä*la lycklig, för idag får jag springa. Det blir ett lugnt pass på 8km på 42-44minuter.

Kan man uppnå runners high utan att springa? Maybe you can... Maybe you can...

Dojstuds

2007-10-09T09:10:00.000+02:00

Jag är bra i foten... Utom om man trycker på ett ställe bakom fotknölen. Men som Niklas sa, "Men tryck inte där då!"

Det är oerhört skönt att känna att det finns hopp igen.... Det är dessutom hopp i mina ben... Jag har en oerhörd studs i dojan... Hoppig och studsig som bara den... tog trapporna upp till jobbet i fyrsrpång. Det kändes fantastiskt..

Det är så att man blir frestad att ge sig ut på en löptur efter fotbollsträningen ikväll. Jag ska nog istället bege mig till gymmet och cykla och trappmaskina. Ni anar inte hur skönt det ska bli... You have no idea!

Planändring

2007-10-08T11:33:00.000+02:00

Så gick det med den planen...

Ikväll var det tydligen inplanerat en säljkurs på jobbet, så varken veckohandling eller träning blir av.

Disappointed!!!

Helgarbete

2007-10-08T09:08:00.000+02:00

Det ironiska hände, att när jag var på torpet och slet med höstbruket och samtidigt oroade mig för att jag skulle ha ont i foten så spontanlagade sig foten. Det blev bättre och bättre ju längre dagarna gick och ju mer jag arbetade. För att citera Karl Bertil Johnsson:

"Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och utgör också den grund varpå samhället vilar."

En av sysslorna var att cykla hem en cykel som blivit kvar hos Annika på Solbacken. Jag hade lite ångest att den milen skulle vara en pina att cykla med foten. Men jag kände ingenting. Det inspirerar mig att ikväll, efter veckohandlignen, gå till simhallen och sätta mig på motionscykeln för ett pass. Jag tänkte även prova på trappmaskinen när jag ändå är där. Vi får hoppas att det går bra.

Första löppasset tänkte jag prova på på onsdag. Då skulle det i så fall bli en 8km-runda... Med möjlighet att förkorta respektive förlänga beroende på hur det känns i foten.

Jag hoppas verkligen att det fungerar. But I won't risk anything.

Mörker

2007-10-05T21:57:00.000+02:00

Ikväll provade jag att springa lätt på foten och det var ingen succé. Vid varje steg kändes det i foten. När jag belastade foten i sidled gjorde det direkt ont.

Det verkar som om det blir en lite längre återhämtning än vad jag hade hoppats på. Nu hoppas jag att jag åtminstone kan träna en vecka innan Åland. Annars är det inte någon vits att ens hoppas på en bra tid.

Det kanske märks att jag är lite pessimistisk nu. Det är en molnbank av mörka tankar som svept in över Ålands landsbygd. Som det känns nu är jag glad om jag kan starta. Men jag vet också av erfarenhet att det blir alltid mycket bättre än vad man tror i de mörkaste stunderna.

Det gäller att hava förtröstan och härda ut, för det vänder och efter helgen kan jag säkert springa. Det gäller bara att den inflammation jag har i fotleden lägger sig... Precis som jag ska göra nu för imorgon bitti åker vi till torpet för en arbetshelg. Det ska bli bra väder och det underlättar när man jobbar ute...

See'ya after the weekend, folks!

Fotbättring

2007-10-05T10:24:00.000+02:00

Idag är det betydligt mycket bättre i foten... Det känns knappt alls. Igår var jag och kollegan Ali i Malmö på mötesturné. Det är väl rackarns hur ofta man tycker att man hör Zlatan på gatan när man går där nere...

Vi gick en hel del mellan mötena igår och det kändes bra. Idag känns det bara vid riktigt tvära svängar och om man trycker på fotleden.

I helgen åker vi till torpet för höstbruk. Det kommer bli slitigt men riktigt kul och mysigt... Och det blir hård träning. Det är inte en barnlek att gräva höstlandet... Vi får hoppas att det inte sliter alltför mycket för på måndag kommer träningen börja igen. Jag längtar riktigt mycket till Åland.

Let the fun begin!

Blodansamling

2007-10-03T23:00:00.000+02:00

När jag kom hem idag och tog av mig stödstrumpan såg jag att fotleden på högerfotens insida var svullen och lite blåaktig. Jag drar mig till minnes att jag blev blå om fötterna efter Stockholm marathon i somras. Det var som om ett antal små blodkärl spruckit under loppet och blodet stampats ner i foten och bildat en svullnad med blåton. Nu känns det likadant. Jag tror i och för sig att det kan vara så att dagens blodansamling satt sig någonstans i leden vilket medfört att det blivit svårt att gå åt något annat håll än rakt fram.

Emellanåt känner jag inte ens av smärtan. Och ibland gör det så ont att jag knappt kan gå. Märkligt fenomen! Jag är hursomhelst ganska övertygad att denna "skada" inte kommer att påverka mina förberedelse inför Ålands marathon ett dugg... Jag har nämligen räknat med konvalescens hela denna vecka... Först på måndag har jag tänkt att ge mig ut. Visst hade jag hellre sett att jag skulle kunna träna redan i denna vecka och få lite extra effekt.

För övrigt har jag inhandlat springstrumpor idag. SVARTA!!! För vita strumpor är inte vita speciellt länge. Två par Seger ultra thin för 150pix på Team Sportia i Pub-huset. That's a bargain if you ask me.

Fotont

2007-10-03T09:08:00.000+02:00

Jag som så gärna vill ge mig ut och träna. Full av energi och motivation. Återhämtningen efter Lidingöloppet har gått fenomenalt bra. Igår (tisdag) hade jag planerat att ge mig ut på en 8km-runda. Men under dagen började min vänstra fotled göra ont. Detta accentuerades under kvällen och nu har jag behandlat med Voltaren och Nikes compression strumpa.

Jag trodde mig höra igår att det knäppte när jag gick ner för trappan från jobbet... Har läst någonstans att det då är en sena som ligger fel och hoppar. Kan det vara så? Då tror jag att det är en inflammation någonstans i fotleden och självmedicinerar med en billigare kopia på ett känt piller med antiinflammatoriska egenskaper.

Vad gäller den kommande träningen har jag ju pratat om att träna upp styrkan i benen... Jag har aldrig egentligen haft starkare ben än när jag slet i trappmaskinen. Det var dessutom trappmaskinen som hjälpte mig att gå ner från 104kg till 82kg en gång i tiden. Det kanske kan få mig att gå ner några till på samma gång som jag blir starkare i benen... Ytterligare två flugor i samma smäll... SÅ, jag kommer under vinterträningen att några av de passen som jag är på gymmet att byta ut löpningen på löpbandet mot trappmaskinen.... Eller kanske ännu bättre köra både och... Now, isn't that a good strategy?

Oktobertankar

2007-10-01T20:57:00.000+02:00

Det är höst idag. Höstdagjämningen har infallit och natten är längre än dagen. Träden återkallar sitt klorofyll från löven. Höstgarderoben vädras och sommargarderoben stängs. Än så länge är det fortfarande temperatur nog för att springa i kortbyxor och kortärmat, men snart blir det dags att börja använda långbenen på riktigt.

På Åland Marathon kan det tydligen vara allt från sensommarvärme till snöblåst. Det gäller att mentalt förbereda sig på busväder och att vänja benen vid den restriktion som ett par långben innebär. Mina långben har hängt med en säsong och håller för minst en till. Jag kommer däremot att utöka med ett andra par långtajts. Och troligen med vindspärr i grenen. Jag kommer ihåg hur det var i vintras när det blåste... Uttrycket "kulörta kulor i grenen" fick en annan innebörd.

Strumpor kommer också att inhandlas, och ytterligare en långärmad tröja. Sedan kommer ett par tunna handskar att köpas. Det är något jag noterade på Lidingöloppet att många sprang med kortbyxor och t-shirt och tunna handskar. Dessutom låg många handskar utefter vägen. Vad är syftet med det. Fryser de om händerna när de springer eller? Handskar är det sista jag tar på mig inför vintern.

I övrigt har jag rannsakat mitt Lidingölopp och Stockholm marathon och kommit fram till att något som de båda har gemensamt är att jag springer långsamt på sista fjärdedelen samtidigt som min snittpuls sjunker och är riktigt låg. När jag sprang nu i lördags hade jag kondition att springa men mina ben sa stopp. Det var som att de stelnade till. Jag tror att för att det inte ska hända så behöver jag träna med tåhäv och med Molotov-steg. Jag måste träna upp styrkan i framförallt låren men förmodligen även vaderna. Om jag kunnat hålla samma tempo sista milen hade jag sprungit på 2:39 i lördags.

Jag tror att det är mitt löpsteg som är krävande. Jag har nog ett löpsteg som egentligen passar kortare distanser. Det kan vara en vits att försöka ha ett tajtare löpsteg och spara på krutet. Då kan det också bidra till att benen håller längre.

Vad gäller träningen och upplägget så kommer jag att följa Anders Szalkais 3:30 schema igen inför Stockholm marathon. Jag kommer att träna långpassen varje söndag med Team Sthlm Marathon. Jag tror det kan ge en hel del extra motivation. Jag vet också att jag förra året hade en tendens att springa långpassen för snabbt och de korta passen för långsamt. Det ska jag också ändra på. Att våga springa långsamt. Det ger längre träningstid vilket i sig är bra i en uthållighetssport. Och dessutom sliter det mindre och återhämtningen blir kortare. Det blir ju tre flugor i en smäll. Tillsammans med en striktare disciplin med löpskolning och styrketräning ska det ge mirakel...

Och sedan är det bara upp till vädergudarna och SMHI att ordna bra förutsättningar. Ett är klart i alla fall. Lera kommer det inte bli på Stockholm marathon. And let's pray for nice weather.

21 sekunder snabbare

2007-09-30T20:00:00.000+02:00

Det slog mig just att jag var 21 sekunder snabbare igår än Allan idag. Den stora skillnaden var att han sprang 42,2km och jag 30km... wow... He's way out of my league...

Grattis Allan och Haile!

2007-09-30T19:42:00.000+02:00

Allas vår vän Allan var nere i Berlin idag för att försöka sig på ett snabbt lopp under 3:10. Gör han det så är han kvalificerad för Boston marathon.

Berlin ÄR en snabb bana och det visade sig att Allan sprang på 2:56:50. SÅÅÅ jäkla strongt... Det var rejält under de 3:10 som var målet... Hoppas Boston blir kul också!

Den andre som gjorde ett fint lopp i Berlin var Haile Gebreselassie som gick imål på 2:04:26. Det är världsrekord med 29 sekunder. Det är också ganska strongt. Den grabben har satt 25 världsrekord på distanser från 3000m till marathon. Now that's impressive

2:56:29

2007-09-29T21:33:00.000+02:00

Idag gjorde jag min LL-debut. Träffade Niklas på Slussens perrong för gemensam färd ut till Lidingö. Det regnade och vi drev mest omkring för att få tiden att gå. En halvtimme innan start ungefär lämnade vi in väskorna och gick bort till startområdet. Niklas behövde besöka en baja-maja men jag avstod... visade sig att det kanske var dumt. Niklas startade 10 minuter för mig och jag fick fördriva tiden till start med att snika till mig lite regnskydd under ett stort paraply. När man sedan tog av sig överdragskläderna kändes det kallt och det spöregnade. När starten väl gick blev man snabbt varm igen. Jag gick ut ganska hårt med drygt 52minuter på första milen. Det gick enkelt men det var i och för sig ganska lerigt på marken.

Andra milen gick också ganska lätt och jag avverkade den på nästan 55 minuter. Det var den fart som jag tänkte hålla hela vägen enligt min taktik. Efter två mil låg jag tre minuter före det schemat. Jag började jag känna av att jag inte besökte baja-majan.

Stannade och besökte en precis där man springer förbi Grönsta gärde efter ca 21km. Det tog sin lilla stund, men det var det värt. Tyvärr stelnade benen i och med detta. Det var jobbigt i uppförsbackarna och där på tredje milen började blåsorna på fötterna komma. Det var plaskblött i skorna av gyttja och det bidrog säkert en del. Men nu kan man väl betrakta skorna som väl insprungna.

Sista milen var som sagt jobbig men jag tog det ändå lugnt. Gick i de längre backarna och sprang nerför. Aborrbacken är klart överreklamerad. Visst den är lång och i början brant. Men inte omänsklig. Det som fäller avgörandet är att man har sprungit 26km eller så... Den sista milen gick på 1:04. Det är inte snabbt... Men det var nu inte min mening att maxa på Lidingöloppet utan mitt fokus ligger på Åland Marathon. Jag vill inte dra på mig en lång återställningsperiod.

I mål var det trängsel runt matbordet men det kvittade när man hade medaljen runt halsen. Vid utlämningen av kläderna var det kaos. 10-åriga tjejer som gjorde sitt bästa att identifiera klädpåsar vars nummerlappar hade regnat bort. Jag ruttnade på att vänta och hoppade över avspärrningen och hämtade mina egna kläder. Jag visste ju vad jag skulle leta efter. Efter påklädning träffade jag Niklas igen. Vi snackade på vägen till bussen och hela vägen till Slussen. Han var nöjd med sina 2:43. Det var starkt jobbat! Vi har verkligen kul när vi träffas!

Väl hemma var det dags att spola av sig och skorna och hoppa ner i ett varmt bad. Notera att strumporna var vita.

Efter badet återstod att fylla på med kalorier. Jag övertalade familjen att äta Pizza... Och smågodis. FY vad jag fick ligga i för att de skulle gå med på det. Men det var det värt...

Kommer jag göra om Lidingöloppet? Nja, jag skulle inte bli såå lessen om det krockade med något annat. Det skulle vara för den fina Carl Milles-medaljen i så fall. För blåsorna på fötterna kan jag vara utan. Men det är en erfarenhet att lägga till handlingarna. And I will certainly remember this rainy day.

Inför Lidingöloppet

2007-09-28T20:53:00.000+02:00

Jag kommer att starta imorgon. Det står helt klart till 100% säkert nu.

Idag efter jobbet var jag ut på Lidingö för att hämta min nummerlapp å sånt... Det var en mässa där som mest var trams, men hade sina guldkorn. Som tjejen som stod och sålde in Vértex fjällmarathon i Vålådalen. Hon fick mitt intresse... att åka dit alltså... och springa alltså...

I den påsen som ingår fanns en kork till en flaska. Flaskan fick man ta själv... Det var riktigt smart... Det förhindrar att man tar mer än en flarra... Någon har tänkt till...

I övrigt gav jag mig ut på en kortare PowerWalk/joggtur för att väcka musklerna idag. Det kändes riktigt, riktigt bra... Pigga ben och en jag har orken. Alltså inte så slut som man kan bli av att röra sig när man har en infektion i kroppen. Pigg och alert med andra ord alltså.

Imorgon är planen att möta upp Niklas på Slussen kl 1030 för gemensam för ut på ön. Det är skönt att ha någon att snacka med innan loppet... Under loppet kommer jag att gå ut löst och känna mig för. Sikta på att öppna på en fart på 5:30min/km. Det skulle ge 2:45 som sluttid. Det skulle sitta bra. Om jag skulle ösa på skulle jag nog komma ner mot 2:30, men det är Åland också... blablabla... har jag tjatat om det förut eller?... Det är mitt sätt att mentalt försvara att inte göra sitt bästa... Och eftersom det är mitt sätt och min blogg så skriver jag vad fan jag vill... Begrips!!!

Nåja... Hursomhelst ska jag ha kul imorgon och njuta av en skön höstdag... Nu ska jag packa ner det sista i väskan och sedan gå till sängs... Jag kommer drömma om löpning inatt... Sweet dreams...

Laddning

2007-09-27T21:31:00.000+02:00

Nu har procenttalet stigit ytterligare känns det som... Frågan är om det inte är 95% nu.

Jag har psykiskt och fysiskt börja ladda för att springa på lördag. Jag har läst gamla Runners World och kolhydratladdat med Pasta Carbonara. Imorgon kommer laddningen att eskalera ytterligare i och med att jag åker ut på Lidingö för att hämta upp nummerlappen. Det, tillsammans med pastamåltider och lite annan inhandling ska få mig i rätt stämning.

Jag har pratat med Görel-älsklingen ikväll och lugnat henne. Hon är orolig att jag ska ge mig på något som kan skada min hälsa. Jag försäkrade henne om att om jag startar kommer jag att efter en mil ungefär känna efter om det är värt att fullfölja loppet. Det finns ingen anledning att slita ut sig under 3 mil om det inte känns bra. Och dessutom har jag också förklarat att jag på långa vägar kommer att gå för fullt. Jag siktar mer på en tid under 3timmar än en på 2:30. Det ÄR en stor skillnad i tempo trots att det inte låter så i hennes öron.

I benen börjar det pirra och studsa okontrollerat. Det är som om de känner på sig att det är dags att ge sig ut och springa. Det känns som om det kan bli riktigt kul. Om jag nu bara får tillfriskna till 100% och inte återfalla i sjukdom... Touch wood!

Procenthöjning

2007-09-27T08:14:00.000+02:00

Om det igår var 75% sannolikhet att ställa upp på lördag har den ökat till 85%. Så talar en sann statistiker, eller? It's getting better...

Fara på taket

2007-09-26T13:20:00.000+02:00

Det är med tungt sinne jag skriver dessa ord. Jag kanske inte kan delta i Lidingöloppet på lördag. Jag kanske får startförbud av Görel-älsklingen.

Jag har ju tidigare haft lite snuva som nu är som bortblåst. Men nu har jag en aningen beslöjad röst.

Blir det inte bra idag eller under morgondagen så kommer jag att allvarligt överväga att inte ställa mig på startlinjen på lördag. Det är ju trots allt Åland som är hösten prioritering och skulle jag starta lite småkrasslig på lördag riskerar jag inte bara allvarlig hälsoprobelm utan även starten på Åland... And we don't want that...

Skouppdatering

2007-09-25T20:46:00.000+02:00

Dax för en lägesrapport på skofronten. Jag var förbi Runner's Store och förklarade att jag hade fått en blåsa på insidan av foten. Den eminente säljaren förklarade att de kunde bli så första gångerna. Han gav mig rådet att tejpa på det aktuella stället och "gå in" skorna. Innersulorna gås ner efter ett tag och slutar skava.

Okej... Så får jag göra. Jag kommer lyda deras råd och ha skorna imorgon hela dagen. Jag kommer dessutom att tejpa på aktuellt ställe i preventivt syfte. På Lidingöloppet kommer jag nog till och med ha på Compeed. Det kan man ju inte ha på en vanlig träningsrunda. Det är de alldeles för dyra för.

När vi ändå är inne på snålhet så har jag räknat ut jämförelsepris på skorna. Mina förra trotjänare kostade 70 öre/km. De nya hela 1kr/km. Now, that's a cheap hobby!

Dold humortalang

2007-09-25T10:49:00.000+02:00

Det finns personer som slagit igenom på komediscenen med en underbar humor. Exempelvis så finner jag Malin Wollin, aka fotbollsfrun, fantastiskt rolig och underhållande. Hennes blogg finns här. Hennes humor är pubertal och elak. Fantastiskt roligt.

På marathon.se har jag idag hittat nästa stjärnskott på humorhimlen, fast jag är rädd att det blir bara ett framträdande. Anders Gärderud avslutar sin intervju (läs här) med att säga;

– Det bästa är att stå som åskådare strax innan Abborrbacken och säga till löparna att ”nu är det bara utför”. Det är kul att se hur de ser ut då.

Det är humor på allra högsta nivå... Det är jävulskt utstuderat elakt... I think a star is born...

Skoinvigning

2007-09-24T20:12:00.001+02:00

Jag hann inte ens komma hem innan jag gav mig ut på premiärturen för skorna. Det var planerat ett milpass idag och direkt i början kändes det att skorna gav ett helt annat stöd för foten än vad jag är van vid. Den värk som jag känt på insidan av underbenen kändes ingenting. Helt perfekt.

Efter ca 7km började jag känna att det "brände" lite på insidan av höger fot precis i gränsen för innersulan. Väl hemma nu inser jag att jag fått ett två-tre centimeter lång blåsa. Man känner tydligt av det området där blåsan uppstod när man känner med handen. Det är som en förstärkning i sulan just där. Och det är inte alls samma sak på vänsterskon.

Det här är ju inte speciellt bra så jag kommer nog gå tillbaka med skorna till affären för att få det åtgärdat. Kanske en ny innersula eller ett par nya skor. Det får de avgöra.

Och passet då? Jo, en mil i 5:20-fart förutom en km mitt i passet med 4:13-fart. FAAAN vad kul det är att springa fort!!!

Summa summarum är jag riktigt nöjd med mitt skoköp ändå... Really satisfied.

Impulsköp

2007-09-24T16:46:00.000+02:00

Jag hade ju varit på Runner's Store i förra veckan och pratat om att det var en överproneringssko jag skulle ha. Idag tog jag med mig mina skor och gav mig av på lunchen till ovan nämnda serviceinrättning. Fick springa på löpbandet med mina gamla skor och mycket riktigt pronerade jag kraftigt på högerfoten. Mina Asics 2120 gav inget stöd för foten.

Den eminenta säljaren kom då fram med tre (3) olika par skor som skulle kunna fungera bra. Och döm av min förvåning när ingen av dessa var en Asics-sko... Adidas-paret och Saucony-skon klämde över tån medan Nike-paret kändes mycket bra!

Jag tog på mig dem och sprang på bandet och såg att foten hade en helt annan vinkel i denna skon. Lite pjutt gnällde jag över att jag var i själ och hjärta en Asics-kille. Då plockade han fram flaggskeppet Kayano-skon. Den var lika skön att ha på sig men den gav inte lika bra stöd i videoanalysen, var 500:- dyrare och var vita.

Sagt och gjort... Det fick bli en Nike Air Structure Triax 10+. Kanske inte säger så mycket men så här ser den ut.

På den direkta frågan om jag skulle ha den på lördag fick jag rådet att definitivt ha det och att jag skulle avverka minst ett milpass innan dess. Vilken tur då att jag planerat ett sånt pass idag.

Det enda tråkiga är att jag är lite rinnig i näsan, men det hinner gå över till på lördag med rätt behandling. Huvudsaken är att det inte är halsont längre... Cause that's not good...

Rehabpromenad

2007-09-23T16:17:00.000+02:00

Dagens sammansatta ord är; Rehabpromenad. (13 förekomster på Google.)

Kunde inte sitta still och bara låta det fina vädret skina till ingen nytta. En dag som var som gjord för att vara ute och motionera på. När det uppdagades att Görel-älsklingen parkerat bilen i Kärrtorp anmälde jag mig frivillig att hämta den. Det hade varit Handels-middag igår kväll och hon tog bilen till förfesten.

En powerwalk på nästan 6km med en fart på strax under 8min/km. Det känns att det är helt andra muskler som används på en PW än när man springer. Tex används höftböjarmuskeln på ett helt annat sätt än i löpning. Jag har en teori att man faktiskt kan bli snabbare löpare av att gå PW lite då och då. Kan det vara så?

Efter bilen hade hämtats upp tog jag bilen ner till Länna. Jag hade på känn att de hade rea på någon av sportbutikerna där. Min intuition svek mig dock. De hade sällsynt dåligt med löparsaker. Jag såg förövrigt att Stadium öppnat en webbutik. Tänkte att det kanske var billigare där än i Live-butikerna... Pyttsan... Kan kanske vara en bra idé om man bor 10 mil från närmsta sportaffär, men för oss andra som har 10 affärer inom en mil ser jag ingen anledning att nyttja webbutiken. Hittills har inget gått upp mot servicen på Runner's Store (som förövrigt har en ypperlig webbutik).

Som en gyllene avslutning på eftermiddagen fikade jag och Görel-älsklingen kaffe och nybakade bullar på balkongen. Hennes bak luktar gott, hennes bullar luktar inte heller så pjåkigt. Hahahahaha... I kill myself...

Nötkärnefrisk

2007-09-22T15:03:00.000+02:00

Jag gillar att formulera nya ord med det mest geniala i det svenska språket. Ihopskrivning. Jag gör det kanske lite för ofta, men hellre det än djävulens påhitt sär skrivning ;-).

Nötkärnefrisk är väl inte det vanligaste ordet i svenskan och frågan är om det förekommit tidigare någon gång. Efter en snabb googling har jag hittat två tidigare förekomster. Nåja...

Kontentan är att jag är frisk som just en nötkärna. Jag har ingen aning om varför det just är nötkärnor som är friska.

Idag har jag tränat fotboll med mina 98:or. Det var en sådan underbar träning där de äntligen fattat fotbollens essens. Passningsspelet. Ljuvligt fint spel idag. Underbart.

Efter fotbollen var det dags att äntligen måla dragkroken på bilen. Det skulle gjorts någon gång under semestern. Imorgon ska jag tvätta bilen och laga den lilla rost som finns runt hjulhusen för att det inte ska bli värre under vintern.

Jag gör alltså allt annat än springer. Det är jobbigt att stanna hemma en sådan här fin dag. Den är som gjord för ett LSD-pass i Hellas. Den enda motivation jag får är ett nytt nummer av Runners World och surfning. Snart ska jag förövrigt lista länkar som är särdeles bra läsning.

Idag är det en vecka kvar till Lidingöloppet. Ska bli så rackarns kul... Jag har total frid i kroppen inför det loppet. Det viktiga är att ta sig runt på en relativt bra tid utan att ta ut sig alltför mycket. Ju kortare återhämtningsperiod efter LL desto bättre går det på Åland. And that's my main focus...

Bättringsväg

2007-09-21T20:52:00.000+02:00

Idag har jag varit hemma från jobbet. Jag har sovit i princip hela dagen. Mitt halsonda har nästan helt försvunnit. Räknar med att det är helt borta imorgon. Men jag har varit rejält trött så någonting har pågått i min kropp. Nu på kvällen är jag mycket piggare.

Jag tror att denna sjukdag varit i princip till godo för min form. Jag har tillåtit mig att vila, och det ordentligt. Det hade jag nog inte gjort om jag hade varit frisk. Då hade jag gett mig ut på en löptur både idag och imorgon och kanske på söndag. Istället kommer jag att vila, vilket sparar kroppen och inte minst benen.

Planen är nu att, givet jag är symptomfri imorgon, på måndag ta en 8km-runda i 5:20-fart. På onsdag ta ett lättare 800m-intervallpass och på fredag en 5-km runda i 5-tempo för att väcka benen.

På lördag morgon kommer jag att ta en snabb-promenad innan jag gör mig redo att åka ut på Lidingö. Vad säger du Niklas, ska vi ta oss ut dit tillsammans? We have had a nice time before.

Fans skit piss och jävla möög!

2007-09-20T09:53:00.000+02:00

Det är en rubrik som illustrerar Görel-älsklingens favorit-svordomsharang. (Allt ska sägas på skånska och jag misstänker att möög är något lokalt. Har ingen aning om vad det betyder.9

Nu har det som inte fick hända hänt!

Jag vaknade med nackspärr... Inte direkt katastrofalt. Vad värre är så ackomanjerades det med ont inne i halsen också...

Nu hoppas jag att det är bara vanlig snark-halsont. Jag har en tendens att ibland kunna snarka så mycket att halsen ömmar när jag vaknar... Vi får hoppas på att det är så...

Det som är tråkigt är också att jag narrade Niklas för att hans kropp skrev ut en brasklapp åt honom, inför Lidingöloppet, när han fick ryggsmärtor. Och jag önskade tillochmed att min kropp kunde göra det för mig... FÖRLÅT!!!! Jag ska aldrig utmana ödet igen... Men som man säger!

Be careful what you wish for. It might come true!

Backfartlek

2007-09-19T19:26:00.000+02:00

Dagen började tidigt, tidigt. Nåja, för mina mått mätt i alla fall. Det var en kundfrukost på jobbet som jag deltog i. Mycket kul för övrigt! Tur då att det är repris imorgon.

I och med att dagen startade så pass tidigt så ringde mat&sov-klockan extra tidigt och tjugo över elva gick vi på lunch. Efter måltiden gick vi en sväng till Runners Store. De är ju verkligen superproffsiga där. Vi diskuterade lite om vilka skor som egentligen vore bäst för mig. Det är nog trots allt inte Asics 2120 utan istället Asics Foundation eller möjligtvis Kayano.

Det hela bottnar i att jag på senaste tiden känt att högerfoten viks inåt vid gång och en smärta på höger underben... (mest höger men även lite vänster, vänster ben är oftast starkast) Det tyder på en kraftigare pronering än vad 2120-modellen är byggd för. Vi kom överens om att jag skulle ta med mina gamla skor till affären så de får studera slitaget och dra vidare slutsatser från det. Vad skönt det är med personal som kan sin sak. Nog med reklam för Runners Store... Nej, bara en till... De ÄR verkligen bäst!!! För alla som bor ute i landet rekommenderar jag att ni tar tåget till Stockholm/Fjollträsk och går över gatan till RS-affären nästa gång ni ska köpa skor...

Hursomhelst, När jag kom hem så gav jag mig ut på en löptur. Nu är det mest kvalitetspass kvar innan Lidingöloppet. Idag hade jag tänkt att springa lite i backe. Kan passa bra inför LL. Efter en uppvärmning i Hålliform-torpets spår sprang jag uppför vägen upp på Högdalstoppen. Det är en asfalterad väg som slingrar sig runt toppen. Väl uppe på toppen är pulsen ganska hög. Det fick bli en ståvila där innan jag tog branten ner. Väl nere var det dags igen. Fyra gånger tog jag mig upp och ner. Efter fjärde varvet passade jag på att göra lite löpskolning med tågång och Molotov-steg. Därefter tog jag en svängs nedtrappning. Tyvärr var jag ganska ostrukturerad i min tidtagningsteknik så det blir inga bra tider på iterationerna. Jag lovar att bättra mig till nästa gång.

Något annat kul var att jag för säkert ett år sedan köpte ett par tajts av märket SOC som gav mig skav mellan benen och därför inte nyttjats sedan dess idag provades och kändes alldeles utmärkta. De är lite längre och tjockare än mina NewLine. It came in handy today!

Ja, jag är en härmapa!

2007-09-18T21:03:00.000+02:00

Ja, jag erkänner!!!

Jag är en härmapa!

Niklas skrev i sin blogg för någon dag sedan att han hade gjort ett snyggt PB på milen, trots att han egentligen är nertränad inför Lidingöloppet.

Jag vill ju inte vara sämre... Eller rättare sagt mina ben vill inte vara sämre... Idag var det dags för ett pass som skulle bli en mil. Tanken var att det skulle gå halvsnabbt (runt 5:10 tempo). Men vi vet ju sedan tidigare att mina ben inte går med på sånt... Niklas skriver på sin blogg att hans nya PB är 46:10. Jag dyker upp på gården samtidigt som klockan piper för en mil efter 46:00 enligt min SportTracks men 46:20 enligt MotionBased. Tror mer på MotinBased men har sedan jag skaffade min GF 305 bestämt mig för att det är ST som är min valuta. Och inte mig emot.

Nu måste jag erkänna att jag stannade klockan under 4 tillfällen under passet. Två gånger för röd gubbe, en gång för en kisspaus och en gång för att knyta skorna. Då går ju pulsen ner och det påverkar naturligtvis farten en stund efter pausen...

Men hursomhelst är jag jäkligt nöjd med det formbeskedet. I've got speed in my legs.

Själv-healing

2007-09-17T14:30:00.000+02:00

Bror-Björn hade en kompis som hade en gammal Saab V4 som hade en massa problem och det var mycket som inte fungerade. När han väl skulle sälja bilen så hade den lagat sig själv över natten och många problem hade försvunnit.

Är detta ett fall för Agenterna Moulder och Scully i Arkiv-X eller för Special Agent Cooper i Twin peaks? Jag vet inte. Men nu har det hänt igen.

Min underben/vad som spökat till och från sedan Stockholms halvmarathon och så sent som i lördags hindrade mig från att träna... Nu är "smärtan" som bortblåst. Jag har healat mig själv som Cheerleader-Claire i Heroes...

Efter gårdagens långpass förväntade jag mig att det skulle kännas så mycket i underbenet att jag inte skulle kunna träna idag. Men inte ens en liten känning... Hur kommer det sig? Är det något övernaturligt som skett. Vem vet, men "The truth is out there!"

Tidplan

2007-09-17T08:44:00.000+02:00

Såg i det PM som skickats ut inför Åland Marathon att starten går 08:30. FINSK tid. Det innebär 07:30 svensktid. Det är riktigt tidigt... Jag som i vanliga fall inte blir människa förrän sent på förmiddagen. Sen varnades det för vintertiden... Jag kommer aldrig ihåg åt vilket håll man ska ställa klockan. Har i bakhuvudet ett knep med utemöbler som ställs in på vintern... Vaddå, ska jag ställa in klockan? Men innebär vintertiden att det blir ännu tidigare, alltså 06:30 svensk nu-tid. Eller 08:30 Svensk nu-tid? Stor skillnad...

Hursomhelst är det tidig morgon. Jag som är van att springa på eftermiddag/kväll. För att vänja mig så har jag tänkt att börja gå upp tidigt och springa på morgonen innan jobbet.. Eller kanske till jobbet... Vi får se.

En annan egenskap på Ålands marathon är att de serverar dricka var femte km. Inte var tredje som i Stockholm. Jag kommer nog att börja dricka var femte km på mina träningspass för att vänja mig vid det. Å andra sidan kommer jag att ha vätskebälte på mig och är inte beroende av langning. There's so many things to think about...

Dubbla varv på Hellasmilen

2007-09-16T18:46:00.000+02:00

Imorse vaknade jag relativt tidigt och åt min müsli-frukost och sedan var det dags att sätta på sig löparkläderna. Jag hade en svag plan att ta mig ut på Lidingö för att springa de två sista milen, men imorse var hela idén att ta sig ut dit inte allt för lockande. Istället satte jag mig i bilen för att åka ut till Hellasgården. Jag gav mig ut på första varvet i ganska lugn takt med vetskapen att jag skulle göra två varv.

Första varvet gick på 53minuter. Efter varvet satte jag mig i gräset och vilade lite, drack lite vatten och tog lite gelé.

Det andra varvet tog 54 minuter. Jag tog det lite lugnare med flit.

Hela passet gick på 5:28-tempo. Det är den fart som jag tänker hålla på Lidingöloppet. Jag känner att jag lätt skulle klara av ytterligare en mil i denna fart idag. Och idag hade jag inte ens kolhydratladdat, något som jag kommer göra inför Lidingöloppet.

Det är intressant med kolhydratladdning. Jag har bara deltagit i två lopp sedan mitt löpintresse startade. Det var Stockholm Marathon och Halvmarathon. Till marathonloppet körde jag hårt med kolhydratladdning med pasta 3 gånger per dag och carboloader. Under loppet kände jag mig tung och däst och helt klart överladdad... Till halvmaran laddade jag knappt någonting. Bara en pastamiddag dagen innan. Under loppet kändes benen pigga och alerta.

Nu är det ju stor skillnad i temperatur. 30grader under maran och 15grader på halvmaran. Det kan ha påverkat. Temperaturen på Lidingöloppet och Åland Marathon kommer vara ganska låg vilket oftast ger pigga ben.

Min plan inför Lidingöloppet är att göra en halv kolhydratladdning för att se hur det fungerar. Om det känns bra så kommer jag nog att kopiera det upplägget inför Åland... I think it's a cunning plan.

Löpledigt

2007-09-15T22:17:00.000+02:00

Igår var det vila på schemat... Nja, det finns inget fysiskt schema som jag tränar efter för tillfället. Min träning lägger jag upp efter hur jag känner mig. Som sagt, var det vila igår.

En av anledningarna till att jag vilade var för att jag hade lite ont i mitt underben. Området mellan hälsenan och vadmuskeln närmare bestämt. Det gjorde gott med vila men det är inte riktigt bra än. Så därför hoppade jag över träningen idag igen.

Planen var och är fortfarande att ge mig ut på ett terräng-långpass. Ca 20km eller så. Nu har jag skjutit upp det till i morgon istället. Det kommer bli mitt sista långpass innan Lidingöloppet.

Tanken har varit att ge mig ut till Lidingö för att springa de två sista milen på banan. Men vi får se. Eventuellt blir det två varv på Hellas istället. Det torde väl duga relativt bra som substitut.

Jag gillar Hellas mer och mer... Men blir lite sur på att de tar ut parkeringsavgift... Om man visste att det går till driften av gården och spåren så är det väl okej... Men jag misstänker att pengarna går någon helt annanstans. But the parking fee isn't that expensive, so what the heck, fine with me.

Fjortondagar

2007-09-14T10:32:00.000+02:00

Idag är det 14 dagar kvar till Lidingöloppet. Det ska bli riktigt kul att vara med. Men som jag sagt tidigare så har jag inga ambitioner inför loppet och kommer inte att gå för fullt. Det är trots allt Åland marathon som är höstens viktiga lopp.

Min plan (idag) är att gå ut i ett 5:30-tempo och se hur långt det håller. 5:30-tempo motsvarar en sluttid på 2:45. Jag skulle inte bli förvånad om min sluttid hamnar på någonstans mellan 2:50 och 2:55. Jag räknar med att minst 5 minuter kommer att gå för att det är trångt på banan.

Det enda som jag egentligen kommer att kämpa för är att gå under 3 timmar. And that shouldn't be any problems

Rutinuppdrag

2007-09-13T21:50:00.000+02:00

Det finns dagar när man gör saker man måste utan att lägga för mycket engagemang bakom det. Idag var det rasande vackert väder och jag kände att det vore mycket skönt att få ge sig ut på en löptur. Nu kunde jag inte göra det för det var föräldramöte med Adrian-9s klass. Görel-älsklingen gick dit och mitt uppdrag var att stanna hemma och utfodra barn.

När hon sedan kom hem var det hade det blivit mörkt och kallt. Lusten att springa var som bortblåst. Men det är vid dessa tillfällen som träningsdisciplinen träder in. På med kläderna och ut på den vanliga ÖBH-rundan. Farten skulle bli låg efter ett relativt tufft intervallpass igår. Jag bestämde mig för att hålla 5:30-fart. En fart som jag kan hålla i sömnen känns det som. Pulsen låg runt 150-155 bpm vilket är lågt för mig.

Tankarna som tänks i mer engagerande pass brukar ofta ligga på löpningen, men idag fanns tankarna på den rapport jag skriver i jobbet. Många bra idéer och infallsvinklar poppade upp i huvudet...

Den värk jag kände i skenbenen igår efter intervallpasset är nu lokaliserat till en liten muskel på framsidan av underbenet. Det var en enkel träningsvärk... Något som jag förövrigt känt i magen. Det är väl resultatet av att köra två högtempopass efter varann.

Imorgon är det vila och i helgen har jag en svag fundering om att ta mig ut på Lidingö för ett långpass på de 20 sista kilometrarna på Lidingöloppet. Det skulle vara kul att springa den rundan innan loppet. And who knows, maybe somebody will join me...

800-intervall

2007-09-12T21:34:00.000+02:00

Intervallträning har för mig tidigare betytt löparbana och 15*300meter. En gång har jag gjort 5*800meter på löparbana. Det skulle gjorts fler gånger som ett testpass för att se utvecklingen men var det inte decimeterdjupt med snö på löparbanorna så var det fotbollsmatch som förhindrade intervallerna. Den 28 december gjorde jag de fem iterationerna på 3:25, 3:41, 3:45, 3:47 och 3:49.

Idag gjorde jag 5*825meter intervall i Hålliform-torpets motionsspår här i Högdalen. 3:31, 3:44, 3:53, 3:48 och 3:59. Jag skulle säga att tiderna är likvärdiga. Nu som då. Skillnaden som också blir förbättringen är att det är 25m längre idag och att rundan görs på relativt backig terrängbana med mjuk barkmullsunderlag och inte platt löparbana.

3:31 var för snabbt. Precis som Niklas påpekar i gårdagens blogginlägg så är det lätt att springa på alltför fort på den första rundan som sedan inte man orkar hålla upp resterande rundor. Så var det för mig idag.

Innan intervallpasset värmde jag upp med 2,9km löpning och nedvarvningen blev lika lång. Allt som allt var det ett skönt och lyckat pass som jag är mycket nöjd med. Det enda smolket i glädjebägaren är en svag antydan till värk i skenbenen. Det har kurerats med iskalla duschar och Voltaren. God bless the man who invented Voltaren.

Tandläkarångest

2007-09-12T10:55:00.000+02:00

Igår eftermiddag åkte jag hem tidigt från jobbet för att jag var så himla trött och tung i huvudet. Väl hemma somnade jag direkt och vaknade inte förrän halv6. Då gick jag upp och hade en fotbollsträning för killarna. Efter det bar det av hem för att äta lite mat och TV innan sängen väntade igen. Det var oerhört skönt att sova ut. Hela familjen har varit trötta och haft ont i huvudet de senaste dagarna så det kanske är något som gått. Nu har jag inte haft någon huvudvärk direkt och det känns skönt.

Om det nu var någon bacill eller ångest inför det faktum att jag imorse skulle gå till tandläkaren, vet jag inte. Men efter tandis kände jag mig mycket piggare till sinnes. Det hade av olyckliga omständigheter dröjt fyra år sedan sist. Jag befarade att det var åtminstånde ett hål som hade uppstått. Men nu var det inga hål. Bara lite tandsten och blottade tandhalsar som penslades med flourfärg.

Ikväll hade jag tänkt att ge mig ut på ett kvalitets-pass. Om det blir intervaller eller back-pass vet jag inte. Kanske köra intervaller i Hålliform-spåret i Högdalen. Det är 800m långt och passar bra till intervaller med en minuts ståvila. Det får nog bli fem eller sex iterationer tror jag. Med två km uppvärmning och nedvarvning. That's a rather good plan, isn't it?

Ågestatempo

2007-09-10T21:41:00.000+02:00

Tänkte inte egentligen springa idag. Men jag kunde inte hålla mig. Tog bilen ut till Ågesta och hade faktiskt för avsikt att ta det riktigt lugnt och köra två varv på 6km-slingan. Nu är det ju vida känt att mina ben inte alltid lyder mina tankar.

Benen kändes relativt pigga och jag lufsade iväg och snart kunde jag inte springa sakta. Det gick fortare och fortare och backarna togs i fyrsprång. De sex kilometrarna avklarades på 29 minuter. Det är en fart på 4:52 enligt SportTracks. Om man skulle överföra det till landsväg skulle det kanske motsvara 4:35-tempo. Eller vad tror ni?

Det blev bara en runda idag but it sure felt good!

Profylax-fundering

2007-09-09T22:30:00.000+02:00

Något jag har funderat på den senaste tiden när jag varit ute och sprungit är det här med andningen. Det är numera ganska sällsynt att man börjar flås-andas när jag är ute och springer. Möjligtvis under en temporunda att andhämtningen blir lite högre.

Med detta kommer alltså att andningen blir ganska lätt och jämn. Det jag funderat på och provat på är att vid en given löpnivå har man en jämn puls på tex 165 slag per minut. Om man vid det tillfället börjar att djupandas, nästan hyperventilera, sjunker pulsen relativt snabbt 5-10 slag per minut.

Jag antar att det rent fysiologisk kommer av att djupandningen ökar syrenivån i lungorna och att blodet syresätts till en högre grad och hjärtat inte behöver pumpa ut blod i samma takt för att tillgodose musklerna med syre.

Nu till min fundering. Kan man lära sig att andas på ett "korrekt" sätt och på så sätt sänka pulsen och öka uthålligheten? Och isåfall, vilken är den bästa andningstekniken? Är det kanske så att det är den andningsteknik som lärs ut i den profylaktiska kurserna på MVC? Eller är de anpassade efter just barnafödande?

Om det skulle vara så, så skulle man kunna lägga upp en andningstaktik i ett lopp... Tänk dig att du 500meter innan Abborrbacken eller Västerbron börjar frusta som om du hade värkar. Kommer du att klara backen lättare än om du inte gör detta? Tåls att tänka på. Det kan ligga mycket kraftbesparing i profylaxen. Undra om man kan ta kontakt med MVC och be att få sitta med, eller måste man ha ett barn på väg? Undra vad Görel-älsklingen tycker? Är hon redo att ställa upp för min löpteknik. Eller är det att gå för långt? Och varför heter det profylax på svenska, but Lamaze in english?

Söndags LSD

2007-09-09T13:58:00.000+02:00

Nu tänker ni. "Åh nej, han har trillat i knarkträsket. Nu dillar han om LSD..."

Men LSD betyder inte alltid lysergsyradietylamid. I detta fallet betyder det Long Slow Distance. Idag gav jag mig ut igen utan att veta hur långt eller vart jag skulle. Jag började med att springa genom Västberga till Liljeholmen och ner mot Årstaviken. Upp till Gullmarsplan och vidare hem längs den gröna linjen.

I höjd med Svedmyra lessnade jag på att springa och hoppade på tunnelbanan. Jag ville helt enkelt inte längre. Jag var inte direkt trött och hade inte ont men motivationen tröt. Vid det laget hade jag redan sprungit 14km i 5:30-fart. Det kändes som om det fick räcka. I just had enough.

Fotbollslördag

2007-09-08T21:20:00.000+02:00

Idag på förmiddagen var det träning för fotbollslaget i spöregnet. Det var rejält blött och killarna knotade lite grand men efter ett tag så släpte de loss och plöjde rakt genom pölarna. Efter träningen var det dags för höstens föräldramöte. Det var egentligen bara en punkt på dagordningen. Det var att vi inte kan fortsätta att leda laget ensamma. Vi måste ha hjälp med träningar och matcher. Det handlar inte om ett tillfälle utan konstant i fortsättningen. Vi klarar inte av att lägga den tid på fotbollslaget utan att studier och torpet blir lidande.

Efter mötet och lite fixande var det dags för middag. Adrian-9 hade beställt hamburgare. Det är smaskigt när man gör det själv. Och potatisklyftor är riktigt gott till. Efter middagen tänkte jag ge mig ut på en löprunda. Nu löste det sig så att jag råkade somna och vaknade inte förrän 2030 och då var det dags för Sverige-Danmark. Första halvleken har slutat och det står fortfarande 0-0.

Nu är det dags för andra halvleken. Let's play ball!!!

Fredagsmil

2007-09-07T22:54:00.000+02:00

Vad skönt det är att ge sig ut på en löptur och inte veta var man ska eller i vilken fart man ska springa... Det händer inte allt för ofta tyvärr. Tar det bort glädjen från löpningen att ha allt inrutat? Nej, jag tror inte det. Snarare förhöjer den glädjen när man kan improvisera.

Idag sprang jag åt andra hållet när jag kom ut. Sprang utmed Magelungsvägen till Farsta och runt Hökarängen och längs med Örbyleden hem. Den rundan har jag sprungit några gånger och den är nästan exakt en mil. Idag började jag med föresatsen att ta det lugnt. Runt 5:30 fart ungefär. Detta för att jag känt småvärk i underbenen sedan Stockholm Halvmarathon. Efter 5km tröttnade jag på den lusiga tempot och ökade takten en bra bit. Farten blev nu 4:50min/km. Det är den fart som jag höll stora delar av loppet i lördags och mina underben kändes ingenting.

Efter passet stretchade jag underbenen speciellt mycket. Jag är normalt ingen duktig stretchare. Tar lite enkla övningar i duschen men inte mer... Har läst artiklar som är för och artiklar som är emot stretching. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Lite måttlighet är bra antar jag. Jag brukar mest stretcha när jag känner behov för det. Antingen i vårdande eller förebyggande syfte. Och att jag inte stretchar märks, för jag är riktigt stel i kroppen. Att sitta skräddare är inte att tänka på knappt heller att sitta på knä. Fast jag har aldrig varit vig. I guess it's in my genes.

Skobryderi

2007-09-07T09:02:00.000+02:00

Fredag andas en positiv känsla inför helgen. Så även idag. Det enda smolket i glädjebägaren är en lättare molande känsla i ena underbenet som jag haft senaste veckan och som vägrar att ge sig. Jag behandlar med Voltaren-salva och positivt tänkande.

Motivationsnivå är på topp. Jag är lätt manisk i mitt intresse och har svårt att tänka på något annat än löpning, löpträning och löputrustning. Nu är det nya skor som står på manilistan. Jag springer i Asics 2000-modellen. De skor jag använder idag är förra årets modell och jag har tänkt att köpa årets modell. Jag provade ett par skor som snabbast igår och tycker att de är trängre över framfoten. Kan de vara så pass mycket smalare? Något som irriterar mig är den kartellbildning som gäller i sportaffärsbranschen. Hur kan det komma sig att ALLA sportkedjor säljer sina Asics 2000-modell mellan 1290 och 1300kr. Det är tråkigt och det hämmar konkurrensen.

Nu är det så att jag fått 200kr rabatt på Stadium på ett par skor när jag förlängde min Runners World prenumeration så kanske kommer jag att köpa där. Nu har min affär Runners Store 10% rabatt för pulsmedlemmar och eftersom jag vill stödja dem hellre än Stadium så köper jag nog där. Ett alternativ är att jag beställer ett par skor från någon nätbutik eftersom jag vet min storlek och vilken sko jag vill ha. Det blir mycket billigare men det dröjer då längre innan jag får skorna... Men det är ett alternativ jag måste undersöka innan jag kommer till köpbeslut.

Ytterligare ett alternativ är att jag lägger in en beställning till Bror-Björn som jämt och ständigt åker till USA. Där är skorna mycket billigare än här...Enligt Asics hemsida är rekommenderat retail-pris $95 vilket är 665kr. Det är ju föribövelen halva priset... That's an idea...

Kvällspasset

2007-09-05T20:58:00.000+02:00

Kvällspasset startade med att jag fick ta mig till Hökarängen och byta ett däck på bilen. När Görel-älsklingen skulle på föräldramöte upptäckte hon att det var väldans lite luft i däcket. Antingen hade någon luftat däcket eller så är det pyspunka. Efter ett däcksbyte som var så snabbt att McLarens stallchef kom förbi och erbjöd mig en plats i depån. Men jag tackade vänligt men bestämt nej till det... Jag har redan ett jobb...

Efter det så begav jag mig till ena Högdalstoppen för ett extrembackpass. (Kort repetition: de är tre till antalet och heter egentligen Hökarängs-, Fagersjö- och Högdalstoppen men alla tre går numera under namnet Högdalstopparna.)

På andra sidan fotbollsplanen går stigen uppför den första backen. Jag tar mig inte riktigt ända upp till toppen utan stannar på en platå två tredjedelar upp. Där nästa kort tas med riktning mot den andra toppen med vattentornet till vänster. Man kan skymta stigen uppför berget.
Uppe på den andra toppen är det långt ner till dalen mot den tredje toppen. Här syns hela stigen hela vägen. Det är så pass brant att det inte går att springa nerför... Det är i princip klättring.
Väl uppe på nästa topp är detta stigen ner. Den är brant nu och en tokgrym pulkabacke på vintern. Härifrån går det även en bilväg ner. Den vägen är faktiskt den backe som jag i normala fall använder som backträning.
Det var premiär för mig att ta dubbla pass på en dag. Imorse sprang jag min 8km-runda och nu ett extremt backpass. Det var inga problem rent mentalt. Vaderna är lite trötta sedan Stockholm halvmarathon och det kändes i backarna kan jag säga.

Den här typen av backpass främjar inte direkt snabbheten som ett klassiskt backpass utan är mer muskeluppbyggande som en löpskolning. Särskilt viktigt tror jag att det är att även tänka på att nedförsbacken ger träning. Det är helt andra muskler som tränas då. Det kan ge viktig kraftbesparing till Lidingöloppet tror jag. Jag tror att nedförsträning is highly under rated.

Morgonpasset

2007-09-05T15:40:00.000+02:00

Idag på morgonen skulle jag börja dagen med ett möte i Liljeholmen kl 09:00. Det gav en timme extra på morgonen så jag passade på att gå upp 06:30 för att ge mig ut på en löprunda. Yrvaket stapplade jag upp och ut i vardagsrummet där jag lagt fram löparkläderna för att inte störa för mycket när jag klädde på mig. Efter påklädningen gick jag ut i köket och fyllde på vatten och så samtidigt att det var 3,3grader varmt ute... Det gjorde att jag ändå fick ge mig in i sovrummet och rota fram långbenstajts och långtröja. Dessutom åkte min springmössa på.

Passet var inget direkt att orda över... Var fortfarande lite stel i musklerna efter Stockholms halvmarathon så de första kilometrarna var lite stela. Tempot var riktigt lugnt på runt 5:30min/km. Rundan gick som vanligt runt Örby/Bandhagen/Högdalen (i folkmun kallad ÖBH-rundan). Den är 7,7km lång och dessa avklarades på runt 41 minuter.

Efter rundan var det bråttom in på toaletten. Där passade jag på att duscha. Efter morgonfräschningen var det dags för lite frulle med Müsli och Bollnäsfil. Det satt som en smäck. Men under mötet en timme senare blev jag ruskigt hungrig igen... Det tar verkligen mycket på matsmältningen att springa på morgonen. Den enda nackdelen med att springa på morgonen är att det är så himla tidigt.

Nu är det ju snart hög tid att trappa upp löpträningen inför Ålands Marathon och lidingöloppet. Och hur kan man göra det på ett bättre sätt än att ge sig ut på en andra runda för dagen. Denna gång ett kvalitativt pass med backträning. Det kan bli användbart på Lidingöloppets beryktade Abborrbacken. Passet görs på Högdalstoppen... Den backen går inte heller av för hackor. Eller som man säger... Won't break for hacks

Ålandskunskap

2007-09-04T09:13:00.000+02:00

Visste du att:

Det vanligaste efternamnet på Åland är Karlsson, sen kommer Eriksson följt av Mattsson
Mariehamns stad har 10 780 invånare
Åland har över 2000 soltimmar per år
Åland fick egen flagga år 1954
6% av elen på Åland kommer från vindkraft
Åland har en befolkning på 26766 invånare
Ålands högsta berg heter Orrdalsklint och är 128,8m över havet
Ålands och med det Finlands minsta kommun är Sottunga med sina 134 innevånare
Åland är med i Europeiska unionen sedan 1995, men står utanför EUs skatteunion
Arbetslöshetsgraden på Åland i augusti 2006 var 2,1%
Åland har 6757 öar och 379 sjöar
Den förväntade medellivslängden på Åland är 81,8 år
I september 2006 reste ca 172 800 personer till Åland
Åland har egna frimärken sedan 1984
Åland är ett självstyrt örike
På Åland handlar du med euro men även svenska kronor går bra

I didn't know that...

Bilder

2007-09-03T10:02:00.000+02:00

Det finns ett företag som har som affärsidé att fotografera deltagare i löplopp och sedan kan man se sig själv på nätet. Företaget hittar du här! Där kan man knappa in startnummer och lopp för att se sig själv eller andra i action.

Jag hade startnummer 2338 på St:Eriksloppet. Och 5766 på Stockholm Marathon. Niklas hade 2656 på St:Eriksloppet.

Enjoy!

1:45:02

2007-09-01T21:57:00.000+02:00

Jag är grymt nöjd och samtidigt missnöjd med mitt lopp... Tiden är väl säkert 5 minuter snabbare än vad jag hade trott att jag skulle klara av med min träningsnivå i dagsläget... Känns superskönt att få en så pass bra tid.

Missnöjd är jag eftersom jag missade att gå under 1:45... med två sekunder. På min klocka klarade jag det med några sekunder tillgodo men det är ju de som mäter tiden och inte jag. Hade jag tänkt på att det skulle kunna bli så så hade jag säkert kunnat krama några meters längre spurt.

Det gick trögt första två kilometrarna då man fick trängas lite grann och jag sprang på trottoaren bitvis. Jag och Niklas låg axel vid axel i nästan en mil. Då sackade jag efter meter för meter och tillslut såg jag inte honom längre. Jag tuffade på i min takt och kände mig pigg i benen mest hela tiden.

Den sista biten in mot mål var tunga eftersom jag hade 1:45 i siktet. Väl i mål gick jag och hämtade ut kläderna och gick bort till gräsmattan där jag och Niklas stämt möte. Där satt vi en bra stund och mumsade på den maten som man fick i målet. Det var en trevlig liten picknick...
Efter det var vi lite frusna och vi gick till något sånt Coffeehouse som är uppkallade efter någon man, Wayne eller Robert eller nåt, och njöt av en latte.

Efter fikastunden började vi gå och det slutade med att vi gick hem till Stora Essingen från stan. Det var rysligt trevligt i alla fall...

Nu är det analys av loppet och lite surfande som väntar innan det är dags för sängen... Då kommer jag nog troligen drömma om löpning... Good night, sleep tight.

Förberedelser

2007-09-01T13:36:00.000+02:00

Snart är det dags att fara in till stan för att träffa Niklas inför Stockholm halvmarathon. Jag har bara tre saker att göra innan jag åker... Och två gör jag precis nu... Sitter på toa och skriver ett sista inlägg... Görel-älsklingen får en kyss innan jag går (det var den tredje saken om ni inte hajjade det).

Skorna är preparerade med det lilla chippet för att de ska kunna ta min tid. Kläder är utvalda. Jag springer i en tajt svart mundering. Sportdrycken finns i flaskan. Nummerlappen på bröstet. Pulsavkännaren runt bröstet. Klockan där den ska vara. Ett svart svettband runt höger handled. Den vita påsen är packad med extratröja och tejp.

Jag är kort sagt klar att åka och färdig med nummer två. Too much information there I'm afraid.

Möte i Kungsan

2007-08-31T13:00:00.000+02:00

På lunchen idag tog jag mitt startbevis och knallade ner till Kungsträdgården för att hämta ut mitt startnummer. När jag står där så kommer Niklas, Sussie och Pelle gåendes. Niklas tittar rakt på mig men ser mig inte och han ställer sig bredvid mig och lämnar in sitt startbevis. Jag säger "Hej" och då ser han mig. Inte så konstigt kanske för att han har nog inte sett kavajversionen av mig utan bara tajtsversionen.

Vi stämmer i alla fall möte utanför kungsträdgårdens T-bana kl 15 imorgon så vi kan hålla varandra sällskap fram till starten.

I den plastpåse man fick fanns lite reklambroschyrer för diverse lopp. Ett kuvert med nummerlapp. På mitt står det 2338. Och den lilla chippet som man ska sätta på skorna. Dessutom fick jag och Niklas de två sista svettbanden från Puma. De var jättesköna...

Jag börjar faktiskt känna mig ganska laddad inför imorgon. Det ska bli kul som attan att springa igen. Det var ett tag sedan nu. Men det är trots allt bara ett träningslopp för mig. Men säg det till mina ben imorgon. De kommer nog att pinna på för fulla muggar. De verkar leva sitt eget liv. Undra vad de heter? Allan har ju döpt sina benhinnor till Hitler och Mussolini. Niklas har döpt sin rumpa efter en Gladiator. Hmmm... What's their names?

Finslipning

2007-08-29T22:33:00.000+02:00

På lördag är det Stockholm Halvmarathon (det som tidigare hette St Eriksloppet). Som kommunikationskonsult kan jag inte mer än gratulera till namnbytet.

Jag borde ha ganska mycket rampfeber eller åtminstone lite pirr i magen. Men jag känner ingenting... Det är ett träningspass i mängden. Lite kul skulle det ju vara att göra en för mig hyfsad tid men det är inget jag kommer att strida för om jag känner seghet i benen. Jag kommer inte att förbereda mig nämnvärt mycket inför loppet. Det enda är att mitt pass som jag borde ha på fredag ställs in och att passet jag hade idag fick bli relativt kort och långsamt.

Passet blev 7,2km med en fart på 5:30min/km. Det kändes bra i benen så jag tror att det kan vara rejäl studs i dojan på lördag. Vädret på lördag kommer bli runt 12grader och molnigt. Det blir bra tror jag. Idag på kvällen var det 10 grader och jag sprang i långtajts för första gången i år. Det var ganska varmt och jag kommer med all sannolikhet att ha korttajts på mig på lördag.

På lördag planerar jag att gå ut i 5min/km-fart. Sedan tappar man alltid lite på slutet så sluttiden kommer nog att bli runt 1:50. Vi får väl se hur det blir? Sub2h blir det nog hur som helst. (sub2h är ett fikonuttryck som löpnördar använder och det betyder under 2 timmar.) So now you know

Hem-från-jobbet-pass

2007-08-27T22:02:00.000+02:00

Jag ÄLSKAR svt.se!!!

De räddar min dag när de visar friidrotts-VM streamat på webben. Attans vilken bra service... Idag fick jag se hur Bekele mosar sina konkurrenter på 10000meter. Det är en prestation över det vanliga.

Efter arbetsdagen slut svidade jag om på jobbet, till arbetskamraternas glädje att få se mig i tajts. Jag gav mig av hemåt. Kryssandes på Vasagatan ocg genom Gamla stan och Söder och vidare hem. Det gick lekande lätt och den 9,55km långa sträckan avklarades på 46minuter. Det ger en falsk bild eftersom jag var tvungen att stanna för en del rödljus och pausade klockan samtidigt som pulsen sjönk. Fast å andra sidan fick jag sakta in för cyklister och fotgängare så det kanske kvittas. Det ger ett snittempo på 4:48 min/km. Det börjar verka formtopp banne mig.

Nu på kvällen har jag anmält mig till Team Stockholm Marathon. Jag tror det kommer bli riktigt skönt att få lite sällskap och motivation på långpassen under vintern och våren. Jag som tidigare längtat efter en klubbtillhörighet har nu fått det jag önskat... Och Niklas har också anmält sig... Det kommer verkligen bli superkul... Nu kommer jag väl inte att springa lika fort som Bekele gjorde idag men en sluttid runt 3:30 borde inte vara någon utopi med bra träning och rätt förutsättningar. Men innan dess har vi Stockholm Halvmarathon, Lidingöloppet och troligen även Åland. (om nu vikiNGLIne behagar konfirmera Niklas bokning). Nu när man ska till Finland och springa så måste man damma av skolfinskan lite... Känn på den här frasen "Plinga Ålanti maratonni"

Lördagssysslor

2007-08-25T22:58:00.000+02:00

Somnade naturligtvis i soffan när jag skulle titta på marathonloppet. Fick läsa om Janne Holméns niondeplats på nätet när jag vaknade. Starkt jobbat Janne!

Dagen började med en fotbollsträning och efter den drog vi med ett gäng killar till Farstabadet för en eftermiddag med bad och glass.

När vi kom hem var det dags att ge sig ut på en springrunda. Jag satte mig i bilen och åkte ut till Hellasgården. Jag gav mig ut på milrundan igen. Denna gång kändes det bättre i luftrören. Det var bara vid ett tillfälle som jag hade svårt att andas. Benen däremot kändes tunga tunga. Fick kämpa för varje meter. Ändå avklarade jag den på nästan exakt samma tid som i förra veckan och med en aningen lägre puls.

Idag är det en vecka kvar till Stockholms halvmarathon. Det gör att jag kommer att träna relativt sparsamt denna vecka. Det gör att benen piggnar till och formen ökar. Det kan bli kul. Hoppas att Nix inte insjuknar och att hans Gladiatormuskel är hel.

Ikväll håller vi tummarna för att Carolina Klüft ska klara av de andra dagen på ett bra sätt. Eller som de säger inom teater-skrået. "Break a leg"

Årsredovisning

2007-08-24T21:45:00.000+02:00

För ett år sedan slutade jag och min dåvarande kollega Jenny snusa. Det gav rejäla abstinensbesvär. För att råda bot på detta började jag att springa. Och som den statistiker jag är så har jag sedan dess loggat varje löptur. Dags alltså för bokslut, med brutet räkenskapsår.

Jag har sprungit 155,4mil och det har tagit 145 timmar.

Min gode vän Niklas gjorde ett eget avslut i sin blogg den 15 juli. Det ruskiga i det hela är att han hade sprungit 155mil på ungefär 145 timmar. Det talar lite om vilken jämn nivå vi ligger på.

Scary, isn't it?

Marathonvaka

2007-08-24T15:17:00.000+02:00

Ikväll börjar som sagt VM i friidrott i Osaka. Första grenen ut är Marathon och räkna med att jag sitter klistrad framför TVn med en flaska sportdryck i högsta hugg. Vem som vinner är relativt ointressant men min klara favorit är Janne Holmén från Uppsala/Åland. Janne är regerande europamästare och dessutom bloggare på marathon.se. Läs här. Min andra favorit är Haile Gebreselassie som tyvärr inte ställer upp i VM utan satsar på att ta världsrekordet på marathon i Berlin senare i höst.

Andra roligheter under detta VM är naturligtvis "di svenske" Det får man inte missa. Carolina Klüft gör första dagen på 7-kampen inatt. Självklart tittar jag på det också...

Puh, det kommer bli lite sömn de kommande veckorna. Men sova kan man göra när man blir gammal. Det är bara lite skryt, för jag vet att jag kommer toksomna i soffan. And sleep like a baby.

Hurtbulle

2007-08-24T09:40:00.000+02:00

Somnade strax efter kl 22 igår... skönt! Vaknade utvilad och fick ett ryck och ville ut och springa. Det räknade jag snabbt ut att jag inte skulle hinna om jag inte skulle komma till jobbet alldelels för sent. Istället letade jag reda på en rygga som jag fyllde med lite kläder och skor och gav mig ut på en PowerWalk till jobbet... Räknade snabbt ut att jag inte skulle hinna gå hela vägen till jobbet. Istället hoppade jag på tuben och åkte till Sockenplan för att gå därifrån in till centrum. Jag uppskattar att det är 6,5km lite drygt. Det tog faktiskt exakt en timme att gå.

Det var rejält skönt och det märks att det är andra muskler som används i löpning jämfört med gång... Det känns mer i benen nu än efter ett löppass. That's cool.

Kvällsrunda

2007-08-23T21:47:00.000+02:00

Ett högst ordinärt pass med 8km-rundan i maklig fart. Det avklarades på 41minuter vilket ger 5:20 min/km. Det var ganska lättsprunget och skönt.

Jag funderade en hel del på löpteknik i allmännhet och fotisättning i synnerhet under detta pass. De av er som kommer ihåg att jag under morgonpasset i tisdags halvt utarbetat en artikel men glömt vad den handlade om kan jag jag nu avslöja att ämnet till artikeln handlade om löpteknik, men tyvärr är formuleringarna fortfarande som bortblåsta. Vi får väl se om jag kan formulera några nya...

Nu är det hur som helst hög tid att krypa till kojs med ett rykande färskt nummer av Runners World... Good night, sleep tight!

Morgonrunda

2007-08-23T10:15:00.000+02:00

I tisdags skulle vi åka iväg på Kick-off till Finnbo bruk i Smedjebacken. Samling skulle ske på OKQ8 i Globen kl 0900. Jag vaknade redan 0630 (resfeber?) och kände att det var så pass mycket tid kvar till avfärden att jag skulle ge mig ut på en runda.

Det skulle bara bli en 8km-runda (som egentligen bara är 7,7km, men iallafall). Farten skulle vara låg det hade gått ganska fort den senaste rundorna. Tyvärr kunde inte mina ben hålla den tänkta takten utan trummade iväg i 5min/km-fart. Tror mer och mer på att det är den svalare temperaturen som gör att det går lätt... Det är som om man kommer ner från ett höghöjdsläger.

Jag snabbformulerade en teori i Nix's gästbok häromdagen att: "Min teori är att man försämrar mil-tiden med upp till 1 minut för varje grad över 15 grader." Jag tror banne mig att det stämmer ganska bra...

Under passet hade min mp3-spelare glömts kvar hemma och då fladdrade tankarna ännu mer än vanligt... Jag mer eller mindre skrev en artikel/kåseri i tankarna om löpning som jag borde ha skrivit ner direkt. Jag minns att jag var otroligt nöjd med några formuleringar och knorren på kåseriet/artikeln.

Tyvärr ingick det inte i planerna att sätta sig ner och skriva artikeln på kick-offen och de 12cl-stora nubbeglasen med O.P tog helt bort de resterande minnena av formuleringarna...

Vi får väl se! Minnet kanske kommer tillbaka... But I seriously doubt that...

Svårt dilemma

2007-08-20T14:56:00.000+02:00

Fikarast på jobbet... Då slår ett svårt dilemma till.

Vad är värst?

Vara riktigt godissugen eller att vara för lat att gå ut och handla godis.

I just don't know

Söndagslångpass med fartökningar

2007-08-20T00:25:00.000+02:00

Världens längsta bokbord anordnas varje år på Drottninggatan. Görel-älsklingen är engagerad i Svensk-kinesiska föreningen och det innebär att varje år får vi stå vid ett av bordet och sälja in böcker om Kina och föreningen. Det är faktiskt ganska kul. Idag var min uppgift att vara lekfarbror åt Beatrice och Desiré. Två småflickor som är adopterade från Kina. Helt och totalt bedårande små tjejer.

När de små busfröna åkt hem drog jag mig också hemåt med ett långpass hägrande. Jag bytte om och gav mig ut på en sån där härlig runda som jag inte alls visste var den skulle ta mig. Jag misstänkte redan från början att det skulle bli relativt långt men inte alls vart benen skulle ta mig och eller hur fort det skulle gå.

Jag började med att springa bort till Gubbängen och fortsatte på cykelbanorna längs med Nynäsvägen ända upp till Gullmarsplan. Där tog jag genvägen genom stationshuset ner till Årstaviken. Längs med vattnet för att sedan vika av upp mot Årstafältet. Därifrån bar det av hemåt.

Jag började med en fart som låg på makliga 5:45min/km i 7km. Sedan ökade jag gradvis farten under de två följande kilometrarna. Den fartökningen slutade i princip lagom till Årstaviken. De två km som strandpromenaden utgör tog jag på 5:50min/km. Bara för att därefter öka farten igen till 5:10 genom Årsta och över Årstafältet. Därefter sänkte jag farten igen till 5:40min/km. Den sista 800m hem spurtade jag och avslutade med 5:10min/km.

Passet blev 16,8km långt och avklarades på 1:34, vilket ger en snittfart på 5:35 och under tiden hade jag en snittpuls på 156bpm. Det är skönt att kunna ge sig ut utan några planer för passet. Allt, inklusive fartökningarna, var oplanerat och var vad de kallar "a spur of the moment"

Cykel Löprunda Cykel

2007-08-17T23:14:00.000+02:00

Jag vet vad ni tänker...

Cykel? Börjar han tjuvträna inför en klassiker?

Nääää... inte gör väl jag det... Det är ju på tok för mycket att träna inför... Jag som inte ens har en cykel, och att cykla runt en sjöjä-el på Teodors mountainbajk är kvalificerat vansinne... Men om någon vill skänka en räser-cykel till mig så kan jag tänka om...

Nu ikväll cyklade jag till Ågesta motionsspår bara för att komma ut och röra på mig. Väl där passade jag på att ta en löprunda på den 5,9km långa 6,2kmrundan. Det gick ganska trögt till en början men sen vaknade benen och mot slutet kändes de ganska pigga tillochmed.

Sen skulle man hem igen och då tog jag den andra sidan av Magelungen hem.

Vänta nu!!!!! Jag har ju för f-n cyklat runt en sjö idag... Det var ju inte så farligt...

Nåja!

Jag har ett problem bara. Jag har på min GF305a när jag cyklar. Det gör att min veckostatistik blir helt förvriden. Jag tror att jag får sluta att importera cykelturer i min SportTracks och Motionbased. Men det är ju träning det också... Det är som de brukar säga "The white stuff in bird's poo is also poo"

Hellasmilen

2007-08-16T22:49:00.000+02:00

Idag efter hemkomsten från jobbet snörde jag på mig skorna och tog bilen ut till Hellas för en premiärtur på milspåret. Det var rackarns vilken backe den startar med. Och bitvis var det riktigt bergigt. Vissa utförslöpor var ganska södervittrade så det var svårt att stå på.

Missförstå mig inte... Det var en skitkul runda och jag njöt varje meter. Fick bara ihop 9,7km på min GF305. Men den mäter ju bara i 2D medan så det kan nog stämma. Dessutom var jag ganska sen med att slå på den, så bara där var det 100 meter jag missade. Studerade hur en lapplisa hade kul med ett tiotal bilar som stod parkerade högst olagligt på fotbollsplanen.

De 9,7km avklarades på drygt 51 minuter. Det är jag nöjd med... Det är RESPEKT att klara den rundan på sub40.

Det var rätt varmt och jag hade faktiskt svårt att andas på vissa ställen. Det kändes mysko faktiskt. Men till slut släppte det. Kan man lida av astma utan att veta av det? Vad vet jag?

Jag tycker att det är rätt skönt och avkopplande att springa i skogen. Det har jag försökt att göra så mycket som möjligt senaste två månaderna som en träning inför Lidingöloppet. Skogen ger annan löpstil än asfalt med högre knälyft vilket ger snabbhetsträning för asfalt. Dessutom stärks fötter och vrister av det ojämna underlaget och det är nog inte heller av ondo. Terrängspår tycker jag ofta är lite väl backiga. (Är det för att de är anpassade för längdskidor?) Backiga spår är väl också bra snabbhetsträning, antar jag. Det ger en naturlig fartlek...

Men hur skönt och mysigt det än är så går det inte upp mot en tur på en landsväg. That's my humble opinion.

Dubbelpass Cykel & Tempo

2007-08-15T13:01:00.000+02:00

Igår kväll efter jobbet lånade jag Teodors cykel och gav mig ut på en sväng. Vilken pina... För låg sadel och rödljus förstörde min upplevelse. Jag cyklade ut till Hellasgården där jag tänkt att springa en runda. Väl där ångrade jag mig och syklade hem igen. Något fascinerande var medelhastigheten LÄGRE än vad de snabbaste marathonlöparna springer. Och då cyklade jag... Det gör mig grovt imponerad av hur fort de egentligen springer. Det är sjukt fort...

Väl hemma började jag att förvälla svamp. Det tog sin lilla tid, men nu är allt utom en korg förvällt och infryst i lagoma portionspåsar.

Kl 22 hade jag fortfarande grym energi och jag försökte få med barnen på ett kvällsdopp men Teodor-13 har blivit alldeles för vuxen och tyckte att det var en superdum idé. " Meh, det är ju sent ju". Adrian-9 hade villigt hängt på. Det är tydligen bara vi som har barnasinnet kvar.

Istället för att ta ett kvällsdopp, drog jag på mig springkläderna igen och gav mig ut på en runda. Det var bara 16grader och det gillade tydligen mina ben, (trots en 2mila cykeltur ett par timmar tidigare). Det gick fort och lätt att springa. Och de vanliga 7,8km runt Örby/Bandhagen/Högdalen gick snabbt. Det tog bara 38 minuter att springa runt. Det var ett tag sedan benen kändes så pigga och det gick så fort, så lätt. Jag ser äntligen med tillförsikt på höstens träning att det kommer ge resultat. Det enda som krävs tydligen är att det blir lite svalare. Min kropp gillar tydligen inte att springa i värmen. But I guess I already knew that.

Stockholms Halvmarathon

2007-08-14T14:28:00.000+02:00

18 dagar kvar till Stockholms Halvmarathon. Idag kom startnumren.

Jag har startnummer 2338 och Niklas har 2656. Återigen samma startgrupp, som är startgrupp C... Startskottet avlossas kl16:35 den 1 september.

Men av någon outgrundlig anledning startar jag i en startgrupp lägre än Niklas i Lidingöloppet... Jag har tilldelats nummer 40202 vilket ger startgrupp 4 medan Niklas har startnummer 50051 vilket ger startgrupp 5. Då har Niklas redan avklarat ett Lidingölopp på 3:02.

För övrigt är det bara 45 dagar kvar till Lidingöloppet. Time flies when you're having fun.

Kantarelljakt

2007-08-13T10:11:00.000+02:00

I fredags kväll hoppade jag på bussen till Valdemarsvik för en avslutning av sommaren. På lördagen runt kl 12 gav jag mig ut på en löprunda som skulle bli ca 16km. Det var rejält varmt... Som på Stockholm Marathon ungefär. Efter 12km var vattnet slut och det var rejält jobbigt att springa. Då hände det plötsligt.... Jag stannade och började gå. Jag kände att jag skulle kunna springa resten också men jag hade blivit rejält uttorkad av det och fåt lida för det resten av helgen. Istället gick jag raskt hem och tog en härlig "Bucket shower". Efter dusch och lite mat bar det ut i svampskogen. Det var de vanliga svampställena som skulle plockas av. Det blev helt sjukt mycket svamp. Bild kommer senare....

På söndagen var det dags för ännu mer svampjakt... Och ÄNNU mer svamp... Det tog ett bra tag innan vi kom hem igen. Nästan hela dagen gick åt till svampplockningen. Det känns faktiskt i ben och knän att man gjort något som man inte är van vid... Känns som ett långpass.

Efter svampplockningen var det dags att packa ihop sommaren och flytta hem till stan igen. Vi kunde åka hemåt strax före kl 12. Stannade till hemma hos Mamma och Pappa och dumpade en kasse svamp. Efter vi kom hem fick vi bära upp allt i lägenheten och efter en skön dusch kom jag i säng kl3. Precis efter jag somnat ringde klockan och det var dags att stiga upp och gå till jobbet.... Business as usual...

Kvällsrunda

2007-08-08T22:15:00.000+02:00

Värmen har plågat mig de senaste dagarna. Jeans och strumpor är inte min kropp van vid. Idag hade jag inget kundmöte så jag hade på mig sandaler och shorts. Det var i alla fall varmt som bara den.

Tanken var ju som sagt att jag skulle ut igår på en löptur. Det blev ju inte riktigt så. Ikväll började latmaskgenen att ta ett grabbatag om kvällen men vid halv nio gav jag mig ut på en tur. Det fick bli 8km med en fart på 5:30min/km. Det var ljumt och svalt men ändå svettades jag som en gris.

Passet var en seger för psyket. Den mentala kraftansträngning som krävdes inger hopp inför höstens träningsdisciplin. Det har ju varit si och så med den under sommaren.

Det har dessutom känts som om sommaren tagit slut iom att semestern är slut men det är inte sant... Sommaren fortsätter minst två månader till. Ljuvligt... Det är ju nu som den riktiga midsommaren är. That's my humble opinion.

TV-träning

2007-08-07T21:21:00.000+02:00

Idag var tanken att jag skulle starta träningen inför hösten. Det toksprack redan första dagen.

Det är nämligen DN-galan på TV. Helt sjukt snabba tider ikväll. Riktigt kul att titta på. Synd att Wissman är krasslig. han kunde gjort fin tid ikväll.

Jo, höstens träning har Ålands Marathon som mål. Nix och jag kommer att beställa båt/hotell/startplats här de kommande dagarna... Det kommer i så fall bli mitt andra lopp (och Nix första) Sorry kunde inte hålla mig ;-) Jag har väl inte några högre tidsplaner för det loppet men det är klart att sub4h skulle inte sitta fel. Och sub4:19 är ett krav.

Noterade på Åland Marathons hemsida att vätskekontrollerna ligger var femte km. Det gör väl inte allt för mycket för det lär väl inte vara 29 grader varmt som det var i Stockholm. Starten går dessutom på morgonen med start 0830. Banan går ut från Mariehamn ut på den åländska landsbygden och vänder tillbaka. Hursomhelst kommer det att bli riktigt kul. Det är två och en halv månad kvar. Och innan dess är det Stockholms Halvmarathon och Lidingöloppet. Dessa två lopp springer jag för att det är kul och räknar dem som träningspass inför Åland. Eller som cousin-David sa: Masse, you are a weird man.

Sommarslut

2007-08-06T23:46:00.000+02:00

Semestern är slut. Barnen har åkt till pappan och de amerikanska kusinerna har åkt till Viken till Mormor och Morfar. Jag har lämnat Görel-älsklingen på torpet och åkt hem till Högdalen för att jobba. Saknaden är total.

Nu börjar jobbet och träningen inför hösten. Motivationen är i botten.

Sedan förra inlägget har jag bara haft två träningspass.... Men en veckas lek med fyra killar i åldern 9-13 år är ingen direkt picknick heller ;-)

Måndag den 30/7
Första passet var från Gamla prästgården i Tryserum och hem till Torpet igen via vägen över Bidalen. Det var 8,7km som avklarades med ett tempo på 5min/km. Vägen är mycket upp och ner med grusväg i princip hela vägen. Det känns som mycket bra träning inför Lidingöloppet.

Söndag den 5/8
Vi hade spenderat dagen på ett litet bad vid Rånen. Jag passade på att springa hem. Jag skulle bara svänga in på Solbacken och hjälpa till att bära ner några sängar. Det blev fika och middag också innan jag kom i väg igen. Därifrån blev det samma pass som några dagar innan fast denna gång var den planerade farten 5:15min/km. Den totala distansen blev 13,2km.

Nu är jag alltså hemma igen och dessa dagar av gräsänklinghet ska jag träna mycket och komma in i träningslunken igen. Och passande nog så hittade jag när jag klev innanför dörren ett brev från kansliet för Stockholms marathon. Det innehöll en resultatlista från loppet och ett diplom. Now that creates motivation.

Midsemesterrapport

2007-07-25T08:49:00.000+02:00

Nu så här i mitten av semestern är vi hemma en sväng från torpet för att barnen ska vara hos sin pappa i några dagar. Görel-älsklingen passar på att prova ut linser och gå till tandläkaren.

Här kommer korta referat från den träning som ändå genomförts under semestern:

Torsdag den 12/7
Idag gav jag mig ut på en löptur strax efter frukost kl11. Sprang ut till stora vägen och utefter vägen mot Åtvidaberg. När klockan visade 4km vända jag hemåt. På 41:40 avverkade jag mina 8km. Det var ett ganska tungt pass... Det känns att man inte sprungit på länge. Det var för övrigt premiär i den nya tröjan jag fått för träning inför Stockholm Marathon 2008. Den är ganska skön även om själva loppet känns ganska långt borta. About a year or so away.

Måndag den 16/7
Idag måndag startade simskolan i Klarsjön för barnen. Vädret var äntligen högsommar emd 25 grader i luften och 21 grader i vattnet. Helt klart badbart. När vi kom dit svidade jag om till spring kläder och gav mig ut på en runda. Jag sprang längs vägen in mot Söderköping. Det blev även nu 4 kminnan jag vände tillbaka. Det var ganska jobbigt i värmen. Det gav mig en hel del flashbacks. Väl tillbaka efter 42 minuter hoppade jag i badet. Skönt... Imorgon tillbaka igen... This time its swimming...

Tisdagen den 17/7
Det blev bara ett simborgarmärke. Har sedan länge lite problem med en axel som mest spökar när jag simmar faktiskt... Imorgon blir det löpning. Then it will be further than 8km

Onsdagen den 18/7
Idag var det återigen dags för att springa samtidigt som simskolan. Idag sprang jag hela vägen ut till till vägen. Det blev 9,7km fram och tilbaka. Det tog 53:25 vilket ger en fart strax under 5:30 vilket var målfarten för passet. Det gick ganska lätt idag. Skönt med lite kraft i benen igen. It was a while ago.

Torsdagen den 19/7
Det blev 400meter simning idag... Det tar sig sa mordbrännaren...

Måndagen den 23/7
Hemma i Högdalen igen. Jag gav mig ut på ett tempopass runt Hökarängen och Farsta och fick kryssa mellan mördarsniglarna... Det blev 8,5km med en fart på 4:58min/km. Kändes skönt men jag känner att mina magmuskler förtvinat något under semestern. I have to start doing sit-ups...

Mellan dessa pass har det förekommit inslag av träning som powerwalks med Görel-älsklingen och slagit det höga gräset med lie... I veckorna som kommer kommer mycket reparation av torpet utföras och the american cousins Noah and David and Aunt Kristin will visit us at the thorpe.

2007-07-10T00:33:00.000+02:00

Rubrikfunktion ur funktion...

Stiltje... Det regnar och vi är kvar i stan och städar, tvättar och packar. Det är riktigt skönt att komma hem från en semester och ha en renstädad bostad. Vi skulle egentligen åkt till torpet på måndagen men Adrian-8 råkade bli dålig i magen och vi bestämde oss för att skjuta på torpresan en dag.

Inte ett uns träning på över en vecka och benen spritter av längtan efter träningsperioden som börjar nästa vecka... Denna vecka ska jag bara ta två korta rundor. Always something said he who saw Åmål.

Semester

2007-07-06T23:12:00.000+02:00

Idag börjar semesterledigheten. Det är fyra veckors ledigt som kommer innehålla mycket sol och bad men också en hel del arbete och träning. Ett 1800-tals torp kräver mycket underhåll och det har varit lite eftersatt de senaste åren. Jag hoppas att hinna fixa fönster och skrapa och måla finentrén. Dessutom är det en hel del annat som ska göras. Underhåll på elverk och kanske eventuellt anläggning av en ny rabatt längs södergaveln. Komposten har murknat sönder och behöver repareras mm mm mm. 4 veckor låter mycket men det går snabbt som ett skott. Under sista veckan kommer barnens amerikanska kusiner Noah och David och moster Kristin. Svåger-Larry är hemma och jobbar i sommar. Det kommer bli tomt utan honom.

Adrian-8 kommer att vara med på en simskola i en sjö i Söderköping som heter Klarsjön. Som namnet antyder är det riktigt klart vatten där. En oas i sommarsverige. Vi blir tvungna att åka 5 mil för simskola eftersom Valdemarsviks kommun är för snåla/lata för att anordna en simskola. Skämmes tamejfan...

När simskolan pågår tänkte jag ta för vana att ta en löprunda för att avsluta med ett friskt bad. Det skulle nog passa riktigt bra in i planeringen. Men jag misstänker att det kommer finnas dagar som jag stannar hemma på torpet när de andra åker till badet eftersom annars kommer jag inte att hinna med alla torpsysslor. Alternativet är att gå upp i svinottan och jobba men det känns inte så lockande.

Hursomhelt kommer det nog bli så att rapporteringen blir mycket lidande eftersom det är riktigt usel uppkoppling på torpet. Jag får väl ta och föra en regelrätt pappersdagbok och transskribera in den i bloggen vid tillfälle. It will probably work aswell.

Träningens 10 budord

2007-07-04T14:23:00.000+02:00

Min idol Sinuslöparen har förutom en blogg även en hemsida med mycket roligt och läsvärda saker. Bland annat har han träningens 10 budord.

1 Du ska inga andra intressen hava jämte träning.
2 En dag utan träning är en dag utan mening.
3 När Du vilar tränar dina konkurrenter.
4 Den som tycker träning är roligt, tränar för lite.
5 Träning är ett tillfälle att tävla.
6 Så länge Du är seg kan du inte bli övertränad.
7 Det som inte dödar, det härdar.
8 Smärta är svaghet som lämnar Din kropp.
9 Många äro kallade, få äro utvalda.
10 Det finns många sätt att bli dålig på, men bara ett sätt att bli bra på: TRÄNING

Mina favoriter är budord 2, 3 och 4. Budord 3 stämmer bra på mig nu. Det är nästintill stiltje i min träning nu. Det är då alla andra tränar... Och min dag saknar mening enligt det andra budet...

Men snart är det annat ljud i skällan... Det blir andra bullar... Då är det träning som gäller för fulla muggar. For full muggs...